Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fackförening - Fackföreningsbyrå - Fackföreningsmärke - Fackkunskaper - Facklig - Facklor - Facklärarsystem - Fackman - Fackskola - Fackverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämna utan afseende talan mot fackförening eller
mot medlemmar eller tjänstemän i fackförening, om
denna väckts på grund af en åtgärd, som uppgifves
vara vidtagen af fackföreningen och som kan
medföra skadeståndsskyldighet. Ej heller kan en
handling, begången af en person och förorsakad
af arbetskonflikt, åtalas på den grund endast,
att den utgör hinder för annans näring, yrke eller
anställning eller för annans rätt att använda sitt
kapital eller arbete, som han finner för godt. Frågan
om fackföreningarnas rättskapacitet är af största
vikt för ordnandet af kollektivaftalets rättsliga
ställning. I samband härmed bör äfven nämnas det
inflytande, som lagstiftningen om medling och
skiljedom (se dessa ord) har på fackföreningarnas
ställning.
Litt.: S. och B. Webb, "History of trade unionism"
(ny uppl. 1902; "Fackföreningsrörelsens historia
i England", 1896-97) samt "Industrial democracy"
(ny uppl. 1902), Marshall, "Economics of industry"
(bok 6, kap. 13, ny uppl. 1899), art. "Gewerkvereine"
i "Handwörterbuch der staatswissenschaften", vol. 4
(1900), W. Kulemann, "Die gewerkschaftsbewegung"
(s. å.), "Report of the industrial commission",
vol. XVII (1901, Förenta staterna), Cassel,
"Socialpolitik" (1902), Raphael, "Den industriella
arbetarfrågan" (i "Det ekonomiska samhällslifvet",
vol. II, s. å.), Bolen, "Getting a living"
(1903), Ely, "The labor movement in America" (ny
uppl. 1905), Drage, "Trade unions" (s. å.), Clark,
"The labor movement in Australasia" (1906),
G. Bagge, "De svenska fackföreningarnes och
fackförbundens organisation" (s. å.), R. F. Berg,
"Arbetarefrågan" (s. å.), Heckscher, "Industrialismen"
(1907), och Raphael, "Den engelska lagstiftningen om
arbetstvister" (s. å.). Jfr äfven Landsorganisationens
i Sverige årsberättelser och kongressprotokoll samt
fackförbundens årsberättelser, kongressprotokoll
och tidskrifter. För fackföreningsstatistik se
"Meddelanden från Kommerskollegii afdelning för
arbetsstatistik", öfriga officiella publikationer
från olika länders arbetsstatistiska byråer
samt "Dritter internationaler bericht über
die gewerkschaftsbewegung 1905" (1907).
G. B-e.
Fackföreningsbyrå. Se Fackförening, sp. 1243.
Fackföreningsmärke. Se Fackförening, sp. 1241.
Fackkunskaper (se Fack), en fackmans kunskaper,
specialkunskaper.
Facklig, hörande till eller omfattande ett fack
(se d. o.).
Facklor, astron., sådana partier på solen, som
utmärkas genom ett starkare ljus än den öfriga
ytan. De förekomma ofta i solfläckarnas närhet. Jfr
Fotosfär och Solen.
A. L-n.*
Facklärarsystem, pedag., är motsatsen till
klasslärarsystem. Klassläraren undervisar blott
inom en enda klass, men läser där alla eller de
flesta ämnena. Facklärarens uppgift är däremot
inskränkt till ett enda eller helt få läroämnen,
för hvilka han förvärfvat särskild duglighet,
och i hvilka han merendels leder undervisningen
inom flera klasser. För yngre och mindre försigkomna
lärjungar använder man helst klasslärare. På ett högre
stadium, där undervisningen ställer större fordringar
på lärarens kunskaper, måste däremot facklärare
användas. Folkskolläraren är sålunda klasslärare,
högskolläraren däremot facklärare. I
de allmänna läroverkens första klass bör, enligt
gällande stadga, undervisningen, där icke särskilda
omständigheter föranleda undantag, bestridas af en
enda lärare; inom hvar och en af de två nästföljande
klasserna må undervisningen i läroämnena öfverlämnas
åt två eller tre eller, där så nödigt finnes, flera
lärare; inom de högre klasserna skall undervisningen
i allmänhet vara efter läroämnena fördelad mellan
lärarna. Med de stigande anspråken på fackkunskapen
hos lärarna har facklärarsystemet visat en tendens
att undantränga klasslärarsystemet äfven i de allmänna
läroverkens lägre klasser.
