Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handels-och ekonomikollegium - Handels-och finansexpeditionen - Handels-och industribank - Handels och- industriexpeditionen - Handels och- manufakturdeputationen - Handels och- näringsdiskonten - Handels och- politiborgmästare - Handels och- sjöfartsfonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsägning jämte frågor rörande
förlagsinteckningar. A. D. H.*
Handels- och finansexpeditionen, en
statsexpedition, som enl. kansliordn. af 1 juli
1773 utbröts ur Inrikes civilexpeditionen och
omfattade de ärenden, som angingo myntväsendet,
penningrörelsen, bankoverket, e. o. inkomster
och utgifter, manufakturer, handel, sjöfart och
saltsjöfiskerier. Den stod under den bekante
Johan Liljencrants som statssekreterare. Denna
befattning indrogs 1793, men återupptogs,
då efter införandet af det nya statsskicket
kansliordn. af 23 okt. 1809 utfärdades. Bland
de statssekreterare, som under den följande
tiden, till dess vid departementsstyrelsens
införande, 1840, hit hörande ärenden
öfverflyttades dels till Civil-, dels till
Finansdepartementets expedition, stodo i
spetsen för denna viktiga förvaltningsgren,
må nämnas Hans Järta, G. F. Wirsén,
A. G. Mörner och C. D. Skogman (1821 -38).
J-H.*
Handels- och industribank. Se Bank, sp. 854.
Handels- och industriexpeditionen i kejserliga
senaten för Finland upprättades 1888. Den
handlägger frågor rörande handeln, sjöfarten,
lots- och fyrväsendet, bergs- och bruksrörelsen,
sågverk, kvarnar, fabriker, handtverk och
slöjd, vattenverks anläggning, tillverkning,
försäljning och beskattning af brännvin och
maltdrycker, patentväsendet, försäkringsväsendet,
undervisningsanstalter för handel, sjöfart
och industri, legalisering af aktiebolag
m. m. Under expeditionen hänföras bl. a. äfven
Geologiska kommissionen och Tekniska högskolan.
T. C.
Handels- och manufakturdeputationen. Se
Deputation, sp. 168.
Handels- och näringsdiskonten, bankt., en mellan
1830 och 1872 bruklig benämning på en af Sveriges
riksbanks fonder för bestridande af utlånings-
och diskonteringsrörelse (se Diskont). Vid
1830 års riksdag anvisades en fond af högst 3
mill. rdr b:ko för att användas till handelns
och den större rörelsens främjande genom utlåning
mot hypotek uti enskildas löpande förskrifningar
och accepterade invisningar. Längre fram ökades
denna fond, och det bestämdes, att ur densamma
äfven inrikes växlar skulle få diskonteras och
kassakreditiv beviljas. Fonden fördelades i vissa
proportioner mellan de olika lånekontoren. Genom
1858 års bankoreglemente förenades med handels-
och näringsdiskonten andra utlåningsfonder, dess
belopp fastställdes till 11,325,000 rdr rmt,
och det bestämdes, att den skulle användas utom
till ofvan angifna ändamål äfven till utlåning
mot hypotek af aktier och publika papper och af
vågförda effekter. Därjämte bestämdes, att de
medel, som genom bankens upp- och afskrifnings-
samt depositionsrörelse blefvo tillgängliga,
skulle på samma sätt användas. I 1866 års och
senare reglementen var denna fond ej upptagen
till något bestämdt belopp. Från och med 1872
försvinner slutligen benämningen handels-
och näringsdiskonten ur bankoreglementena.
D. D.*
Handels- och politiborgmästare. Se
Handelsborgmästare.
