Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guarini, Giovanni Battista - Guarino från Verona - Guarneri - Guastalla - Guatemala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i afsikt att öfvergifva både poesien och
diplomatien, men återtog snart bägge. Då Tassos
bekanta herdedikt "Aminta" utkommit och vunnit
en glänsande framgång, skref G. herdedramat Il
pastor fido
- öfv. på svenska af Gunno Eurelius
(Dahlstierna), J. T. Geisler efterlämnade i
handskrift äfven en öfv. af "II pastor fido"
-, en "tragi-komedi", som första gången
uppfördes 1585 i Turin, vid Karl Emanuels
af Savojen bröllop med infantinnan Katarina
af Spanien, men trycktes först 1590.
Förgäfves söker G. där genom glänsande
prakt i formen och sinnrik sammanställning
af episoderna öfverträffa Tassos mästerverk.
Hans "trogne herde" mottogs likväl af
samtiden med förtjusning och var länge
en förebild för idyller af samma art. G:s
öfriga poetiska arbeten äro af mindre betydenhet.
Den diplomatiska banan jämte G:s oroliga
processlystna karaktär gjorde hans lif till
en oafbruten rad af förvecklingar och juridiska
tvister. C. v. F.*
Guarino [goarlnå] från Verona (lat. Varinus),
italiensk lärd, f. 1370, d. 1460, studerade
grekiska språket i Konstantinopel och var
under en längre tid lärjunge till Manuel
Chrysoloras. Efter sin återkomst till Italien
gaf han undervisning i grekiska språket, var
en tid professor i Ferrara och arbetade ifrigt
på att vidmakthålla och utbreda de klassiska
studierna. Han var verksam som grammatiker,
öfversättare och textkritiker. Se biogr. öfver
G. af Rosmini (3 bd, 1805-06) och Sabbadini
(1891 och 1896).
Guarneri [goarnëri], en af de berömdaste
violinfabrikantfamiljerna i Cremona, hvars
förnämsta medlemmar voro: Andrea (f. omkr. 1626,
d. 1698; elev af Nicola Amati), hans söner
Pietro G. (f. 1655, d. efter 1725) och Giu se
ppe G. (f. 1666, d. omkr. 1739) samt framför
allt hans brorson Giuseppe Antonio
G., äfven kallad G. del Gesù, emedan han
ofta uppträder med märket JHS, f. 1687. Han
arbetade 1725-45. Hans bästa violiner täfla
med de yppersta af Stradivari. Jfr Piccolelli,
"Genealogia degli Amati e dei Guarneri" (1886),
och Niederheitmann, "Cremona" (3:e uppl. 1897).
A. L.*
Guastalla [goa-]. 1. Stad uti italienska
prov. Reggio nell Emilia, fordom hufvudstad
i furstendömet G. vid södra stranden af
Po, i en sumpig, af kanaler genomkorsad
trakt. Omkr. 2,700 inv. (1901; som kommun 11,091
inv.). Biskopssäte. G. anlades af langobarderna
i 7:e årh. och hette då Wardastalla
(Guardastalla). 19 sept. 1734 besegrade den
fransk-sardinska armén den österrikiska vid G.
- 2. Fordom furstendöme, motsvarande den
nuv. kretsen af samma namn, i område 6 kvkm.
68,566 inv. (1901). Under medeltiden hörde
G. med omgifning till Milano, upphöjdes 1406
till grefskap och förklarades 1541 för ett
riksomedelbart land. 1539-1746 tillhörde det
släkten Gonzaga (sedan 1621 som hertigdöme)
och indrogs efter denna släkts utgång, 1746,
af Maria Teresia som ledigt milanesiskt län.
Vid freden i Aachen (1748) öfverlämnades
det, jämte de på norra Po-stranden belägna
hertigdömena Sabbionetta och Buozzola, till
hertigen af Parma, intogs 1796 af fransmännen
och förenades 1797 med Cisalpinska republiken.
1806 gaf Napoleon det åt sin syster Pauline,
och 1815 lämnades det, jämte Parma och Piacenza,
till Napoleons gemål Marie Louise (d. 1847).