G. S. (P. E. L-m.)
Fackman (af ty. fachmann), person, som behärskar
ett visst område af vetande, en konst eller
ett yrke. – Krigsv. Fackmän kallas i svenska
armén det värnpliktiga manskap, som utbildas i
särskilda grenar, såsom af vapenföra: sjukbärare,
befälskockar, hästskötare vid infanteriet, hofslagare
och handtverkare, af icke vapenföra: läkare,
veterinärer, skrifbiträden, skräddare, skomakare,
öfriga handtverkare och militärarbetare. De vapenföre
fackmännen erhålla soldatutbildning med tillämpning
på deras särskilda fack, de icke vapenföre erhålla
till omfånget inskränkt soldatutbildning samt
användas i öfrigt till arbeten inom enhvars fack.
C. O. N.
Fackskola 1. Specialskola (jfr Fack),
undervisningsanstalt, som afser att bibringa de
särskilda färdigheter eller insikter, som erfordras
för ett visst yrke eller en viss lefnadsbana. Om
fackskolorna i Sverige se Skolväsende.
P. E. L-m.
Fackverk (ty. fachwerk). 1. Bygnk., konstruktioner
för broar, takstolar, husväggar och dylikt, som
sammansättas af stänger, ordnade i fack. Hvarje
sådant fack består vanligen af ett öfre och ett
undre ramstycke, två vanligen lodräta sidostycken,
vertikaler, samt en eller två snedsträfvor
eller diagonaler. Exempel å fackverksbroar
finnas i art. Bro (fig. 3, 5 och 16-22) och
Brobyggnadskonst (fig. 12); en takkonstruktion
af fackverksbågar återfinnes i art. Byggnadskonst
(pl. XX, Maskinhallen vid världsutställningen i
Paris 1889). Väggar af fackverk finnas afbildade i
art. Bostad (pl. II och pl. V, Holsteinsk bondgård
och bondgård i Schwarzwald). Fackverken utföras
i broar oftast af järn, i husbyggnader af trä,
numera äfven af järnbetong. Uti väggar af fackverk
utfyllas mellanrummen mellan stängerna eller sparrarna
oftast med tegelmur, eller spikas bräder på dem.
Fr. E.
2. Skogsh., en grupp skogsindelningsmetoder, hvilka ha
till ändamål att efter en bestämd hushållningsplan
ordna skogsafverkningcn, som samtidigt grundas på
längre tidsperioder. G. L. Hartig (1764-1837) var
den förste, hvilken medelst en sådan plan sökte
försäkra perioderna om lika stor eller småningom
stigande virkesafkastning, och han blef därigenom
grundläggare af "das massenfachwerk", eller den på
virkesmängden grundade fackverksmetoden. H. Cotta
(1763-1844) delade sedan omloppstiden, eller en
i stället för denna antagen öfvergångstid, i vissa
perioder och anslog till hvar och en af dem lika stor
ytvidd, till följd hvaraf detta indelningssätt erhöll
namnet "das flächenfachwerk", eller den på ytvidden
grundade fackverksmetoden. Då dessa indelningsmetoder
icke visade sig vara fullt ändamålsenliga, sökte man
tillgodogöra sig de fördelar, som hvar och en af dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
