Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frid - Frid, Karl Ludvig - Frida, Emil Bohus, tjechisk skald. Se Vrchlický - Fridafors - Frideborg - Fridene - Fridericia, Julius Albert - Friderici kyrka. Se Finska nationella församlingen i Stockholm - Friderik, Christiane - Fridhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frid (isl. friðr, fsv. friþer) var enligt den
äldsta germanska rätten det ordnade och tryggade
tillståndet under rättens herravälde. Hvar och en,
som var i folkets frid, hade därigenom sin rätt
garanterad. Genom kränkande af den enskildes rätt
var därför i hans person allas frid bruten. Denna
allmänna frid kunde emellertid dels utvidgas, i
det att handlingar, som förut icke betraktats såsom
fridsbrott, erhöllo denna egenskap, dels förstärkas,
i det att en högre grad af okränkbarhet i vissa fall
erkändes, med afseende på tid, ort eller vissa andra
omständigheter. I dessa sistnämnda fall ådömdes
gärningsmannen utöfver det straff, som eljest för
gärningen kunde ifrågakomma, en särskild bot för
det att friden blifvit bruten. I de gamla lagarna
nämnas många slags sådana frider, såsom julfriden
från julaftonen till tjugondedagen; påskfriden
från dymmelonsdagen till åttonde dagen efter påsk
eller, på somliga orter, till påskdagens afton;
pingstfriden från pingstaftonen till åttonde dagen
efter pingst; vårfrid (se Andfrid);
andfrid (se d. o.); hemfrid (se d. o.); kyrkofrid
-(se d. o.); ölfrid (gästabudsfrid); tingsfrid
(se Rättegångsfrid); köptingsfrid (marknadsfrid);
kvinnofrid (se d. o.). - Straffet för fridsbrott
var ursprungligen, att gärningsmannen blef fridlös
(fredlös). Fridlöshet innebar uteslutandet ur
frids- och rättsgemenskap, d. v. s. den icke blott
betog den, som däraf träffades, rättsskyddet
(därpå syftar det isländska uttrycket vargr, det
engelska utlægr, outlaw, det svenska ugilder)
och försatte honom i en fullkomligt främmandes
ställning, utan betecknade honom också såsom en
folkets och konungens fiende. Följderna af fridlöshet
voro således: att hvem som helst kunde, utan bot,
döda den fridlöse; i äldsta tider, att den fridlöse
förverkade hela sin förmögenhet (ännu enligt den äldre
Västgötalagen var detta händelsen, då fridlösheten
föranleddes af "niþingsværk", hvaremot enligt de
yngre landskapslagarna de fridlöse äfven vid de
svåraste förbrytelser förverkade endast den lösa
egendomen), vidare, så länge fridlösheten bibehöll
sin gamla stränga betydelse, att alla den fridlöses
rättigheter tillintetgjordes, och att fridlösheten
medförde hans borgerliga död; slutligen (en följd,
som dock tidigt försvann ur lagarna i allmänhet) att
spåren och minnet af den fridlöse skulle utplånas
genom uppbrännandet af hans boning. - Fridlösheten
blef emellertid öfver hufvud småningom alltmer till
sin användning inskränkt; och äfven där den kvarstod
försvann mycket af den gamla hårdheten. Sålunda, då
den ursprungligen mera hade närmat sig dödsstraffet,
öfvergick den småningom till ett slags landsflykt,
hvilket visar sig i landskapslagarnas uttryck:
"firigæra landsvist", "friþ flya", "land flya". -
För öfrigt inträdde äfven tämligen tidigt den
förändringen, att fridsbrottet - där det ej var af
viss svårare beskaffenhet - kunde försonas genom
böter, hvilka den kränkte var skyldig att mottaga. -
Ordet frid eller fred i sammansättningar sådana som
vårfred, julfred o. s. v. betecknar ofta, att man
under de angifna tiderna var fri för lagsökningar
(friþer i soknum). Jfr äfven Fridsbrott
och Konungsfrid. Om Frodefriden se Frode.
