Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ferreira de Vasconcellos, Jorge - Ferrer, S:t Vincentius - Ferrera - Ferreras, Juande - Ferrero, Annibale - Ferrers, lord. Se Devereux - Ferret, Coldu Grand F. - Ferretti, Jacopo - Ferretti, Luigi - Ferri, Baldassare - Ferri, Ciro - Ferri, Luigi - Ferri, Enrico
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
femaktspjäser, författade efter mönstret af "Celestina",
utan att i någon mån närma sig genialiteten hos detta
berömda verk. Men de innehålla om god iakttagelse
vittnande sedeskildringar, och deras språk är
naturligt. F. skref vidare en riddarroman Memorial
das Proczas da segunda Tavola Redonda eller (efter
hufvud personen, konung Arturs sonson) Triumpho de
Sagramor (1:a delen; 2:a delen blef otryckt eller
måhända oskrifven), som rör sig inom den bretonska
sagokretsen, och dikter, episka och lyriska, inlagda
såväl i hans dramer som framför allt i hans roman. -
Trots F:s talang har hans författarskap aldrig i
Portugal åtnjutit någon högre grad af popularitet.
E. S-f.
Ferrer, S:t Vincentius, spansk dominikan,
f. troligen 1350, d. 1419, började 1399 ett
kringvandrande lif i apostlarnas efterföljelse och
utöfvade vidsträckt omvändelseverksamhet bland
sarasener och judar samt gjorde dessutom sitt
namn kändt genom sina predikoresor i Spanien,
Frankrike och Italien. Han egde en utomordentlig
predikobegåfning. Åtskilliga af hans skrifter (på
latin) utgåfvos efter hans död. F. blef kanoniserad
1455. Hans lif är skildradt af bl. a. abbé M. A. Bayle
(1855) och dominikanen P. Fages ("Histoire de
S. V. Ferrier, apôtre de l’Europe", 2 bd, 1894).
(Hj. H-t.)
Ferrara, romantisk dal i schweiziska kantonen Grisons,
genomfluten af Avers-Rhen. Förr drefs här
järntillverkning, däraf namnet (af lat. ferrum, järn), men
brist på bränsle har gjort, att den måst nedläggas.
Ferreras, Juan de, spansk historiker, f. 1652,
d. 1735, var präst i Madrid och blef bibliotekarie
hos Filip V. Han utgaf Historia de España (16 bd,
1700-27; ny uppl. 17 bd, 1775-91; öfv. till franska
och tyska), som förtjänstfullt behandlar Spaniens
historia t. o. m. 16:e årh.
Ferrero, Annibale, italiensk general
och geodet, f. 8 dec. 1839 i Turin, d. 7
aug. 1902 i Rom, ingick 1859 såsom officer vid
ingenjörväsendet i Sardinien samt deltog med
utmärkelse i striderna 1860-61 och förflyttades till
generalstaben, hvarefter han utmärkte sig under
kriget 1866. Han blef major 1871 och anställdes
vid militärgeografiska institutet i Florens,
hvars direktor han blef 1885, samt arbetade på
ett mönstergillt sätt för utvecklingen af Italiens
geodetiska uppmätning och utvecklingen af dess
kartverk. F., som 1891 blifvit generallöjtnant och
1893 divisionschef, var 1895-98 ambassadör i London,
blef 1897 vice president i internationella geodetiska
uppmätningen, i hvars "Handlingar" han publicerade
omfångsrika berättelser om triangulationen, och
blef 1898 chef för 2:a armékåren. Från 1892 var han
senator. Han blef led. af sv. Krigsvet. akad. 1893.
C. O. N.
Ferrers [fe’r9§], lord. Se Devereux.
Ferret, Col du Grand F. [kå’l dy gra färrä’], ett 2,492
m. högt pass öfver Penniniska alperna. Det ligger
mellan Mont Blanc och Stora S:t Bernhard samt förenar
Val F. i Valais, en sidodal till Val d’Entremont,
med Val F. i italienska prov. Turin.
Ferretti, Jacopo, italiensk författare, f. 1784
i Rom, d. där 1852, höll 1812-13 i Collegio romano
föreläsningar öfver italienska litteraturen samt var
en bland stiftarna af Academia tiberina.
F. var mycket värderad som improvisatör och fruktad
som kritiker. Han skref mest operatexter, till hvilka,
musik sattes af Rossini, Donizetti m. fl.
Ferretti, Luigi, italiensk skald, f. 1836, har liksom
sin vän G. G. Belli skrifvit en mängd sonetter på
romersk dialekt.
Ferri, Baldassare, italiensk kastratsångare,
f. 1610 i Perugia, d. där 1680, var 1625-55 anställd
vid hofvet i Warschau och därefter till 1675 vid
kejsarhofvet i Wien. Han vann ett namn som en af de
mest betydande sångvirtuoser.
Ferri, Giro, italiensk målare och arkitekt, f. 1634,
d. 1689, utbildade sig hos P. da Cortona, och deltog
i utförandet af flera bland sin lärares arbeten,
t. ex. freskerna i Pal. Pitti i Florens. F:s
förnämsta verk äro freskerna i S:ta Maria maggiore i
Bergamo. Hans oljemålningar äro sällsynta, men träffas
i museerna i Wien, München och Nürnberg, o. s. v.
Ferri, Luigi, italiensk filosof, f. 1826 i Bologna,
d. 1895 i Rom, studerade i Paris under inflytande
af Jouffroys och Cousins lärjungar samt blef
professor vid universitetet i Rom 1871. Han
betecknar sin filosofiska ståndpunkt såsom
dynamisk monism och försvarar gentemot den engelska
associationspsykologien antagandet af en såsom kraft
och orsak verksam själssubstans. F. utgaf afhandlingar
om Lionardo da Vincis konstfilosofi (1871), om den
engelska associationspsykologien (1883) m. fl. samt
redigerade "Rivista italiana di filosofia". S-e.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
