Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fribref. 1. Jur. - Fribref 2. Postv. Se Fribrefsrätt - Fribrefsrätt - Fribustiär. Se Flibustiär - Fribyggare - Fribrytare. Se Flibustiär - Friè 1. Josef Václav - Friè (Tysk namnform Fritsch), Anton - Fricandeau - Fricasée - Fricellbildning, bot. Se Cellbildning - Frich, Joachim - Fricke, Gustav Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare efter den senaste sjölagens antagande. -
2. Postv. Se Fribrefsrätt. O.E.G.N.*
Fribrefsrätt, postv., rätt för vissa myndigheter,
ämbetsmän och offentliga institutioner till
afgiftsfri postbefordran af tjänsteskrifvelser
och andra, ej till enskild brefväxling hänförliga
meddelanden. I Sverige hade alltifrån tiden för
inrättandet af statens postverk en dylik rätt
funnits, ehuru bestämmelserna om, hvilka däri
skulle vara delaktiga - första gången meddelade
genom k. förordn. 2 jan. 1643 - från början voro
synnerligt sväfvande. På grund af "fribrefsstaten"
af 16 dec. 1697 och fribrefsförordn. 8 juni 1704
hade genom en Kanslikollegiets "specifikation"
af 6 maj 1719 sammanfattats, hvad härutinnan
väsentligen vore att iakttaga. Sedan blefvo i förnyad
förordn. om fribref af 27 april 1756 villkoren för
fribrefsrättens utöfning ytterligare till sina
grunddrag fastställda. Men äfven därefter rådde
i fråga om rättens tillämpning i särskilda fall
mycken tvekan. Redan härigenom vållade fribrefsrätten
afsevärda olägenheter. De tidt och ofta uppdagade
missbruken åstadkommo ock mycken förargelse. Men
framför allt utgjorde fribrefsrätten ett för
postverkets ekonomi ödesdigert institut. Medan
exempelvis 1669 "postpengarna" vid Stockholms
postkontor utgjorde 15,658 dal. smt för betalta bref,
beräknades den genom fribrefven förlorade intäkten
till 10,394 dal. Tid efter annan väcktes i och utom
riksdagen fråga om fribrefsrättens upphäfvande. Men
först sedan svenska postverket kommit under W. Roos’
ledning (1867-89) bragtes frågan till mognad. Det
var också på tiden. För år 1867 beräknades den genom
fribrefsrätten postverket åsamkade portoförlusten till
bortemot 1/2 mill. rdr. I utlåtande af 24 okt. 1872,
närmast i anledning af väckt förslag om skiljande från
jordbruket af den s. k. kronobrefbäringen (se d. o.),
framhöll poststyrelsen kraftigt nödvändigheten däraf,
att äfven hos oss, liksom under de närmast föregående
åren skett i Danmark, Tyskland, England m. fl. länder,
fribrefsrätten afskaffades. Så skedde ock. Jämlikt
riksdagens medgifvande blef genom k. förordn. 5
dec. 1873 bestämdt, att för befordran af ifrågavarande
slags försändelser skulle utgå vanliga postafgifter
och att för försändelsernas frankering skulle användas
särskilda tjänstefrimärken, hvarjämte tjänstebrefkort
finge användas för de meddelanden, för hvilka sådana
lämpligen egnade sig. De till dylika frankoteckens
användande berättigade skulle åtnjuta ersättning af
allmänna medel för de utgjorda postafgifterna enligt
särskilda bestämmelser. En förordning af 15 juni 1900
innehåller jämkningar i dessa bestämmelser. R. L-n.
Fribustiär. Se Flibustiär.
Fribyggarne, ett litterärt och pedagogiskt sällskap,
som stiftades i Stockholm 1787. Det började 1796
utgifva Journal för allmänna uplysningen och sederne,
hvilken måste upphöra redan 1798 till följd af, att
k. privilegium nekades. 1799 utgaf sällskapet Skrifter
upläste i sällskapet F. B., hvarefter man icke mer
hör talas om Fribyggarne. De grundlade därjämte i
Stockholm ett "Lyceum", som egde bestånd någon tid
och i hvilket undervisningen meddelades i form af
föreläsningar. Jfr G. Ljunggren, "Svenska vitterhetens
häfder efter Gustaf III:s död" (III: 395 ff.), och
Ahnfelt, "Ur svenska hofvets och aristokratiens lif"
(I, 7 ff.).
