Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris / 247-248 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

preliminärt 2,631,952. Folkökningen är så
snabb (1,6 proc. årligen åren 1889-96 och 0,74
proc. årl. 1896-1907), att den öfverträffas
endast i några få länder. Stadsbefolkningen utgör
blott 22,3 proc. (i Sverige 22,3 proc.). Antalet
kvinnor är i förhållande till antalet män
lägre än i flertalet europeiska länder (986
kvinnor mot 1,000 män år 1907). Den tätaste
befolkningen ha Joniska öarna (108 inv. på
1 kvkm.), därefter följa Cykladerna med 50,
Peloponnesos med 40, Mellan-Grekland med 32 och
Nord-Grekland med 30 inv. på 1 kvkm. Liksom i
många andra länder ökas stadsbefolkningen på
landsbygdens bekostnad. G. har blott en stad
med öfver 100,000 inv., näml. Aten, med 170,000
inv. (1907), samt dessutom 11 med öfver 10,000
inv. Af främmande länders undersåtar bodde
1896 32,000 i G., mest turkar, italienare
och engelsmän; däremot lefde 132,000 grekiska
undersåtar i utlandet, mest som köpmän, däraf
hälften i Europa, 43,000 i Asien och 2,000 i
Afrika. Men dessutom lefva omkr. 2 mill. greker
i Mindre Asien, omkr. 650,000 på Kreta och andra
turkiska öar och 4 mill. i Europeiska Turkiet,
så att den sammanlagda grekiska nationaliteten
uppgår till omkr. 8,850,000. Någon tillförlitlig
uppgift om in- och utvandring finnes ej. På senare
tid har en betydlig transatlantisk utflyttning af
greker försiggått, ensamt till Förenta staterna
enligt deras statistik till mer än 60,000
pers. 1901-06. Befolkningen består väsentligen
af två folkstammar, greker och
albaneser.


Grekiskt landtfolk i högtidsdräkt.

De förra utgöra omkr. 2,200,000 och äro
ättlingar af de gamle grekerna, dock starkt
uppblandade med slaviskt, romanskt, albanesiskt
och turkiskt blod (jämförelsevis minst blandade
på öarna). Nutidens greker äro i allmänhet till
växten långa, smärta och starkt byggda samt
ha ovalt ansikte, lång, krokig näsa, lifliga
ögon och svart hår. Skönheter bland grekinnorna
äro sällsynta och träffas endast på vissa öar
eller i några bergvrår, dit invasionerna icke
trängt. Till sin karaktär äro grekerna mindre
väl kända: de äro fåfänga, opålitliga och
bedrägliga samt lättjefulla. Därför äro
arbetslönerna höga och jorden illa odlad. Endast
handel och sjöfart intressera dem, och för dessa
yrken ha de en naturlig fallenhet. - Albaneserna
(se d. o.) invandrade i 14:e och 15:e årh.;
de äro till största delen jordbrukare och äro
spridda i smärre samhällen hufvudsakligen i
Attika - norrut till Tebe, vidare på södra
Eubea samt på Peloponnesos och på öarna Andros,
Salamis, Poros, Hydra och Spetsai. Deras antal
torde uppgå till omkr. 250,000, af hvilka
åtminstone de fleste männen jämte albanesiska
tala grekiska. Albaneserna uppgå ock småningom
i den helleniska befolkningen. Dessutom bo
omkr. 25,000 valaker (kutsovalaker l. zinzarer)
i norra Pindosområdet och i Tessalien,
där de nomadisera med sina fårhjordar;
större delen talar grekiska jämte en rumänisk
dialekt. Turkarna, i norra G., ha mycket
minskats till antalet, då de fleste numera
torde ha utvandrat till Turkiet. Judarna äro
omkr. 6,000, mest i Tessalien och på Joniska
öarna. Till religion voro 1896 1,922,000
grekiska katoliker, 40,000 andra kristna (mest
romerska katoliker), 25,000 muhammedaner
och 6,000 judar. Full religionsfrihet är
rådande. Statskyrka är den grekiskkatolska
kyrkan (se d. o.). 1833 upphörde patriarken i
Konstantinopel att ha öfverinseendet öfver G:s
ortodoxa befolkning, och i stället inrättades
såsom kyrklig centralstyrelse den heliga synoden
i Aten, bestående af metropoliten i Aten och
4 ärkebiskopar och biskopar. Kyrkan eger stora
domäner. Nominellt finnas 18 ärkebiskopar och
22 biskopar, men många stift tillåtas vara
vakanta. Titeln ärkebiskop upphör med de nu
lefvande ärkebiskoparnas frånfälle. Antalet
präster är mycket stort; de äro i allmänhet
mycket okunniga och fattiga, ha inga fasta löner
och måste komplettera sina små inkomster med
jordbruk eller någon handelsaffär. 1901 funnos
171 munk- och 9 nunnekloster med 2.205 munkar och
191 nunnor. - Den romersk-katolska kyrkan har 3
ärkebiskopar (Aten, Naxos, Korfu) och 5 biskopar.

Undervisningsväsendet, som leder sin uppkomst
från G:s frigörelse från Turkiet, står i det
hela lågt. Väl stadgar lagen, att alla barn från
5 till 12 års ålder skola bevista folkskolorna,
men stadgandet efterlefves icke, och antalet, som
ej kan läsa, är mycket stort (bland rekryterna
äro 30 proc. okunniga i skrifning och 15 proc. i
läsning). 1902 funnos 3,263 folkskolor (demotiska
skolor) med 4,346 lärare (däraf 800 kvinnor),
285 högre folkskolor (s. k. helleniska skolor)
med 833 lärare, 39 gymnasier med 300 lärare
samt åtskilliga privata gymnasier. Vidare
finnas 4 normalskolor för lärare och 3 för
kvinnor samt 6 lägre normalskolor. Största
delen af eller rättare alla omkostnaderna för
folkundervisningen bestridas af kloster, kommuner
och enskilda personer, enär statens tillgångar ej
räcka till. Af högre bildningsanstalter finnas en
teknisk högskola (Metsobion polytechneion)
i förening med konstskola, en teologisk akademi
(Rizari-seminariet), 5 grekisk-katolska
prästseminarier, 5 navigationsskolor,
7 landtbruksskolor, en handels- och
industriakademi, inrättad på enskildt initiativ
i Peiraieus 1894 och 1896 flyttad till Aten,
två statens handelsskolor (i Aten och Patrai),
en militärskola i Aten och universitetet i Aten
med 132 lärare (docenter inberäknade) och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>