1848 förenades G. med
Modena och blef jämte detta hertigdöme 1859
införlifvadt med konungariket Italien.
(J. F. N.)
Guatemala [gwa-]. 1. (República de Guatemala)
Republik i Central-Amerika, begränsas i n. af
Mexico, i ö. och s. ö. af Brittiska Honduras,
Hondurasbukten samt republikerna Honduras och
Salvador och i s. v. af Stora oceanen. Arealen
113,030 kvkm. Norra delen upptages af ett
300 m. högt kalkstensområde, till största
delen skogbevuxet, Petén, mellersta delen
genomdrages af en från v. till ö. gående bergzon,
af kristalliniska och sedimentära bergarter,
södra delen fylles af ett andesitbergområde
med 31 vulkaner (Tacana, 4,260 m., Tajumulco,
4,210 m., Acatenango, 4,150 m., S. Maria,
3,800 m., m. fl.). Smala slätter ligga längs
kusterna. Våldsamma jordbäfningar anställa ofta
stor skada. Floderna äro af mindre betydelse;
segelbara äro endast de till Hondurasbukten
flytande Motagua och Polochic, som i sin nedre
del utvidgar sig till Laguna Dulce; Chixoy
(Usumacinta) bildar delvis gräns mot Mexico. De
största sjöarna äro den afloppslösa Petén i norra
delen samt Izabal, Atitlan, Amatitlan och Guija
(på gränsen, mellan G. och Salvador). På nyttiga
mineral är G. icke rikt; dock finnes något
guld, blyglans och koppar. I kustlagunerna
fås salt. Om klimat, djur- och växtvärlden
se Central-Amerika. Af den rika fågelfaunan
må särskildt nämnas den praktfulla kvesalen
(Calurus resplendens), som insatts i G:s vapen.
Befolkningen var 31 dec. 1903 1,842,134 inv. (15
inv. på 1 kvkm.), af hvilka 60 proc. äro rena
indianer hufvudsakligen af stammarna maya
och quiché ("stora skogens folk"). De senare,
jämte azteker och maya vid spanjorernas ankomst
de mest civiliserade folken i Central-Amerika, nu
betydligt decimerade, men energiskt försvarande
sitt språk, som eger skrifna urkunder (se
Mayaspråken), mot spanskan, som nu talas af de
fleste invånarna i G. ("guatemaltekerna"), bebo
sydvästra delen af G. Den fiendskap, som råder
mellan indianer och ladinos (barn af hvita och
indianer), beror icke så mycket på rasskillnad
som på den sociala klyftan mellan dem. Ladinos
åtnjuta en relativ bildning och göra anspråk på
statens ämbeten och tjänster; indianerna äro
arbetare och föraktade. De oblandade hvite
äro helt få (3-4 tusen). I andlig odling
intager G. första platsen i Central-Amerika,
men dock kunde 1893 endast 8 proc. både läsa och
skrifva. I hufvudstaden samt i Quezaltenango och
Chiquimula finnas nationalinstitut (ett för män
och ett för kvinnor), hvart och ett förenadt med
normalskolor, dessutom 4 andra normalskolor. För
fackundervisning (juridik, medicin och
ingenjörbildning) finnas 4 skolor, underhållna
af privata fonder, tillfälligt understödda
af staten. Andra undervisningsanstalter äro
en konstskola, ett musikkonservatorium,
en handelsskola, 4 tekniska skolor och 1
nationalbibliotek. Folkundervisningen är
kostnadsfri och obligatorisk. Invånarna äro
romerska katoliker, och i kyrkligt afseende utgör
G. ett ärkestift (sedan 1742), till hvilket
höra biskopsstiften i Costa Rica, Honduras,
Nicaragua och Salvador. Allmän religionsfrihet
är rådande, men antalet icke-katoliker är ringa
(1893: 8,571).
Näringar. G:s hufvudnäring är jordbruket. Förr
stod konsjonellodlingen (införd 1811) högst,
men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
