Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helagsfjället - Heland, Martin Rudolf - Heland, Frans Isak von - Helander, Sven Viktor - Hel applikatur. Se Applikatur - Helassonans. Se Assonans - Helbad. Se Bad sp. 614 - Helbarkning. Se barkning - Helbig, Wolfgang - Helblinde - Helbonde. Se Bonde - Helbra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helagshyddan vid Handölsån, omsluter i en kittel Sveriges
sydligaste glaciär. Det ser ut, säger en författare,
som om hela fjället rämnat från toppen ända ned till
basen samt därvid ett block af ofantlig storlek utbrutits
ur fjällmassans norra sida, efterlämnande det tomrum,
hvars botten nu fylles af den snötäckta glaciären med
sin morän. Dalkitteln är af nära nog kvadratisk form
och omgifves på tre sidor af lodräta, fårade väggar,
på sina ställen möjligen 180—240 m. höga. Från glaciären
nedrinner Handölsån. — Från Stortoppen, ungefär midtpå
kanten af västra väggen, ser man ett högfjällspanorama
af vidsträckt omfattning, från Sylarna i n. v. till
Oviksfjällen i n. ö. och Ånnfjällen i s. Den kulliga
norra stöten sänker sig mot n. v. i det långsluttande
Helagsskaftet. Skild från östra stöten genom en däld,
som innesluter en af snödrifvor omgifven sjö, där ännu
midt i högsommaren isflak drifva omkring, ligger den
tvärbranta sydvästra stöten, med ett egendomligt formadt
brant utsprång mot v., Predikstolen. På sydvästra sidan
af denna stöt ligger vid Neaälfven Nedalsstugan, ett
gammalt härbärge för Ljungdalingar på väg till Nedalen i Norge.
Wbg.
Heland, Martin Rudolf, gravör, f. 1765
(1766) i Björkviks socken i Södermanland, d. 27 mars 1814
i Stockholm, kom tidigt i lära hos kopparstickaren
J. Fr. Martin. Efter J. Gillbergs död (1793) uppdrogs
åt H. att fortsätta "Gustaf III:s medaljhistoria", det
stora, aldrig fulländade praktverket, som mot slutet af
1790-talet alldeles råkade i stockning. I likhet med
sin lärare sysslade han f. ö. under detta årtionde med
utförandet af utsikter, dels sådana från Forsmark, efter
teckningar af El. Martin, dels ett par öfver Sturehof,
hvilka han själf tecknat. I hans konstnärskap märkes
äfven inflytande af Masreliez, med hvilken han kom i
beröring till följd af sysselsättningen med "medaljhistorien".
Jämväl som gravör af några planscher till det af Fredenheim
utgifna verket öfver k. museets skulpturer hade han
tillfälle att utbilda sin smak och sin hand. Han deltog
dessutom i graverandet af planscherna till Skjöldebrands
"Voyage pittoresque au Cap Nord" (1801—02). H. blef
1796 led. af akademien och erhöll 1802 ett resestipendium,
som satte honom i stånd att några år uppehålla sig i
Paris, dels för studier i teckning och akvatintagravyr,
den då modernaste arten inom kopparstickskonsten, dels
för att öfvervaka utförandet af gravyrerna till "Écrits
de Gustave III", hvilka stuckos af franska mästare, efter
teckningar af Limnell. Efter sin återkomst (1806)
sysselsattes han hufvudsakligen med gravyrerna till den
svenska upplagan af nyss nämnda skrifter, hvilka gravyrer
äro utförda efter teckningar af Hjelm och Swedman. Äfven
ett och annat landskap lämnade H:s ateljé. Han föll dock
tämligen snart (omkr. 1809) i djupt svårmod, som slutligen
urartade till sinnesrubbning. — H:s arbeten äro ganska
talrika och utförda dels i streckgravyr, dels i
punkteringsmaner samt i akvatinta. Som akvatintagravör är
han jämte J. Fr. Martin Sveriges förnämste, och i figurgravyr
och figurteckning är han dennes öfverman. Han behandlar
akvatintan med mjukhet och finhet samt förstår lyckligt
att mildra dess enformighet och tyngd. Bland H:s efter
egna teckningar utförda blad må nämnas
Ph. Lailson (konstberidare),
fru Casagli (dansös),
båda i hel figur, flera karikatyrer,
utsikter af Slottsbacken och
Kungsträdgården (1801),
Utsikt af kappkörningsbanan på Brunnsviken
(ett intressant genreblad) o. s. v. Bland hans öfriga
arbeten kunna, utom de ofvan omtalade, nämnas
Kaffebeslaget (efter Nordqvist),
Eldsvådan på Riddarholmen 1802 (efter Ulmgren),
Utsikt af Höganäs’ stenkolsgruva (efter Billqvist),
porträtt af Gustaf IV Adolf, dennes drottning och
flera berömda läkare samt bokillustrationer.
