Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helbra - Helbro(de)r. Se Syskon - Helbräddad. Se Blad, sp. 617, 620 - Helbrägdagörelse genom tron - Held, Friedrich Wilhelm Alexander - Held, Adolf - Heldaj - Heldenbücher - Helder - Heldäckat fartyg - Hele. Se Hela - Heled. Se Heldaj - Helena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Sachsen). 9,141 inv. (1900). Brytning af kopparmalm.
J. F. N.
Helbro(de)r. Se Syskon.
Helbräddad, bot. Se Blad, sp. 617, 620.
Helbrägdagörelse genom tron är en i äldre och
nyare tid framträdande religiös terapeutik,
som går ut på att med trons bön bota de sjuke.
Grundstället, från hvilket man söker hämta
bibliskt stöd för detta slags läkekonst,
är Jakobsbrefvets uttalanden i kap. 5: 14 ff.,
där jämte bön smörjandet med olja i Jesu namn
anbefalles; jfr ock Mark. 6: 13. Se Boltzius
och Christian science.
E. S—e.
Held [he’lt], Friedrich Wilhelm Alexander, tysk
skriftställare, f. 1813, d. 1872, var 1831—35
officer vid ett preussiskt infanteriregemente,
därefter skådespelare och litteratör. Tillsammans
med O. J. B. von Corvin-Wiersbitzki (se d. o.)
utgaf han från 1843 i Leipzig tidningen
"Die lokomotive", och efter dess indragning spelade
han 1848 som redaktör för "Volksblatt" i Berlin och
radikal folktalare en ganska betydande roll under
revolutionstiden. H. blef sedermera regeringens
man, fick 1850 en befattning i statens tjänst, men
lämnade den snart och sysslade till sin död med
tidningsskriveri, bl. a. som redaktör (1863—70)
för "Staatsbürgerzeitung". H. utgaf
Illustrierte weltgeschichte (i förening med Corvin, 4 bd, 1844—51, ny uppl., 8 bd, 1880—83,
"Illustrerad verldshistoria", 4 bd, 1846—55) m. m.
(V. S—g.)
Held [he’lt], Adolf, tysk nationalekonom, f. 1844
i Würzburg, d. 1880 i Schweiz (genom drunkning),
blef 1868 e. o. och 1872 ord. professor i
statsvetenskap vid universitetet i Bonn och
1880 i Berlin, var en af stiftarna och en
verksam medlem af Verein für sozialpolitik
(1872) och tillhörde "den katedersocialistiska"
riktningen, men dess högra flygel. Af H:s i
bokform utgifna arbeten må nämnas
Sozialismus, sozialdemokratie und sozialpolitik (1878),
hvari han framlägger katedersocialisternas principer
och politik, samt det ofullbordade
Zwei bücher zur sozialen geschichte Englands (1881).
Däri lämnar han bl. a. en del bidrag till engelska
industriens historia och anses därmed ha i ej ringa
grad gifvit eggelse åt studiet af densamma i själfva
England, ett studium, som sedan burit rika frukter.
J. R. N.
Heldaj. 1. En af Davids hjältar enl. 1 Krön. 27: 15;
enl. 1 Krön. 11: 30 hette han Heled. —
2. En från Babel på profeten Sakarjas tid hemkommen jude (Sak. 6: 10).
E. S—e.
Heldenbücher (ty., "hjälteböcker") kallas
ett par samlingar från midten af 1400-talet
af gamla hjältedikter i mer eller mindre förändrad
gestalt. Den ena, Das kleine heldenbuch
(tryckt gång på gång 1491—1590, utg. af Keller,
Lit. Ver. 87), innehåller dikterna om Ortnit,
Wolfdietrich, Rosengarten och Laurin jämte en
prosaframställning om dvärgar, jättar och hjältar.