Fribytare. Se Flibustiär.
Frič [fritj]. 1. Josef Václav F., tjechisk
politiker och poet, f. 1829 i Prag, d. 1891,
måste efter 1848 års rörelser fly till Ungern,
där han understödde den slovakiska resningen mot
magyarerna. Återkommen, sårad, till Prag, dömdes
han 1849 till 18 års fängelse, benådades efter 3
år, arresterades 1858 ånyo och landsförvisades 1859
för alltid. Han återkom hemligt till Böhmen under
fransk-tyska kriget, då han föreslog Bismarck det
"gammaltjechiska konungarikets" proklamerande. En
tid redigerade han "Agramer zeitung", var rysk
krigskorrespondent i Turkiet 1877-78 och fick 1879
lof att återvända till Prag. Såsom poet är F. numera
tämligen glömd, men han hade ej ringa betydelse för
sin tid genom att införa nya stoff i den tjechiska
poesien, dels öfversättningar, dels efterbildningar
från tyska och engelska vitterheten (Byron och de
polske romantikerna). F. skref Kochan Ratiborsky
(1846), Svatopluk a Rostislav (1857), Libušin soud
(Libusjas dom, 1862) m. fl. nationella skådespel,
Ulrik Hutten (1852), Mazeppa (1865) och Asjenuv pad
(Åsens fall), hans mest lyckade tragedi. Han utgaf
vidare den revolutionära kalendern "Lada Niola"
(1855), Valda dikter (1861) och Samlade skrifter (4
bd, 1879-80) samt i tidskrifter sina memoarer, Pameti.
A-d J.
2. (Tysk namnform Fritsch) Anton F., den föregåendes
broder, bömisk zoolog, f. 30 juli 1832 i Prag,
professor i zoologi vid tjechiska universitetet
i Prag, har gjort sig känd särskildt genom sina
undersökningar rörande ryggradsdjuren ur Böhmens
permformation: Fauna der gaskohle und der kalksteine
der permformation (4 dlr, 1879-1901). Bland hans öfriga
arbeten må nämnas Naturgeschichte der vögel Europas
(1853-72) och Replilien und fische der böhmischen
kreideformation (1878). F. har varit verksam äfven
på det praktiska fiskeriområdet. L-e.
Fricandeau [frikadå], fr., kokk., späckad och medelst
buljongsåsen glaserad kalfstek (gädda, stör).
Fricassée [-se], fr. (jfr Frikassé), mus.,
under 1500-talet skämtbenämning på flerstämmiga sånger
med olika text till de särskilda stämmorna.
Fricellbildning, bot. Se Cellbildning.
Frich, Joachim, norsk målare, f. 1810 i Bergen,
d. 1858, elev vid Köpenhamns akademi, af Dahl
i Dresden och Rottmann i München, bosatte
sig sedan i Norge och är mest känd genom sina
poetiserande, men måleriskt föga framstående
norska utsikter i Oskarshal vid Kristiania. Han
är representerad i Nationalgalleriet. Ett
norskt landskap af F. finns bland Karl XV:s
kvarlåtenskap (på Rosersberg). F. blef
1841 medlem af Akad. för de fria konsterna.
G-g N.
Fricke, Gustav Adolf, tysk teolog, f. 1822 i Leipzig,
professor 1851 i Kiel och 1867 i nytestamentlig
exeges i Leipzig, 1890 domherre i högstiftet
Meissen, är ordförande i Gustaf-Adolfs-föreningens
centralstyrelse i Leipzig och har inlagt stora
förtjänster om föreningen. Han var dess ombud
vid den till minne af Gustaf II Adolfs födelse
firade 300-årsfesten i Stockholm 9 dec. 1894 och
predikade då därstädes i Tyska kyrkan. F. har
utgifvit bl. a. Lehrbuch der kirchengeschichte
(1850, öfver de 8 första årh.), Metaphysik und
dogmatik (1882), Aus d. feldzug 1866 (bref och
predikningar, 1891), Ist Gott persönlich? (1896)
och predikosamlingen Gottesgrüsse (2 bd, 1883-86).
(Hj. H-t.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
