Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dröjsmål ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen visserligen icke fordra skadestånd annat än för
fall af köparens subjektiva mora och ej heller
påyrka att senare få fullgöra aftalet. Men, i mån som
han hade godset redo att aflämnas vid leveranstiden,
egde han att handla, såsom om han fullgjort aftalet.
Underlät köparen alltjämt att mottaga godset, kunde
säljaren därför i egenskap af depositarie för
köparens räkning försälja detsamma och af köparen
utsöka den betingade köpeskillingen med afdrag för
hvad, kostnader frånräknade, försäljningen inbragt.
Han erhöll sålunda på omvägar fullt skadestånd,
trots att köparens mora var allenast objektiv och icke
subjektiv. Så till vida gjorde sig för öfrigt reglerna
för leveransaftal gällande äfven vid tjänsteaftal,
som vid dem antagande också var för fixaftal, hvars
fullgörande part icke kunde påstå efter utgången af
den aftalade tjänstetiden. Härutinnan torde 1905
års lag ej komma att medföra någon ändring.
Slutligen må anmärkas, att 1905 års lag genom
sina bestämmelser om säljares rätt att frånträda
aftalet på grund af köpares dröjsmål lär komma
att utöfva inflytande äfven på det sakrättsliga
området, nämligen än ytterligare drifva den svenska
rätten därhän att vid köp af individuellt bestämdt
gods binda eganderättens öfvergång vid traditionen
och sålunda upphöra att låta aftalet vara tidpunkten
därför. Ty en köpares befogenhet att redan på
grund af aftalet göra rätt till det köpta gällande
äfven mot annan än säljaren och dennes
universalsuccessorer står dock illa samman med en så löslig
rätt mot säljaren, att den faller på hvarje sådant
köparens dröjsmål, som ej kan sägas vara "af ringa
betydelse". Se Depositum, Dolus, Köp,
Skadeståndsskyldighet, Skuldebref
och Universalsuccession.
A. W.
Dröm är den själsverksamhet, som eger rum under
sömnen. Än utgöras drömmarna af svaga, flyktiga
bilder och föreställningar, hvilka äro alldeles
oordnade samt komma och gå utan något förnuftigt
sammanhang med hvarandra; än äro de mycket lifliga
och mer eller mindre följdriktigt sammanbundna till
taflor och tankekedjor, hvarvid alla tänkbara
öfvergångar äro möjliga. Drömmarna äro icke i och för
sig att betrakta som något sjukligt: de förekomma ej
allenast hos fullkomligt friska personer — särskildt
mycket ofta hos barn —, utan äfven efter allt att
döma hos djur (t. ex. hundar). Graden af deras
liflighet är otvifvelaktigt i väsentlig mån beroende af
individuella olikheter — så t. ex. äro personer med
mycket retbart nervsystem i allmänhet mera än andra
disponerade för lifliga drömmar —, men den bestämmes
äfven af det tillstånd, i hvilket hjärnan och
själsverksamheten befunno sig kort före insomnandet,
samt af en mängd andra omständigheter, hvilka
inverka på kroppens tillstånd i allmänhet och
särskildt på blodomloppet (t. ex. matsmältning efter
en kraftig måltid, inverkan af spirituosa, af feber
o. s. v.). Huruvida, såsom några antaga, drömmar
alltid förekomma under sömnen, är naturligtvis
omöjligt att afgöra, enär vi icke kunna hafva
någon kunskap om tillvaron af andra drömmar än
dem, hvilka vid uppvaknandet till större eller
mindre del ihågkommas af den drömmande eller
hvilkas yttringar kunnat iakttagas af andra.
Drömmarnas liflighet beror gifvetvis äfven af
sömnens djup, d. v. s. ju mera fullständigt vi
sofva, dess mer förlorar drömmen i sammanhang.
De lifligaste drömmarna ligga sålunda på
öfvergången till det vakna tillståndet. Uppvaknandet
återinsätter medvetandet i dess funktion, det sväller
därvid så småningom, och vid en viss grad af
fyllighet hos detsamma återintaga vi vår plats i
det yttre sammanhangets värld — vi vakna. När
vi somna, förtunnas medvetandet på motsatt sätt;
våra drömmar äro ett mer eller mindre automatiskt
spel af tankar och minnen, svagt förnummet af en
kritik- och omdömeslös återstod af medvetande,
som förlorat all lefvande kontakt med verkligheten
och det aktuella tids- och lokalsammanhanget.
Sistnämnda förlust, som innebär utslocknandet af
vissa orienterande förnimmelser, personminnen och
sensationer, hvilka ingå i vårt dagmedvetande, är
en väsentlig förutsättning för sömnens inträdande.
För att närmare förstå drömmens mekanism måste
vi förstå det vakna tänkandets, hvaraf drömmen är
ett fragmentariskt återskall. I det vakna tänkandet
ingå två moment: 1) en automatisk produktion af
föreställningar, idéassociationerna, hvars
fysiologiska underlag kan uppfattas som en
verksamhet i centra af lägre ordning; och 2) en
verksamhet af högre ordning, apperceptionen
(se d. o.), motsvarande en funktion af vissa högre
centra. Apperceptionen begagnar sig af det automatiska
tilloppet af föreställningar, idéassociationerna,
som ett slags råmaterial, hvaraf tankarna spinnas.
Tankarna gruppera sig sålunda vid en normal tankeakt
på ett ändamålsenligt sätt i öfverensstämmelse
med en af medvetandet äskad riktning och afsikt, och
denna medvetna afsikt, som utöfvar censur öfver det
automatiska associationsflödet, utgår städse från en
bestämd öfverordnad föreställning, hvilken föresväfvar
och leder utvecklingen af hvarje dylikt förlopp.
Det är vid en sådan öfverordnad föreställning
sammanhangets tråd har sitt ursprungsfäste, och det
vakna tänkandets fortlöpande idéförbindelser hänga
i mer eller mindre prydliga festoner vid dylika
öfverordnade föreställningar. På en fast och säker
intellektuell förnimmelse af desamma beror logiken,
som reglerar det automatiska flödet och främjar
vissa idéassociationer, men hämmar andra. Det
medvetna (vakna) tillståndet karakteriseras sålunda
af en samverkan mellan ofvannämnda två moment,
apperceptionen och det automatiska tilloppet af
föreställningar. Apperceptionen representerar det
aktiva momentet, associationerna det passiva, och
tankearbetet sker med ständigt växlande intensitet,
ömsom, i moment af spänd uppmärksamhet, har
apperceptionen öfvertaget, ömsom, då tankarna
"flanera" och uppmärksamheten slappas, är
själsverksamheten mera automatisk.
Vid insomnandet negeras genom en viljeakt det
aktiva momentet, och apperceptionsapparaten
afstannar. Detta innebär, fysiologiskt uttryckt, de
högre centras afkoppling. Understundom och kanske
framför allt hos personer, som mera arbeta med
händerna än med hjärnan, når verkan af denna
negation så djupt, att äfven de automatiska centra
inställa sin verksamhet. I detta senare fall inträder
den djupa drömlösa sömnen, såvidt denna öfver
hufvud förekommer. Ofta, och väl i synnerhet hos
den intellektuellt verksamme, befinna sig dessa
centra, efter de högre centras afkoppling, i ett
tillstånd af fortsatt aktivitet, och just denna
själfverksamhet, som fortgår utan kontroll af högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
