- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
847-848

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gärdsmygen - Gärds och Albo domsaga - Gärningsbref - Gärningsman - Gärningssynd - Gärningsören - Gärsen - Gärsnäs - Gärsnäs-S:t Olofs järnväg - Gärssläktet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ganska starkt och icke obehagligt. En del
gärdsmygar flyttar dock årligen mot söder;
flertalet torde stanna kvar, men göra under
vintern långa ströftåg. Gärdsmygen häckar
tämligen allmänt ända upp i Norrland och bygger
ett konstmässigt bo. Detta är mycket stort,
till formen klotrundt, utvändigt förfärdigadt
af grön mossa, invändigt klädt med fjäder,
ull och hår samt på sidan försedt med en rund
öppning, lagom stor för fågeln att komma in
och ut. Den lefver af insekter och (om hösten)
af bär samt (vintertiden) kött o. d. Ehuru
gärdsmygen har krökta och hoptryckta klor,
kan den icke klättra. Näst kungsfågeln är
gärdsmygen den minsta bland svenska fåglar.
C. R. S. (L-e.)

Gärds och Albo domsaga, i Kristianstads län,
omfattar dessa två härad, som bilda ett
tingslag. 95,205 har. 33,377 inv. (1907).

Gärningsbref. Se Gärningsman 2.

Gärningsman. 1. Jur., kallas vid ett brott
den, som (själf eller genom annan) utför
gärningen. I motsats därtill benämnas de,
hvilka eljest medverka till brottet, delaktiga
i detsamma. Begagnar sig någon för en brottslig
gärnings utförande af annan person, måste,
ifall den förre skall blifva att anse såsom
gärningsman, den senare tjänstgöra som ett blindt
verktyg för den förres vilja (såsom fallet är
med en vansinnig eller ett minderårigt barn
eller någon, som till följd af en villfarelse
ej är medveten om sin handlings verkliga
beskaffenhet). I annat fall blir denne senare
själf gärningsman, och den, som använder honom,
antager då karaktären af det slags delaktig,
som kallas anstiftare (se d. o.).

2. Förv. handtverkare på landet under och
någon tid efter skråtvånget. (Detta tvång
upphäfdes genom Fabriks- och handtverksordning
22 dec. 1846.) Oftast antogs han för en
viss socken för att betjäna allmogen,
men stundom äfven för hela häradet
för att betjäna ståndspersoner. Sålunda
förekommo härads-skräddare, -glasmästare och
-målare. Bruken hade sina egna gärningsmän,
och ståndspersoner egde rätt att hos sig
anställa försvarskarlar (se d. o.). Skräddare,
skomakare, smeder, murare och glasmästare
voro de handtverkare, hvilka socknen fick
antaga. I händelse emellertid särskilda
ortförhållanden påkallade undantag från gällande
föreskrifter, skulle saken genom landshöfdingen
föreläggas K. M:t. Det var på denna omväg,
som t. ex. fiskarbefolkningen i Kristianopels
socken 1825 lyckades få tillstånd att se sig om
efter en "socknebödkare" till förfärdigande af
nödiga fiskekärl; och från början af 1800-talet
finnas åtskilliga k. bref, som meddela
handtverkare tillåtelse att på landsbygden
anlägga färgerier eller att utöfva kruk- och
kakelugnsmakaryrket m. m. - Vid gärningsmans
antagande hördes socknemännen inför häradsrätten,
hvarefter landshöfdingen utfärdade den utseddes
gärningsbref, som på 1820-talet kostade 36
sk. banko i lösen. Fann rätten sådant nödigt,
tilläts gärningsmannen taga lärdräng, som dock
förut bort ha praktiserat i yrket som lärgosse
i staden. Husbonden erlade en särskild personell
skatt, gärningsören (se d. o.), och lärdrängen
behandlades i beskattningsväg som allmogens
drängar. 1. J. H-r.* 2. Kbg.

Gärningssynd, teol. Se Verksynd.

Gärningsören, kam., en personlig, årlig
skatt på sockenhandtverkare (se Gärningsman 2)
för deras yrkesutöfning. Den omtalas redan i
Kalmar recess 1474 och fortfor, ända tills
näringarna frigåfvos. De flesta städer
uppburo gärningsören från kringliggande
landsbygd. I öfrigt betalades denna afgift till
kronan. Beloppet var sedan 1700-talet 1 daler
smt för personen. - I Finland upphörde denna
skatt 1890; den utgjordes slutligen med 2 fmk
af alla på landet antagna sockenhandtverkare.
Kbg. T.C.

Gärsen, zool. Se Gärssläktet.

Gärsnäs (i äldre tid Gjordsnäs, Gyrithsnäs,
Gerisnäs), gods i Ö. Herrestads socken,
Kristianstads län, består af G., 6 mtl, samt
l 11/24 mtl underlydande i denna och Stiby socknar,
tax. till 490,700 kr. (1907), hvarjämte till
samma egare hör Ö. Herrestads egendom, tax. till
667,800 kr., i Ö. Herrestads socken.

illustration placeholder

Gärsnäs, manbyggnaden.

Hufvudgården G., belägen på vänstra
stranden af Tommarpsån, omkr. 3 km. från den
forna staden Tumathorp, var under medeltiden
omgifven af breda grafvar. Den har troligen
sitt namn efter egare af släkten Drefelt, hvilka
i äldre tider skrefvo sig Gjordsen. Från denna
släkt kom gården på 1600-talet till ståthållaren
på Gottland, Falk Lycke, som uppförde den
nuv. manbyggnaden, säkerligen på grundvalen af
en äldre borg. Från hans änka gick gården i arf
till hennes brorson kammarherre Henrik Rantzau,
från hvars arfvingar det på 1680-talet indrogs
till kronan. 1702 inlöstes det af landshöfdingen
i Blekinge G. Adlersten, tillföll vid hans
död hans mågar, mellan hvilka och deras
arfvingar flera delningar och byten gjordes,
tills det omsider stannade inom Schönströmska
släkten. Genom gifte kom det 1848 till släkten
Rosencrantz. F. n. (1908) eges det af kammarherre
H. Rosencrantz’ stärbhus. - G. har förr utgjort
en egen socken, men lades 1671 till Ö. Herrestad.

Gärsnäs-S:t Olofs järnväg. Se Ystad-Gärsnäs-S:t
Olofs järnväg.


Gärssläktet, Acerina Cuv., zool., ett till
abborrfamiljen hörande släkte bland de
taggfeniga fiskarna. Från abborrsläktet, till
hvilket det af Linné räknades, skiljes detta
släkte hufvudsakligen därigenom, att dess arter
ha en enda sammanhängande ryggfena samt rader
af slemförande gropar på hufvudets sidor. I
Sverige finnes blott en art, gärsen l.
snorgärsen, Acerina cernua L., som tämligen
allmänt förekommer i sjöar och floder öfver
hela landet. Färgen är grågrönaktig, med mörkare
fläckar och




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:47:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbj/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free