Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farhastighet - Farhult - Faria, Manoel Severim de - Faria y Sousa, Manoel de - Faribault - Faridkot - Faridpur, Furreedpore - Farin l. Farinsocker - Farina - Farina, Johann (Giovanni) Maria - Farina, Salvatore - Farinato, Paolo - Farinelli, Carlo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Farahstigheten", som är den verkliga hastigheten mellan två
närliggande stationer, är beroende på banans lutnings-
och kurvförhållanden och kan därför vara såväl större
som mindre än grundhastigheten. Med den merkantila
hastigheten mellan ett tågs båda ändstationer förstås
den genomsnittliga hastigheten, då stationsuppehållen
inräknas i den använda tiden. Ett tågs största
tillåtna hastighet på viss bandel är den, som på
samma bandel högst får användas. Ett lokomotivs
största tillåtna hastighet är den, med hvilken
lokomotivet på grund af sin konstruktion och sitt
tillstånd högst får framföras. Hastigheten mätes
vid järnvägstrafik vanligen i kilometer per timma.
H. L.
Farhult, socken i Malmöhus län, Luggude härad. 1,958
har. 1,190 inv. (1906). F. bildar med Jonstorp ett
regalt pastorat i Lunds stift, Luggude kontrakt.
Faria, Manoel Severim de, portugisisk
historieskrifvare, f. omkr. 1583, d. 1655 som
teol. doktor och kanonikus i Evora, var en af sin
tids främste myntkännare och gjorde sig mest bekant
genom Discursos varios politicos (1624), innehållande
bl. a. biografier öfver João de Barros och Camoes,
och Noticias de Portugal (1655; 3:e uppl. 1791).
Faria y Sousa [i såPsa], Manoel de, portugisisk
skald och historieskrifvare, f. 1590, d. 1649, var
1630-34 legationssekreterare i Rom och tillbragte
hela sitt lif med litterära sysselsättningar. De
flesta af hans skrifter äro författade på spanska:
Epitome de las historias portuguezas (2 bd, 1628),
Lusiadas de Luiz de Camoens comentadas (4 bd, 1639),
Asia portugueza (3 bd, 1666-75), Europa portugueza (3
bd, 1667-80), Africa portugueza (1681) samt en mängd
dikter. På sitt modersmål skref han 200 sonetter
och 12 ekloger. Genom dessa, som äro bättre än de
spanska dikterna, utöfvade han länge inflytande på
den portugisiska poesien, ehuru ej till densammas
förmån. F. var nämligen mycket excentrisk och
maniererad. Sina dikter, spanska och portugisiska,
samlade han under titeln Fuente de Aganipe, rimas
varias (4 bd, 1644 -46).
Faribault [fä’ribåu], stad i nordamerikanska
staten Minnesota, 70 km. s. om S:t Paul. 7,868
inv. (1900). Statsanstalt för döfstumma, blinda
och idioter.
Faridkot [farīd-kåut], en af sikhstaterna i Punjab,
Indien, en af de Cis-Sutlejstater, som kommo under
brittiskt inflytande 1809, har en areal af 1,663
kvkm. med 124,912 inv. (1901). Dess hufvudstad F.,
10,405 inv. (1901), ligger omkr. 100 km. s. v. om
Amritsar.
Faridpur [farīdpō’ə], Furreedpore. 1. Distrikt i
brittiska Ostindien, prov. Bengalen, divisionen
Dacca, ligger i Ganges-Brahmaputra-deltat, vid
högra stranden af Padma-armen, och omfattar
8,461 kvkm. 1,937,646 inv. (1901), flertalet
muhammedaner. Under regntiden öfversvämmas hela
deltat, och det lägre landet liknar då ett stort haf,
ur hvilket flodbankarna och de konstgjorda kullarna,
på hvilka bostäderna äro uppförda, sticka upp såsom
öar. Ris är hufvudprodukten. – 2. Hufvudstad i
nämnda distrikt. 11,649 inv. (1901). Protestantisk
missionsanstalt.
