Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fark - Farkonst - Farled l. Segelled - Farley, James Lewis - Farliga öarna - Farm - Farmaceut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fark (fem. fyrkje), norskt öknamn på en zigenare
eller tattare.
Farkonst, bergsv., anordning lör personbefordring i
grufvor, bestående af två med fotbräden och handtag
på lämpliga afstånd försedda stänger, hvilka stå
lodrätt eller nära lodrätt i grufschaktet och åt
hvilka en motor bibringar en upp- och nedgående
växelrörelse, så att den ena stången rör sig uppåt,
då den andra går nedåt. Den person, som använder
farkonsten, stiger ut på fotbrädet af den ena stången,
håller sig kvar där under dess nedåtgående rörelse,
tills den nått sitt lägsta läge, stiger därefter
öfver till ett fotbräde på den andra stången, som
då samtidigt nått sitt högsta läge, samt följer med
denna under dess slag nedåt. På detta vis kan han
snabbt och utan större ansträngning klättra ned till
grufvans botten. Farkonster, som utomlands förekomma
vid åtskilliga grufvor med stor arbetspersonal och
stort djup, ha i Sverige användts en kortare tid
vid Falu grufva på 1840-talet. De anses farliga, och
i deras ställe användas numera allmänt grufhissar.
G. H-r.
Farled l. Segelled, den delen af ett vatten, där
samfärdseln går fram. Man skiljer emellan yttre
farleder, d. v. s. öppna sjön, och inre farleder,
d. v. s. farleder i insjöar, floder, kanaler och
delvis äfven i skärgårdar, samt emellan allmän farled
och extra ordinarie l. förbjuden farled.
Allmän farled. Redan i vår äldsta lagstiftning
förekomma stadganden, som ha till ändamål att
trygga användningen af vattendrag i samfärdselns
tjänst. 20:e kap. Byggningabalken af 1734 års lag,
hvilket gifver regler för byggandet af kvarnar och
andra vattenverk i vattendrag, bestämmer i sin 3 §,
att, där segelled är, skall vattnet till tolf alnars
bredd lämnas öppet och att till båtled skall lämnas
åtta alnar, allt i djupaste vattnet. Minimiutrymmct
för dylika samfärdsleder fastslogs sålunda till viss,
till måttet absolut bestämd del (pars quanta) af
vattendraget; hvaremot till kungsådra enligt samma §,
liksom ock enligt nu gällande stadganden, viss kvotdel
af vattendraget skall lämnas öppen. Ehuru enligt
vår nutida lagstiftning den allmänna samfärdseln är
ett af de ändamål, som kungsådra afser att tjäna,
framstår allmän farled i egentlig mening som ett
från kungsådra skildt rättsligt begrepp. Ofvannämnda
20:e kap. upphäfdes genom k. förordn. 30 dec. 1880 om
jordegares rätt öfver vattnet å hans grund. Gällande
hufvudstadganden om allmän farled finnas i k. förordn,
af nämnda dag om farled, hvilken stadgar, att där
sjöfart med fartyg eller båtar eller framförande
af flottgods i sammanlagda flottar allmänneligen
idkas eller är tillåten vid den tid, då förordningen
träder i kraft (1 maj 1881), skall allmän farled
fortfarande finnas i det läge och till den storlek,
som med dittills gällande lag eller särskilda
föreskrifter öfverensstämmer. Där så tarfvas,
kan ock allmän farled genom K. M:ts
befallningshafvandes förordnande inrättas i vattendrag, där dylik
led ej förut finnes. Nämnda myndighet har då att
tillika meddela nödig föreskrift om, hvilken del af
vattendraget bör för samfärdselns behof lämnas fri
från byggnad och stängsel. Närmare bestämmelser om
förfarandet vid allmän farleds inrättande meddelas i
k. kung. 30 dec. 1880 angående särskilda föreskrifter
för handläggning af frågor om farled. K. M:ts
befallningshafvande eger likaledes efter
vederbörandes hörande aflysa allmän farled, därest
sådan till följd af förändrade naturförhållanden
ej vidare användes för samfärdseln eller finnes
vara alldeles obehöflig för densamma. Till
förmån för allmän farled kan expropriation ega
rum. Allmän farled åtnjuter straffrättsligt skydd
jämlikt 19:e kap. 15:6 § af 1864 års strafflag.
A. E-g.
Extra ordinarie l. förbjudna farleder hållas
hemliga för krigsändamål. Endast de mera allmänt
kända och begagnade farlederna utmärkas å de vanliga
sjökorten, upptagas bland lotslederna samt utmärkas
genom prickar, bojar och andra sjömärken, hvaremot
åtskilliga för handelssjöfarten mindre behöfliga,
men i militäriskt hänseende nyttiga farleder
hållas hemliga. I förbjudna farleder må fartyg
icke inlöpa. Om lots märker, att sådant skett,
åligger honom att infinna sig å fartyget och föra
det i rätt farled samt rapportera förhållandet
till närmaste förman. Ur tullbevakningssynpunkt
anses sådana farleder förbjudna, hvilka icke
leda till tullplats eller de inloppsorter, som
i tullstadgan uppräknas. - Strafflagen stadgar,
såsom ofvan nämndes, skydd för allmän farled. För
befarande af inre farleder erfordras för främmande
örlogsfartyg flerstädes särskildt tillstånd af
vederbörande regering eller ortsmyndighet. Den, som
i krigstid lämnar fiende underrättelse om farled,
dömes till straffarbete på lifstid eller fr. o. m. 6
t. o. m. 10 år. öfverinseendet öfver farlederna
tillhör Lotsstyrelsen, som jämväl kan låta bortspränga
ett i farled sjunket fartyg, därest egaren, redaren
eller skepparen icke skyndsamt undanröjer detsamma.
A. G.
Farley [fä’li], James Lewis, engelsk skriftställare,
f. 1823 i Dublin, d. 1885 i London, anställdes,
efter Krimkrigets slut (1856), vid Ottomanska bankens
afdelning i Beirut och mottog 1860 en högre befattning
vid turkiska statsbanken i Konstantinopel. 1870-84
var han turkisk konsul i Bristol. F. skref under
vistelsen i Orienten flitigt till Londontidningarna,
i synnerhet "Daily news", om Turkiets handel och
finanser och författade flera större arbeten öfver
Turkiet, The resources of Turkey (1862), Turkey, its
rise, progress, and present condition (1866), Turks
and Christians: a solution of the eastern question
(med sedermera delvis genomförda reformförslag om
autonomi för kristna i Turkiet, 1876) och Egypt,
Cyprus, and Asiatic Turkey (1878). F. var äfven
fackman i fråga om bulgariska förhållanden och utgaf
bl. a. New Bulgaria (1880).
Farliga öarna. Se Paumotu-öarna.
Farm [eng. utt. fam; af angls, feorm, lifsmedel],
arrendegård (arrenden erlades nämligen förr allmänt
"in natura", i lifsmedel), arrendehemman; bondgård,
landtgård. - Farmare (eng. farmer), arrendator;
hemmansegare, landtbrukare.
Farmaceut (af grek. farmakon, läkemedel), den,
som egnar sin verksamhet åt beredning af läkemedel
enligt konstens regler. - Farmaceutisk, som rör eller
har afseende på en farmaceut, t. ex. farmaceutisk
verksamhet, farmaceutisk författningskunskap (kännedom
om de lagar och författningar, hvilka innehålla
bestämmelser rörande utöfning af farmaceutiskt yrke
eller apotekaryrket), farmaceutisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