I. L.*
Frid, Karl Ludvig, figur-, genre- och
landskapsmålare, f. 26 jan. 1855 i Skede socken,
Jönköpings län, studerade vid konstakademien 1873-81,
erhöll 1882 kungl. medaljen för På kyrkogården,
har sedermera målat genretaflor och landskap, bland
hvilka Motiv från Emmån (1885; inköpt af konung
Oskar) och Näckastolen i Emmån (1887). På senare
tider har F. hufvudsakligen egnat sig åt målandet
af altartaflor och äfven freskomålningar i kyrkor
(i Appuna, Halmstad, Hvetlanda m. fl.). J. K-e.*
Frida, Emil Bohus, tjechisk skald. Se
Vrchlický.
Fridafors, papp- och trämassefabrik i Almundsryds
socken, Kronobergs län, vid Mörrumsån och F. station
å Karlshamn-Vislanda järnväg. Fabriken, som tillhör
F. fabriks aktiebolag, har 14 pappmaskiner och 6
slipverk samt tillverkade 1906 885 ton papp och 4,312
ton mekanisk våt trämassa. Arbetsstyrkan var 92 pers.
Frideborg, enligt en sägen en from svensk änka på
800-talet, hvilken var den första svenska kvinna,
som döptes af Ansgarius, och ville följa den kristna
lärans föreskrifter äfven däri, att hon på sotsängen
gaf all sin egendom åt de fattige. Då för tiden ansågs
det emellertid i Norden för en skam att vara fattig,
hvarför ingen kunde eller ville mottaga hennes gåfva,
som fördenskull sändes till Dorestad. Efter henne är
en "kristlig folkkalender" uppkallad, hvilken från
1867 årligen utgifvits af B. Wadström.
Fridene, socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad. 2,667 har. 819 inv. (1906). Annex till
Fröjered, Skara stift, Kåkinds kontrakt.
Fridericia, Julius Albert, dansk historiker, f 10
juni 1849 i Köpenhamn, tog 1872 magister-konferensen
i historia samt 1876 doktorsgraden. 1874 blef
han anställd vid universitetsbiblioteket och 1891
underbibliotekarie, men föredrog 1899 ställningen
som professor i historia. Hans hufvudarbete är
Danmarks ydre politiske historie i tiden fra freden
i Lybek til freden i Kjöbenhavn (2 bd, 1876-81,
intill 1645), som afslutades med Adelsvældens
sidste dage (1894). I sammelverket "Danmarks riges
historie" skref han 1903 fjärde bandet, omfattande
tiden 1588-1699; samma år utgaf han Revolutionen og
Napoleon I, som han fortsatte i Fra Wienerkongressen
til Februarrevolutionen, 1815-48 (1905). Dessutom
har han skrifvit afhandlingar om adelns tillbakagång
och enväldets införande samt utgifvit i förening
med K. F. Bricka "Christian IV:s breve" (7 bd,
1878-91) och ensam "Aktstykker til oplysning om
stavnsbaandets historie" (1888). Härtill anslöt sig
Den danske bondestands undetrykkelse og frigjörelse
i det 18. aarhundrede (1888). Sedan 1897 har han
varit redaktör af dansk "Historisk tidsskrift".
E. Ebg.
Friderici kyrka. Se Finska nationella församlingen
i Stockholm.
Friderik, Christiane, tysk författarinna under
märket Ada Christen, f. 6 mars 1844 i Wien, d. 22
maj 1901, först skådespelerska, gift två gånger,
skref diktsamlingar (Lieder einer verlorenen. 1868,
flera uppl., Aus der tiefe, 1878, m. fl.) och
sedeskildringar från Wien (Unsre nachbarn, 1884,
Jungfer mutter, 1892). Hon framställde med skakande
realistisk kraft proletariatets elände och gaf
hänsynslöst subjektiva bikter ur sitt eget känslolif.
R-n B.
Fridhem är namn på en annexförsamling, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
