Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 907-908 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drummer ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ni långsamt räknar till 2. Med dessa rörelser
åstadkommes inandning. För därefter den förolyckades
armar tillbaka mot hans bröst och tryck dem stadigt
mot nedre yttre delarna af bröstkorgen, medan ni
långsamt räknar till 2. Böj härvid er öfverkropp
framåt, på det att trycket må blifva tillräckligt
kraftigt (fig. 4). Med denna rörelse åstadkommes
utandning. Utför dessa konstgjorda andningsrörelser
omkr. 10 gånger i minuten utan någon våldsamhet, men
kraftigt, lugnt och taktmässigt. Säkra
tecken på, att den konstgjorda andningen lyckats och att den
förolyckade håller på att återvakna till lif, äro,
att han genom minspel eller rörelser visar sig känslig
för nypningar, nålstick eller dylikt (med andra ord
att reflexverksamheten åter inställt sig) och att
själfständiga andningsrörelser inställa sig. Då kan
man upphöra med den konstgjorda andningen. Märkas
däremot inga lifstecken, fortsättes med att gifva
konstgjord andning minst 1 timme, innan man uppger
hoppet att rädda den förolyckade. Var under utförandet
af den konstgjorda andningen noga uppmärksam på,
att den framdragna tungan ej faller tillbaka in i
munnen. Låt hämta läkare samt sök anskaffa täcken
och filtar så fort som möjligt.

Fig. 3.

Fig. 4.

En förenkling och förbättring af den allmänt antagna
Silvesterska metoden är för ett par år sedan utarbetad
på Fysiologiska institutet i Uppsala. Enligt denna
metod verkställes inandningen så, att hjälparen
fattar den förolyckades armar tätt ofvan armbågarna,
för dem så i sträckt ställning utåt från
hans kropp, hvarpå den förolyckades armar kraftigt
föras utefter underlaget, så att de korsa hvarandra
så mycket som möjligt i kroppens midtlinje. Efter
inandningsrörelsen för hjälparen den förolyckades
armar så, att de komma att ligga sträckta i sned
riktning utåt från hans kropp. Där släpper man taget
om dem, för att icke bröstmusklernas spänning skall
hindra utandningen. Hjälparen böjer sig så framåt
öfver den förolyckade, placerar sina båda händer
bredvid hvarandra med tummarna i bröst-gropen,
de öfriga fingrarna utspärrade öfver de nedre refbenen.
Utandningen åstadkommes nu genom jämnt och
kraftigt tryck i riktning uppifrån nedåt (mot
underlaget alltså). Denna metod är kraftbesparande,
därför att det är lättare att föra armarna från sida
till sida och därför att de vid utandningen icke
behöfva föras ned mot bröstet. Luftväxlingens storlek
är vid de båda metoderna ungefär densamma. Enär vid
konstgjord in- och utandning den växlade luftmängden
är ej obetydligt större än under den normala naturliga
andningen, behöfva de konstgjorda andningsrörelserna
ej vara flera än omkr. 10 i minuten.

Återställandet af blodomloppet och kroppsvärmen. Lägg
den förolyckade på ett torrt och varmt underlag af
täcken eller filtar. Gnid honom lugnt, stadigt och
jämnt med ylle, helst varmt, i riktning från händer
och fötter mot hjärtat. Gif honom teskedvis varm
mjölk, varmt te, kaffe, grogg, vin eller konjak,
så snart han förmår att svälja.

Efterbehandling. Flytta den förolyckade i en varm
säng, svep in honom i torra, varma filtar och se till,
att han lämnas i fred. Sörj för frisk luft i hans rum
och sätt någon att vakta honom. Gif den förolyckade
ånyo konstgjord andning, om den naturliga skulle visa
tecken att försvagas.

Utom ofvan beskrifna behandling af skenbart
drunknade har man användt och använder ännu
åtskilliga andra metoder för att söka återkalla
dem till lif, t. ex. kittla med en fjäder i halsen,
binda för munnen, för att "icke andan skall gå ur
dem", o. s. v. Det skulle föra för långt att här
ingå på en närmare granskning af dessa metoder.
Det må vara tillräckligt att framhålla, att de kunna
betecknas antingen som onödiga eller som oriktiga. De
böra därför icke komma till användning, utan man bör
städse fasthålla, att den konstgjorda andningen är
hufvudsaken vid skenbart drunknades behandling.

Drunkningsdöden spelar en icke oväsentlig roll i
Sverige med dess långsträckta kuster och de många
floderna och sjöarna inom dess gränser. I Sverige
uppgår vanligen antalet dödsfall af drunkning till
nära hälften af alla s. k. våldsamma dödsfall (utom
själfmord), och under de tre sista decennierna,
1871—1900, har det årliga medeltalet varit 1,181,
1,122 och 1,078. I förhållande till medelfolkmängden
är minskningen ganska stor, i det dessa tal motsvara
på 100,000 personer resp. 27, 24 och 22. Af de
drunknade utgör i medeltal mankönet 86 à 87 proc. och
barn under 10 år 20 à 21 proc. Själfmorden genom
dränkning äro däremot i tilltagande och uppgingo i
årligt medeltal under de nämnda årtiondena till 80,
91 och 107. Kvinnokönets andel har småningom ökats och
utgör något mer än 1/3 af hela antalet. Ej få fall af
"drunkning" torde i själfva verket vara dränkning.

1767 bildades i Amsterdam det första sällskapet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>