Handels- och sjöfartsfonden, statsr., en särskild
tillgång, som K. M:t eger att, oberoende af
riksdagen, själf ständigt disponera. Denna
fond af sag ursprungligen bestridande af
utomordentliga utgifter till handelns och
sjöfartens skydd genom konvoj er, och dess
tillgångar, som ursprungligen utgjordes af
en viss afgift, s. k. extra licent, å
inkommande och utgående varor, först beslutad
1723, inflöto till den s. k. konvojkassan,
hvilken förvaltades af konvojkommissariatet
(se d. o.). Under krigen på 1700- och i början
af 1800-talet användes medlen dels för konvojer,
dels för att friköpa svenska fartyg af
de nordafrikanske sjöröfvarna. Men sedan
den franska ockupationen af Algeriet (1830)
befriat konvojkommissariatet från dessa utgifter,
blef konvoj af giften minskad genom k. kung. 10
sept. 1831 och 27 april 1833. Slutligen stadgades
i k. kung. 27 febr. 1835, att konvojafgiften,
som förut utgått med vissa procent af tullen å
både inkommande och utgående varor, skulle, hvad
det senare slaget af varor beträffar, afskaffas,
och genom k. kung. 19 juni s. å. sattes afgiften
å inkommande varor till 10 proc. af tullen,
hvarjämte namnet därå ändrades till afgift till
handels- och sjöfartsfonden, under förvaltning af
konvojkommissariatet. Under denna nya benämning
erhöll kassan därjämte en annan bestämmelse
genom förklarandet, att dess öfverskott skulle
användas till svenska sjöfartens utvidgande
och befrämjande så utom som inom riket. Vid
1856-58 årens riksdag beslöts och genom kung. 18
dec. 1857 förordnades, att denna afgift som
särskild beskattningstitel skulle upphöra och
innefattas i den tullsats, som i tulltaxan vore
fastställd, hvaremot ersättning till fonden
skulle af tullmedlen gäldas till ett årligt
belopp af minst 750,000 rdr rmt, samt att, då
tullinkomsterna i brutto öfverstege 15 millioner
rdr rmt, hvarå den bestämda minimisumman utgjorde
5 proc., fonden jämväl skulle på öfverskjutande
tullbeloppet alltid erhålla 5 proc. Vid
bestämmande af detta ersättningsbelopp afsågs
bl. a., att i bredd med handelns och sjöfartens
betydligare tillväxt man genom understöd ur
fonden borde sättas i tillfälle att vidtaga
åtgärder eller uppmuntra företag, som främjade
handelns och sjöfartens utveckling. Efter
hemställan af ständerna vid 1860 års riksdag
förordnades genom k. br. 15 nov. 1867, att
konvojkommissariatets verksamhet som särskildt
ämbetsverk skulle med samma års stat upphöra samt
att handels- och sjöfartsfondens kontanta medel
skulle öfverlämnas till Statskontoret, som för
framtiden skulle uppbära fondens alla inkomster
och verkställa därå anvisade utbetalningar; under
det att dess säkerhetshandlingar öfverlämnades
till Civildepartementet, som äfven öfvertog
fondens förvaltning. Sedan K. M:t i proposition
5 jan. 1869 förklarat sig vilja afstå från det
till fonden ingående bidraget från tullmedlen mot
det att riksdagen öfvertoge de förpliktelser,
för hvilka utgifter voro på fonden anvisade
till ett belopp af i rundt tal 670,000 rdr rmt,
och sedan riksdagen därtill lämnat bifall,
äro fondens tillgångar inskränkta till fondens
utlånta kapital samt de räntemedel, som därför
inflyta, äfvensom en särskild inkomst af Nya
Trollhätte kanalbolag till minst 15,000 kr.
I enlighet med K. M:ts förslag medgaf 1904
års riksdag, att Trollhätte kanalverk må för
statsverket förvärfvas samt att, sedan dess
utgifter bestridts och af dess inkomster till
Riksgäldskonioret öfverlämnats 3,6 proc. af
den i svenska statens 3,6 procent obligationer
erlagda köpeskillingen, återstoden af den årliga
inkomsten af kanalverket må öfverlämnas till
handels- och sjöfartsfonden. - Genom k. br. 12
dec. 1884 förordnades, att, utan rubbning af
K. M:ts dispositionsrätt öfver fonden, dess
förvaltning fr. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