Den andra (utg. i von der Hagens och Büschings
"Deutsche gedichte des mittelalters", bd 2),
som förvaras på Dresdenbiblioteket, är en
omarbetning af de flesta gamla hjältesångerna,
afskrifven delvis af en viss Kaspar von der
Roen 1472. Han och hans medarbetare ville
hufvudsakligen rädda deras innehåll och ha därför
obarmhärtigt förkortat dem; framställningen har
därför blifvit opoetisk och förvirrad. Vidare
finns en fullständig, i nyare tid gjord samling
af forntyska hjältedikter ur Didriks af Bern och
Nibelungarnas sagokrets i Hagens "Heldenbuch"
(1855). Och under samma titel har Simrock
bearbetat gamla hjältesagor, 6 bd, 1843—49.
Kj—t.
Helder l. den Helder, befäst sjöstad i
nederländska prov. Nord-Holland, på yttersta
spetsen af fastlandet midt emot ön Texel, skild
från denna genom det 4 km. breda Marsdiep.
H. var vid 1800-talets början endast en obetydlig
fiskarby, men är nu en blomstrande handelsstad
med 26,982 inv. (1906). Till stadens höjande
har framför allt bidragit den viktiga
nord-holländska kanalen, med hvilken den
sammanbindes genom Helder-kanalen och
hvars mynning, Nieuwediep, bildar dess
egentliga hamn, med skeppsvarf, slussar, magasin
och starka fästen. Den yttre hamnen rymmer
bekvämt 300 skepp och är station för en del af
nederländska flottan. Marinetablissemanget
Willemsoord har två stora dockor,
kaserner, sjukhus, ett meteorologiskt observatorium
och ett ansedt marininstitut. Fästningsverken,
som påbörjades 1811 af Napoleon I, blefvo färdiga
1830, men ha sedan ytterligare förstärkts och
utgöras nu mot landsidan, där endast anfall af
landsatta trupper med lätt artilleri anses
behöfva befaras, af fort Erfprins vid Nordsjö-
samt batterierna Oostoever och Westoever vid
Zuiderzeekusten jämte en 3 km. lång och svagt
bruten förbindelselinje, i hvars brytpunkt det
till ett batteri ombyggda fortet Dirks-Admiral
ligger. Kustverken sträcka sig från fort Kijkduin
å västsidan till batterierna Luise och Wieshoofd
vid nordösthörnet och tillöktes 1882 med ett
fort på sandbanken Harsens, försedt med
2 pansarkupoler, hvardera med 2 st. 30,5 cm.
kanoner. I krigstid kan H. som befäst läger
upptaga ända till 30,000 man. Utanför Kijkduin
segrade holländarna under de Ruyter och Tromp
öfver engelsmännen 21 aug. 1673 (slaget
vid Helders udde). Vid H. landsteg
27 aug. 1799, under Abercromby och hertigen
af York, en engelsk armékår, som i förening
med 13,000 ryssar trängde fransmännen tillbaka,
hvarefter franska flottan, som nyss utlupit
från H., gaf sig åt engelsmännen.
S. A. L.* L. W:son M.
Heldäckadt fartyg, skpsb., har minst
ett öfver fartygets hela längd sig sträckande däck.
Jfr Halfdäck.
C. K. S.
Hele. Se Hela.
Heled. Se Heldaj.
Helena (grek. Ἑλένη), grek. hjältes.,
dotter af Zeus och Leda, den lacedemoniske
sagokonungen Tyndareos’ gemål, och således
syster till Dioskurerna (se d. o.). Enligt en
af Homeros ännu icke känd saga bortröfvades
hon som ung flicka af Theseus, men befriades
af sina bröder. Sagorna prisa henne enstämmigt
som den skönaste bland kvinnor, hvarför äfven en
stor mängd furstar och ädlingar eftersträfvade
hennes hand. Sedan Tyndareos låtit alla friarna
edligen förbinda sig att samfälldt bistå och
skydda den, som blefve utsedd till hennes gemål,
förmälde han henne med Menelaos. Då H. sedermera
af den trojanske konungasonen Paris (Alexandros)
lockades att öfvergifva sin make och medfölja
till Troja, gaf detta anledning till trojanska
kriget. H:s oförlikneliga skönhet tillvann henne
äfven trojanernas hjärtan, ehuru de på grund
af all den ofärd, som kriget bragt öfver dem,
hade skäl att vara henne gramse. Själf ångrade
hon sitt lättsinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