Farin (af lat. farina, mjöl) l. Farinsocker, ett af
de många handelsnamnen på sådant råsocker,
som blifvit befriadt från inblandadt okristalliserbart
socker (sirap, melass). Jfr Socker.
Farina. Se Porto Farina.
Farina, Johann (Giovanni) Maria, teknisk fabrikant,
f. 1685 i Santa Maria-Maggiore i Piemont, d. 1766 i
Köln, bosatte sig 1709 i Köln och dref där försäljning
med korta varor och parfymer, särskildt med det
af honom uppfunna luktvattnet eau-de-cologne. Hans
afkomlingar fortfara ännu med tillverkningen af nämnda
luktvatten under den gamla firman: "Johann Maria
Farina, gegenüber dem Jülichsplatz". Samtidigt med
F. nedsatte sig andra medlemmar af släkten vid Rhen,
flyttade senare till Köln och anlade där likaledes
luktvattensfabriker. Äfven många till nämnda släkt
ej hörande personer föranleddes vid varans stigande
begärlighet att slå sig på dess tillverkning; men
som namnet Farina i allmänhetens öron fortfarande
egde den bästa klangen, så uppsökte man uti Italien
personer med samma, därstädes allmänt förekommande
namn och förenade dem skenbart med affären. Af de 48
fabriker för tillverkning af eau-de-cologne, hvilka
1875 funnos i Köln, drefvos 35 under namnet Farina.
Farina, Salvatore, italiensk roman-
och novellförfattare, f. 10 jan. 1846 i Sorso på
Sardinien. Efter studier i Pavia och Turin aflade
han 1868 juridisk doktorsexamen, bosatte sig i
Milano, där han blef utgifvare af en tidskrift, och
egnade sig åt skönlitteratur, företrädesvis såsom
roman- och novellförfattare. Närmast torde han valt
Charles Dickens till mönster; hans berättarkonst
utmärker sig ock för en älskvärd framställning
af mänskolifvets företeelser, företrädesvis det
borgerliga lifvets familjescener; han kryddar gärna
sina verklighetsbilder med en viss känslosam humor
och har lyckats blifva mycket populär. Bland hans
romaner märkas Due amori (1869), Un segreto (1870),
Il romanzo d’un vedovo (1872), Dalla spuma dell mare
(1876), Il tesoro di Donnina (1877) - hans första
mera framgångsrika arbete -, Amore bendato (1877;
"Blind kärlek", 1880; "Med förbundna ögon", 1886)
och som motstycke därtill Amore ha cent’occhi (1883;
"Kärlekens argusögon", 1884), Frutti proibiti (1878;
"Förbjuden frukt". 1901), Oro nascosto (1878), Le tre
nutriei (1879), Mio figlio (1879 -80; "Mitt barn",
1890), Il signor Io (en satirisk skildring af en
egoist, 1882), L’ultima battaglia di Prete Agostino
(1885), Pe’belli occhi della gloria (1887), Don
Chisciottino (1889), Piu forte dell’amore (1890),
Per la vita e per la morte (1891), Nonno (s. å.),
Amore bugiardo (1893), Che dirà il mondo (s. å.), Fino
alla morte (1902), Le tre commedie della vita (1903),
La piu bella fanciulla dell universo (s. å.). F. har
ock författat ett stort antal smärre noveller, af
hvilka många öfversatts till svenska, bl. a. i en
1883 utgifven samling.
Farinato [-äta], Paolo, italiensk historiemålare
i Verona, f. på 1520-talet, d. 1606, samtida med
Paolo Veronese, som han i aderton år öfverlefde,
utförde bl. a. åtskilliga betydande fresker i
S. Nazaro e Celso och på en husfasad vid Via Ponte
Navi i Verona, i hvars pinakotek äfven ses några
af hans oljemålningar, utmärkta genom en varm
guldton. Han efterlämnade äfven goda raderingar.
(O. G-g.)
Farinelli, Carlo (hette egentl. Broschi),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