—rn.*
Heland, Frans Isak von, tonsättare, f. 11
juni 1843 i Stockholm, löjtnant vid Svea
lifgarde 1864, kapten 1876, öfverstelöjtnant
1894, öfverste och chef för Jämtlands
fältjägarregemente 1897—1904, började studera
musik för Gille 1865 och för Berens 1868. Han
har utgifvit flera häften sånger, bland hvilka
åtskilliga blifvit populära, samt på Nya,
Mindre eller Djurgårdsteatrarna fått uppförda
operetterna Regementstrumslagaren (1870),
Löjtnanten och hans kalfaktor (1874),
Det var jag (1879), Rekryten (1881),
Fåglarna (1882), Nattlampan (1886;
till dessa tre sistnämnda
har tonsättaren själf bearbetat texten) och
Ulla Musköt (1890).
Till sina 1886 utg. sånger (2 häften) m. fl. har
H. själf författat orden.
A. L.*
Helander, Sven Viktor, målare, f. 12 aug. 1839
i Göteborg, d. 11 sept. 1901 i Düsseldorf, studerade i
Köpenhamn och Stockholm och var sedan bosatt i Düsseldorf,
där han 1878 blef svensk-norsk konsul. Han målade små
interiörer med figurer:
Utvandrarnas afsked,
Kortspel i bondstuga m. fl.
G—g N.
Hel applikatur, mus. Se Applikatur.
Helassonans, metr. Se Assonans.
Helbad. Se Bad, sp. 614.
Helbarkning, skogsv. Se Barkning.
Helbig, Wolfgang, tysk arkeolog,
f. 2 febr. 1839 i Dresden, 1865—85 andre sekreterare
vid tyska (preussiska) arkeologiska institutet
i Rom, där han fortfarande är bosatt, har
offentliggjort en mängd arbeten rörande skilda
arkeologiska frågor. Mest betydelsefulla äro
hans undersökningar beträffande de antika
väggmålningarna i Pompeji och Herculaneum. Han
har visat, att dessa gå tillbaka på hellenistiska
förebilder, och i samband därmed lämnat den första
riktiga värdesättningen af den hellenistiska tidens
konst och kultur. Hit höra bl. a.
Wandgemälde der vom Vesuv verschütteten städte Kampaniens (1868) och
Untersuchungen über die kampanische wandmalerei (1872).
I sitt förträffliga arbete
Das homerische epos, aus den denkmälern erläutert (1884; 2:a uppl. 1887)
har han på förebildligt sätt sökt genom det till oss
bevarade arkeologiska materialet belysa de homeriska
ditkernas kulturförhållanden. Allmänt uppskattadt är H:s
Führer durch die öffentlichen sammlungen klassischer altertümer in Rom (2 bd, 1891; 2:a uppl. 1899).
En hel afdelning af Köpenhamns Glyptotek innehåller
etruriska fornsaker, som till största delen samlats af
H., och kallas Helbigs museum. H. är sedan
1881 korrespond. led. af Vitt. hist. o. ant. akad.
E. N—n.
Helblinde, nord. myt., Lokes broder, var son af
jätten Farbaute och hans maka Laufey l. Nál. Ordet förekommer
ock bland Odens namn.
Th. W.*
Helbonde. Se Bonde, sp. 1087.
Helbra, by i preussiska reg.-omr. Merseburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
