Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkdräkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en för dem utmärkande beklädnad, den s. k.
bergsmansdräkten, bestående af lågkullig
filthatt, rock med häktor eller, senare, tygknappar,
utan fickor, men med ärmuppslag och uppstående krage,
knäbyxor, strumpor, skor och handskar, allt i svart
eller svartbrun färg. Såsom käpp brukades den för
detta stånd kännetecknande bergsmansyxan. Kvinnornas
dräkt liknade de enklare borgarfruarnas. Från
Västmanland är för öfrigt egentligen endast en
folkdräkt känd, nämligen den s. k. Fellingsbrodräkten
(se J. C. Schultz, "Fellingsbro förr och nu",
1851). Inom Värmland är det företrädesvis Nordmarks
härad (se pl. II), som i senare tid gjort sig kändt
för sina ännu efter midten af 1800-talet bibehållna
folkdräkter. Från midten af 1700-talet finnas dock
beskrifningar öfver flera sockendräkter inom Karlstads
och Kils härad (E. S. Ekman, "Wärmeland i sitt
ämne och i sin upodling", 1765), och äfven rörande
Fryksdals härad föreligga från samma tid uppgifter,
af hvilka framgår, att kvinnorna burit gröna tröjor
och röda kjolar af kläde. En dylik kjortel värderades
till 4 daler och en tröja till 5 daler, under det en
ko vid samma tid kostade 3 1/2 daler. I Älfdals härad -
Dalby och Norra Ny socknar - buros ännu vid midten af
1800-talet särskilda sockendräkter (se M. Axelson,
"Vandring i Wermlands elfdal och finnskogar",
1852). Närke har, för så vidt vi veta, varit fattigt
på folkdräkter. Från Kräklinge socken finnes dock
en beskrifning öfver en 1600-talets allmogedräkt
likasom ock öfver den förändring denna vid midten af
1700-talet undergått (G. Hedin, "Beskrifning öfver
Kräklinge socken i Neriket" i Vet. akad:s Handlingar,
XV, 1754). Märklig är ock folkdräkten i Stora Mellösa
socken (R. Dybeck, "Runa" 1842-43, h. 4, 1843). Hvad
Uppland angår, finnes från 1711 en beskrifning öfver
folkdräkten i Sko socken under 1600-talet, hvilken
tydligt visar, huru man på detta håll redan tidigt
sökte efter bästa förmåga imitera herreklassen. De
socknar inom detta landskap, som för öfrigt blifvit
bemärkta för en karakteristisk folkdräkt, äro Häfverö
(se pl. II) och Tierp (se "Uppland, skildring af land
och folk", bd 2 s. 344 ff.; under utgifning). Inom
Södermanland ådraga sig främst Västra och Östra
Vingåkers folkdräkter uppmärksamhet såväl genom sin
ålderdomlighet som sin måleriska karaktär. Beträffande
Västra Vingåkers (se fig. 5 och pl. II) kvinnodräkt
finnas uppgifter redan från slutet af 1600-talet,
hvaraf framgår, att kvinnorna buro kort tröja af
svart kläde, röd, brun eller grön klädeskjortel,
sammansömmad med snörlifvet, hvilket var af
brokigt siden, huckle af kammarduk, läderbälte med
vidhängande nålhus, pung, silfversked och slidknif,
handskar, strumpor af grönt kläde eller af sämsk samt
skor. Redan 1674 fattades här sockenstämmobeslut om
sockendräktens bevarande, hvilket beslut förnyades
1693, då det bl. a. uttryckligt fastställdes, att som
"mycken osed i klädedräkten härkommer mehrendels af en
part lättsinnige, ostadige, wispsinte och högfärdige
skräddare och skomakare, desse ingalunda skola
fördrista sig til att giöra andra kläder och skor än
kyrkioherden och församlingens 24 älsta känna för
goda och tiänliga" (se N. A. Lundgren, "Beskrifning
öfver Vestra Vingåkers socken", 1873). Äfven från
Mörkö (se pl. II och C. U. Ekström, "Beskrifning
öfver Mörkö socken", 1828) samt Sorunda socken (se
R. Dybeck, "Runa 1844", 1844-46) äro folkdräkter
kända. I Östergötland märkas under
senare tid särskildt dräkterna inom Vånga (se pl. I)
och Skedevi (se pl. I) socknar. Egendomliga voro i
synnerhet i den förra socknens mansdräkt de korta,
nedtill öppna vidbyxorna (se R. Dybeck, "Runa 1844",
1844-46). Om folkdräkten i Näsby (nu sammanslagen
med Rystads) socken i början och vid midten af
1700-talet finnes en beskrifning från sistnämnda
tid (H. Hederström, "Näsby socken i Östergötland
beskrifven år 1755" i Vet. akad:s Handl., XVIII,
1757). Bland Västergötlands folkdräkter är den
vackra Toarpsdräkten (se pl. I) mest förtjänt
af omnämnande. Småland utmärker sig i likhet med
Dalarna och Skåne för sina många utpräglade och i
allmänhet redan tidigt uppmärksammade och beskrifna
allmogedräkter. Berömdast af dessa är den Värendska
kvinnodräkten (se pl. I), hvilken genom sägnen
om Blända onödigtvis erhållit ett ohistoriskt
skimmer. Redan Linné anser denna dräkt vara den
både täckaste och dyraste han sett hos allmogen
i riket. Om Värendsdräkterna inom skilda socknar
finnas redan från 1700-talet flera goda och utförliga
beskrifningar ("C. Linnæi Öländska och Gothländska
resa åhr 1741", 1745, sid. 317 ff.; Stenbrohults
socken, och "C. Linnæi Skånska resa åhr 1749"
(1751), sid. 41 ff.; Virestads socken, samt S. Krok,
"Om Urshults pastorats inbyggares seder" o. s. v.,
1768). En utförlig undersökning om denna dräkt finnes
i G. O. Hyltén-Cavallius, "Wärend och Wirdarne",
del 2 (1868). Äfven inom andra områden af detta
landskap förekomma märkliga folkdräkter, såsom i
Sunnerbo härad (se pl. I), Södra Unnaryds härad (se
pl. I) samt i Östra härad (se P. G. Wistrand, "En
småländsk folkdräkt från 1830-talet" i "Meddelanden
från Nordiska museet 1901", 1903), och i Västbo härad
(se Gaslander, "Beskrifning, Om swenska allmogens
sinnelag, seder" o. s. v., 1774, och G. Djurklou,
Fig. 5. Vingåkersbor 1794.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
