Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 93-94 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferri, Enrico - Ferricyankalium, kem. Se Blodlutsalt - Ferrières - Ferrières, Charles Élie de - Ferriföreningar. Se Järn - Ferrigni, Piero Francesco Leopoldo Coccoluto - Ferrioxalat - Ferripyrin l. Ferropyrin - Ferrisulfat, sulfat af 3-värdt järn. Se Järn - Ferrner, Bengt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har han framställt i arbetet Sociologia criminale
(1892; 4:e uppl. 1900; öfv. till tyska och
franska). Bland hans öfriga skrifter må nämnas La
teorica dell imputabilitá e la negazione del libero
arbitrio (1878), Educazione, ambiente e criminalità
(1883) och L’omicidio nella anlropologia criminale (2
bd, 1895). Med Lombroso har han uppsatt och redigerat
(sedan 1880) tidskriften "L’archivio di psichiatria,
scienze penali et antropologia criminale". Han är
utgifvare af socialisttidningen "Avanti" och en af
den italienska socialdemokratiens mest framträdande
ledare inom deputeradekammaren. I partiet intager
han en mellanställning mellan Turatis moderata grupp
och de radikale "syndikalisterna" samt har tagit
liflig del i de olika socialistgruppernas häftiga
inbördes fejder under de senaste åren. - Till svenska
öfversattes 1904 F:s "Socialism och modern vetenskap".
(N. S-g.)

Ferricyankalium, kem. Se Blodlutsalt.

Ferrières [färriär], by i franska dep. Seine-et-Marne,
nära Lagny, med ett slott i rik senrenässans,
tillhörigt Parisbankiren Rothschild.

Slottet Ferrières.

Det byggdes
1860 ff. af engelske arkitekten sir Joseph Paxton. I
detta slott hade preussiske konungen Vilhelm sitt
högkvarter 19 sept.-5 okt. 1870, och där underhandlade
Bismarck och Jules Favre 19 och 20 sept. s. å. rörande
vapenhvilan mellan Tyskland och Frankrike.

Ferrières [färriär], Charles Élie de, markis,
fransk författare, f. 1741, d. 1804, var medlem af
konstituerande nationalförsamlingen (1789-91), men
spelade där ingea roll. Mest känd är F. som författare
af det synnerligen opartiska och tillförlitliga
arbetet Mémoires pour servir á 1’histoire de
l’assemblée constituante et de la revolution de 1789 (3
bd, 1799; intagen i "Collection des mémoires relatifs
á la revolution française", 1821). Han skref äfven
filosofi, litteraturhistoria och arbeten till dagens
politiska frågor.

Ferriföreningar. Se Järn.

Ferrigni [färri;nji], Piero Francesco Leopoldo
Coccoluto, italiensk kåsör och kritiker under
signaturen Yorick, f. 1836 i Livorno, d. 1895, juris
doktor i Siena 1857, deltog med ifver i den nationella
rörelsen 1859-60 och kämpade med utmärkelse under
Garibaldi på Sicilien och i södra Italien, hvarefter
han i Florens
arbetade i pressens tjänst och såsom advokat. F. var
samtidens ypperste kåsör uti Italien och en
spirituell kritiker. Flera af hans skrifter vunno en
utomordentlig spridning.

Ferrioxalat, kem., Fe₂ (C₂O₄)₃, oxalsyrad järnoxid,
uppstår därigenom, att man löser nyss fälldt
järnoxidhydrat i en koncentrerad lösning af
oxalsyra. Saltet, som icke är kristalliserbart,
förekommer i form af grönbruna amorfa fjäll eller
i lösning. Under ljusets inverkan sönderdelas
ferrioxalatet i ferrooxalat (se d. o.) och
kolsyra. Till följd af denna ljuskänslighet
har det fått stor användning i fotografien,
och flera fotografiska kopieringsförfaranden
grunda sig på denna egenskap. Se Fotografi.
J. Htzg.

Ferripyrin l. Ferropyrin, med. farm., en förening af
järnklorid och antipyrin, innehållande 12 proc. järn
och 64 proc. antipyrin, ett fint orangerödt pulver,
lättlösligt i vatten. Det verkar blodstillande
(se Blodstillande medel) och adstringerande, men
uppgifves sakna järnkloridens i stark koncentration
etsande egenskaper. Som utvärtes blodstillande
medel användes ferripyrin i substans eller i stark
(20 proc.) lösning, som adstringerande medel i
svagare (1 proc.) lösning. Medlet har äfven försökts
invärtes (vid magblödningar) och såsom järnmedel
vid bleksot o. d. i dos af 5-20 cg. Ferripyrinet
har ej vunnit någon större betydelse som läkemedel.
C. G. S.

Ferrisulfat, sulfat af 3-värdt järn. Se Järn.


Ferrner, Bengt, vetenskapsman, f. 10 dec. 1724 i Nyeds
prästgård i Värmland, d. 20 okt. 1802 i Stockholm,
blef student i Uppsala 1743 och astron. observatör
därstädes 1751, efter att ha tagit verksam del i de
astronomiska observationer, som 1749-50 anställdes
samtidigt af M. Strömer i Uppsala, Lalande i Berlin
och La Caille på Goda Hoppsudden. 1756-58 förestod
F. astron. professuren i Uppsala. 1758-63 vistades
han på resor i Tyskland, Holland, England, Frankrike,
Italien, Österrike och Böhmen, hvarunder han gjorde
bekantskap med flera af den tidens ryktbaraste
vetenskapsmän, såsom d’Alembert och Euler. Vid sin
hemkomst utnämndes han, efter Klingenstjerna, till
lärare för kronprins Gustaf, hvilken fann så mycket
behag i hans undervisning, att han begagnade sig af
densamma ända till sin tronbestigning 1771. F. erhöll
då en pension. Redan 1756 hade F. blifvit led af
Vet. akad. samt blef led. af Vet. soc. 1784 och
af Vitt. hist. o. ant. akad. 1786. Han fick 1765
kansliråds n. h. o. v. och blef 1766 adlad, då
han förändrade det fäderneärfda namnet Ferner till
Ferrner. Riddarhuset invalde honom 1778 och 1786
i lagutskottet, och 1789 hade han plats i hemliga
utskottet. Han öfverlämnade till Vet. akad. 1,000
rdr, hvaraf räntan skulle användas till premier för
afhandlingar i de matematiska vetenskaperna. Bland
hans tryckta skrifter märkas Afhandlingar, Tal och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>