Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 949-950 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dräkt ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förekomma i Skåne, Halland, Blekinge och Småland (se
fig. härnedan).
A. N—n

2. Landtbr., inrättning för dragares anspänning
vid fordon och dragare, består vanligen af ett
tvärstycke, fast förenadt med dragstång för par
eller skaklar för enbet. Drätten fästes vid fordonet
med en järnkrok. Drätten är numera oftast ersatt
af lösa svänglar, men användes ännu rätt allmänt
å arbetssläddon, särskildt i backig terräng, där
drätten är fördelaktig därigenom, att den bromsar i
utförsbackar.
H. J. Dft.

Skånsk drättaduk från Villands härad. (Till art. Drätt).

Dräxler (Dräxler-Manfred), Karl Ferdinand, tysk skald, f. 1806, d. 1879, var sedan 1854 dramatiker vid hofteatern i Darmstadt. Bland hans
många berättelser och dikter kunna nämnas Gedichte (1839; 4:e uppl. 1861) samt Freud und Leid (1858).

Dröbak (Drobak), stad i Norge, Akershus amt,
vid den smalaste delen af Kristianiafjorden
(Dröbaksund). 2,335 inv. (1900). Betydlig
utförsel af is. Nära staden, på Kaholmarna,
ligger fästningen Oskarsborg. D. är
om sommaren en flitigt besökt badort.
Y. N.

Dröbaksund, den smalaste delen af Kristianiafjorden,
ligger omkr. 40 km. s. om Kristiania, är midt för
staden Dröbak omkr. 1,400 m. bredt, och strax n. därom
delas fjorden i två armar af den bergiga och 120—200
m. höga Haaön. Hufvudinloppet går ö. om Haaön och
delas af Kaholmarna i två leder, af hvilka numera
den bredare östra nästan uteslutande användes för
sjöfarten. Mellan D. och Drammensfjorden nedskjuter
Hurumslandet. Sundets stränder nå en höjd af 100—150
m., men Kaholmarna äro blott 20—25 m. höga. Redan
1814 anlades vid D. batterier på Södra Kaholmen,
Husviktangen och Næsstangen på Hurumlandet. Dessa
förföllo emellertid snart, men 1845—56 byggdes på
Kaholmen ett hufvudfort och 4 strandbatterier, hvilka
försvarsverk 1855 fingo namnet Oskarsborg. 1871—72
tillkom Östre batteri, 1872—73 anlades en stenjetée,
och 1875 påbörjades det framför Hovedfortet liggande
Hovedbatteriet samt en del förstärkningar å de
förutvarande verken, men af brist på medel afbrötos
dessa arbeten 1879. 1886 började utförandet af en
1885 uppgjord förstärkningsplan, som omfattade
Hovedbatteriets fullbordande, nya batterier på
Norra Kaholmen, Haaön, Næsset på västra stranden,
Husvik, Kopaas och vid Veisingen på Dröbakslandet,
minspärrning och fast torpedbatteri samt mot land
en sammanhängande befästningslinje ofvanför Dröbak
med ett slutet verk vid Seiersten, batteri på
Klingerudshöjden och förberedda ställningar för
fältartilleri vid Heer. Slutligen äro äfven
Drammensfjordsbefästningarna vid Svelvik (se
d. o.) inrangerade i Dröbaksundspositionen.
L. W:son M.

Drög, grof arbetskälke för dragare.

Dröglapp, en hos nötkreatur under halsen och bröstet
hängande hudfåll, som kan börja antingen redan vid
struphufvudet eller först vid bröstbenet. Dröglappen
är mer utvecklad hos bergsraser än hos låglandsraser
samt är större hos äldre tjurar än hos ungtjurar
och kor.
H. F.

Dröjsmål l. Mora (lat.), jur., ett visst slags
kontraktsbrott, bestående i underlåtenhet att i
rätt tid utgöra (mora debitoris) eller mottaga
(mora creditoris) prestation jämlikt bestående
obligationsförhållande. Begrepp och rättsregler
höra ursprungligen till den romerska rätten. Denna
förband dock, enligt den förhärskande meningen,
rättsverkningar allenast med s. k. subjektiv
mora, d. v. s. dröjsmål, som stod i sammanhang med
försummelse (culpa) hos den part, på hvars sida
dröjsmål förelåg, eller så till vida räknades honom
till last, som det hade sin orsak i sådana hans
personliga omständigheter, som varit för handen vid
obligationsförhållandets tillkomst. Annat dröjsmål
(objektiv mora) kom ej i betraktande. — På nämnda
ståndpunkt befinner sig för öfrigt fortfarande
flertalet moderna rättssystem. Än på ett och än på
ett annat sätt hafva de emellertid — visserligen
i olika mått och under skiftande förbehåll — satt
regeln ur kraft. Det rör sig härvid särskildt om
fall af dröjsmål på borgenärs sida och om gäldenärs
skyldighet att erlägga s. k. uppskofsränta på
förfallet penningbelopp. Här och hvar bilda till sist
undantagen regeln, så att principiellt de af gammalt
med dröjsmål förbundna verkningarna inträda utan
villkor af någon som helst skuld hos vederbörande och
allenast för undantagsfall sådan skuld har särskild
verkan.

Hvad angår svensk rätt, hafva, ända till dess att med
1906 års ingång "Lag om köp och byte af lös egendom"
af 20 juni 1905 trädde i kraft, nästan fullständigt
saknats stadganden om dröjsmål. De förefintliga hafva
afsett allenast penningprestationer. Var nämligen,
ehvad det rörde sig om kreditköp eller försträckning,
viss betalningsdag utsatt, hade gäldenär, som försatt
densamma, att på gäldbeloppet erlägga 6 proc. ränta
från sagda dag och eljest 5 från dagen för stämnings
eller lagsöknings delgifning (H. B. kap. 9 §§ 8 och
10). Den, som utställt löpande skuldebref, var åter, i
brist på utfästelse af motsatt innehåll, befriad från
att betala aftalad ränta för tiden från förfallodagen
till den dag, då borgenären kräfde honom (k. förordn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>