Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 909-910 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drummer ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för räddning af drunknande, och efter mönster
däraf inrättades i slutet af 1700-talet i ett
flertal länder sällskap i liknande syfte. De
metoder för skenbart drunknades behandling, som
i detta sammanhang framkommo, voro förnämligast
af två slag. Den ena var inblåsning af luft i
den förolyckades lungor förmedelst ett smalt
rör fäst vid en blåsbälg och utpressning af luft
genom tryck nedom refbenen, ett slags föregångare
till den konstgjorda andningen. Den andra var
s. k. "röktobaksklistir", d. v. s. inblåsning af
tobaksrök genom stolgången. Först efter midten af
1800-talet har den nuvarande rationella behandlingen
börjat användas. 1858 uppfann nämligen Silvester
sin ofvannämnda metod. Det 1898 stiftade Svenska
lifräddningssällskapet i Stockholm har till ett
af sina hufvudändamål att sprida kunskap om nämnda
rationella metoder.
Djrg.

Drupa, bot. Se Stenfrukt.

Drupaceæ, bot. Se Rosaceæ.

Drury-lane-teatern [drō’əri le͡i’n-], äfven kallad
Theatre royal, Londons äldsta nationalteater, bär namn
efter gatan Drury lane, där den ligger. Den öppnades
1639, nedbrann 1672 och återuppbyggdes 1674, blef 1754
tämligen ramponerad af pöbeln, därför att franska
skådespelare uppträdt på dess scen, ombyggdes i
praktfull stil 1762, men nedrefs 1791, hvarefter den
ånyo uppfördes till 1794. Den nedbrann igen 1809, men
uppbyggdes ånyo af arkitekten Wyatt, efter mönstret
af teatern i Bordeaux, och invigdes 1812. Portiken
åt Catherine street och kolonnaden åt Little Russel
street (se fig.) tillades 1831. D. renoverades
1860. Teatern har 3 rader samt nedre och öfre galleri, lämnande
plats för nära 3,500 åskådare. — D. har jämte
Covent-garden-teatern (se d. o.) varit det
förnämsta hemvistet för engelska dramat, och icke
få stora skådespelare ha uppträdt där. Dramatikern
W. D’Avenant blef dess förste direktör (1639),
och 1663 förflyttades till D. den kungliga
skådespelartrupp, som förut hållit till på
Globe- och Blackfriars-teatrarna. Garrick var D:s egare
1747—76, hvarunder han med sin goda trupp flitigt
odlade Shaksperedramat. Därefter inköptes D. af
Rich. Sheridan m. fl. John Kemble var dess ledare
1788—1803 och gaf jämte sina syskon Charles och
Sarah (mrs. Siddons) glans åt dess scen. Edmund
Kean uppträdde där från 1814, Macready 1841—43. En
tid var D. hemvist för engelsk opera (Balfe), och
bl. a. har Kristina Nilsson sjungit på dess scen. Som affär har
D. ingalunda alltid varit så inbringande som i
Garricks dagar, hvarför teatern tidtals fått
användning ömsom till konsertsal, hippodrom,
t. o. m. cirkus för vilda djur, dessemellan (liksom
än i dag) för pantomimer och för det verkliga
dramat. En ny glansperiod upplefde D. under
sir Augustus Harris’ direktörskap (1879—96).
E. F—t.

Den nuvarande Drury-lane-teatern.

Drus l. Kristalldrus, miner. och geol., ett aggregat
af på ett gemensamt stöd eller underlag invid och
på hvarandra utbildade mineralkristaller. Den yttre
formen hos en drus är naturligtvis mycket beroende
på, huruvida underlaget har en jämn eller ojämn
eller buktig yta. Om en drus bekläder det inre
af en större eller mindre, delvis eller helt och
hållet sluten hålighet, kallas denna senare ett
drushål eller drusrum. Jfr Geod
och Sekretion.
E. E.

Druser (arab. ed-durūz), ett folkslag, hvars
hufvudmassa bebor det syriska berget Libanon,
företrädesvis dess södra del, Leontes’ och
öfre Jordans floddalar, Antilibanons höjder och
trakten österut fram mot Damaskus. I n. sträcker
sig detta folks område till Beirut, i s. till Sur
(Tyrus). Druserna intaga likväl ej ensamma hela
denna landvidd. Omkr. 120 städer och byar hafva
en rent drusisk befolkning, men i 230 bo kristna
(norrut maroniter, söderut melkiter) och druser om
hvarandra. Drusernas förnämsta, ehuru ej folkrikaste
stad är Dēr el-Kamar. Andra betydande platser
äro Bēt ed-dīn, Muchtāra och Baaklīn, på Libanon, samt
Hāsbējā och Rāsjējā, på Antilibanon. De libanonske
drusernas, väst-drusernas, verkliga antal är icke
med visshet kändt. 80—100 km. ö. om Jordan och sjön
Tiberias, på Haurāns fordom blomstrande högslätt,
bo de hauranske druserna, öst-druserna.
Dessa härstamma från en drusisk koloni, som under
1700-talet utvandrade från Libanon. De hafva bibehållit
flera ålderdomliga drag och äro mindre kända än
sina västliga anförvanter. Deras förnämsta orter
äro Kanawāt, Sjuhba och Suwēdā. Tillsammans torde
druserna på Libanon, Antilibanon och i Haurān uppgå
till mer än 100,000 personer, hvaraf de fleste lära bo
i Haurān. En drusisk koloni finnes äfven vid Safed i
Palestina, n. v. om sjön Tiberias. Ett ej till börden,
men, såsom man förmodar, till religionen drusiskt
samhälle, kryptodrusernas, finnes i Kairos närhet.

Druserna äro ett blandfolk, som, likt alla nuvarande
syrier, antagit arabernas tungomål. Deras ännu
ofullständigt kända religion är en blandning af
gudaläror, bl. a. af muhammedansk gnosticism —
allegorisk uppfattning af koran — och åtskilliga från
kristendomen hämtade föreställningar. I religiöst
afseende skilja sig druserna i ʿukkāl (plur. af
ʿākil), "förståndiga, vetande", d. ä. de invigde,
som äro fullt hemmastadda i lärans hemligheter
och bilda ett slutet samfund af olika grader, samt
djǔhāl (sing. djāhil), "okunniga", de oinvigde,
den stora hopen, som i själfva verket icke har någon
religion. De invigde, omkr. 15 proc. af druserna,
bära hvita turbaner samt måste afhålla sig från tobak
och vin. Druserna hafva icke något prästerskap, men
särskilda, helst i ensliga nejder byggda, heliga
hus (chalwe), där de invigde på torsdagskvällarna
hålla sina möten och där de heliga skrifterna och
fälttecknen förvaras. Själfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>