Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dräkt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dräneringsvatten (se Dränera), vatten, som
framrinner ur täckdiken.
Dräng, sjöv., en lina, som tjänar till
att hålla upp bukterna af ett tåg, t. ex. en tross,
som ej är styfhalad.
R. N.*
Dräng (fsv. drænger, isl. drengr) betydde
ursprungligen ung, ogift man, lös karl (lösker drænger),
i synnerhet en duglig, tapper man (jfr fsv. drængskaper,
mandom, tapperhet), men är redan i landskapslagarna därjämte
beteckning på tjänare, hvilken betydelse ordet numera har i
svenska språket (se Legohjon). Någon gång nyttjas det,
särskildt i södra Sverige (i enlighet med da. dreng)
skämtvis i betydelsen af gosse ("min lille dräng").
Drängsered, socken i Hallands län, Årstads
härad. 11,340 har. 1,178 inv. (1905). D. bildar med
Krogsered ett regalt pastorat i Göteborgs stift,
Halmstads kontrakt.
Dränkning. Se Drunkning.
Dränrör (se Dränera). Se Täckdikning.
Dräseke. 1. Johann Heinrich Bernhard D., tysk teolog,
f. 1774 i Braunschweig, d. 1849 i Potsdam, blef 1832
förste predikant vid domkyrkan i Magdeburg samt biskop
och generalsuperintendent öfver prov. Sachsen. 1843
fick han, på egen begäran, afsked från dessa
befattningar och drog sig tillbaka till Potsdam. Som
andlig talare åtnjöt han ett mycket stort anseende
hos sin samtid. D. utgaf bl. a.
Predigten für denkende verehrer Jesu (1804—12; 5:e uppl. 1836),
Deutschlands wiedergeburt etc. (1814; 2:a uppl. 1818),
Predigten über die letzten schicksale unsers Herrn (1816; 3:e uppl. 1826),
Gemälde aus der Heiligen schrift (1821—28, kanske hans förnämsta) m. fl.
1850—51 utkommo Nachgelassene predigten.
1837 höll D. vid aftäckandet af Gustaf II Adolfs minnesvård
på Lützens slagfält ett tal, som utgafs i svensk öfversättning
på bekostnad af Svenska akad., hvilken s. å. tilldelade
honom sin stora guldmedalj.
2. Felix August Bernhard D., den föregåendes sonson,
tysk tonsättare, f. 1835 i Koburg, studerade vid
konservatoriet i Leipzig och verkade därefter i
Weimar, Dresden, vid konservatoriet i Lausanne
(1864—74) samt tillfälligtvis vid musikskolan
i München (1868—69). Efter en tids vistelse i
Genève flyttade han 1876 till Dresden och blef 1884
konservatorielärare där, fick 1892 professors och
1898 hofråds titel. I början en hänförd förfäktare
af den Wagner-Lisztska riktningen i både skrifter
och kompositioner, har han sedermera slagit om och
småningom närmat sig den klassiska stilen. Han har
skrifvit operor (König Sigurd, Herrat, Gudrun,)
körsaker (Mässa, Rekviem, Adventlied,
mysteriet Christus, kantaten Columbus),
symfonier, kammarmusik, pianostycken och sånger
samt afhandlingarna
Anweisung zum kunstgerechten modulieren (1876),
Die beseitigung des tritonus (1878),
en harmonilära på vers (1884; 2:a uppl. 1892) och
Der gebundene styl. Lehrbuch für kontrapunkt und fuge (2 bd, 1902).
A. L.*
Drätsel (grek. thesauros, lat. Thesaurus,
fr. trésor, eng. treasure, fty. threso, dreso,
hvaraf under medeltiden bildades det svenska træsel,
dræsel), förråd, skatt, skattkammare. I äldre tider
nyttjades uttrycken "konungens drätsel" och "rikets
drätsel" för att beteckna statens finansväsen, eller
hvad som numera kallas statsverket. I denna
betydelse förekommer ordet drätsel numera sällan, utom
i historisk stil. Däremot har det intill närvarande
tid bibehållit sig såsom beteckning för kommunernas,
särskildt städernas, finansförvaltning. — I Stockholm
förvaltades 1814—mars 1864 drätselväsendet af
en drätselkommission. Denna bestod från 1846 af
överståthållaren såsom ordförande och 10 ledamöter:
4 valda af och inom magistraten, 3 handlande och
2 handtverkare, valda af borgerskapets äldste,
samt 1 utsedd af borgerskapet bland borgerskapets
äldste utan afseende å klass. Enligt k. förordn.
om kommunalstyrelse i Stockholm 23 maj 1862 är denna
förvaltning öfverlämnad åt en drätselnämnd. Sedan
1883 arbetar denna i allmänhet på två afdelningar,
hvardera bestående af 10 ledamöter och 5 suppleanter,
samtliga valda af stadsfullmäktige för två år bland
stadsfullmäktige eller till fullmäktige valbara
personer. Inom nämnden handhar Första afdelningen
hufvudsakligen penningförvaltningen, stadens intressen
af allmänna rörelsen samt gaturegleringsaffären
och brandväsendet, under det att Andra afdelningen
har omsorg om hus-, hamn-, kaj- och brobyggnader,
gatuläggning, vattenledningsverket, afloppsledningar,
planteringar, bestämmelser angående gatubelysningen
samt sedan 1894 afträdes- och gaturenhållningen. — I
de öfriga svenska städerna skall, enligt k. förordn.
ang. kommunalstyrelse i stad 21 mars 1862,
finnas en drätselkammare, som förvaltar de staden
tillhörande fastigheterna äfvensom dess penningväsen,
uppbär dess inkomster och verkställer behörigen
beslutade utbetalningar samt därjämte ombesörjer
de allmänna uppdrag för stadens räkning, hvilka,
enligt af K. M:ts befallningshafvande fastställdt
reglemente, tillhöra dess befattning. Ledamöterna i
drätselkammaren utses bland stadens röstberättigade
män, af stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,
af allmänna rådstugan. Enahanda är förhållandet i
Finlands städer enl. förordn. af 8 dec. 1873. —
Den ekonomiska förvaltningen vid de svenska
statsuniversiteten ombesörjes, enligt statuterna
af 10 jan. 1876, vid hvartdera af en drätselnämnd,
som består af räntmästaren och tre andra ledamöter,
hvilka af det större konsistoriet väljas bland
universitetets ord. lärare, däraf minst en från den
juridiska fakulteten.
Drätselkammare. Se Drätsel.
Drätselkommission. Se Drätsel.
Drätselnämnd. Se Drätsel.
Drätt. 1. (Drättaduk, Dragduk), fordom en del af
"dragningen", hvarmed stugan vid högtider pryddes
("drogs") kring väggar och tak. Denna bestod dessutom
af hängkläden (hvilka förhöllo sig till drätten som
bården till tapeten), flätter l. trär (linneremsor
med flätade fransar) och i senare tid äfven af
målade bonader. Drätter och hängkläden gå äfven under
benämningen bonader, häntydande på deras ursprungliga
bestämmelse att "bona om" stugan. I senare tider
ha de tjänat endast till prydnad och alltmer börjat
ersättas af målade pappersbonader. Drätterna äro i
regel, liksom hängklädena, hvita linneväfnader med
geometriska mönsterränder (i skälblad, opphämta
eller dukagång) af rödt eller blått ull- eller
bomullsgarn. På skånska slätten förekomma rikare
drätter med inväfda figurer, ryttare, skepp, djur,
hus o. d. och då ofta i flera färger. Drättadukarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
