Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domicella ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då och då afbrutet af några klingande, milda
flöjttoner ("diu", "diu"). Honans sång är svagare
än hannens och mindre liflig. Domherren blir i
fångenskapen lätt tam och sin herre innerligt
tillgifven samt lär sig snart nog att hvissla melodier. I de
nordligare delarna af Europa (Finland, Estland,
Livland; endast en gång funnen i Sverige) och i
norra Asien lefver rosen- l. karmindomherren
(Pyrrhula erythrina), som har hufva, kinder, haka,
strupe och bröst karmosinröda och buken hvitaktig med
mörka långsgående fläckar.
J. G. T.*
Domicella. 1. Se Domicellus. — 2. Zool. Se Papegojor.
Domicellus, mlat. (af dominicellus, dimin. af lat. dominus, herre; jfr Damoiseau), junker; i medeltidshandlingar och krönikor benämning på yngre
furstesöner. — Domicella, adlig jungfru; stiftsjungfru.
Domicil (lat. domicilium, af domus, hem), hemvist,
boningsort; medelpunkten för en persons rättsliga
förhållanden; hand., eg. växelbetalarens (trassatens)
boningsort, däraf växelns betalningsort. — Domiciliera en växel, å densamma angifva annan betalningsort än trassatens boningsort, d. v. s.
i regeln annan betalare än trassaten (acceptanten). Denne andre betalare kallas då
domiciliat, och kan dennes namn utsättas å växeln antingen af trassent eller trassat (acceptant); den af dessa, som sålunda å växeln angifver domiciliaten, kallas
domiciliant. Jfr Växel.
Domiciliant. Se Domicil.
Domiciliat. Se Domicil.
Domiciliera en växel. Se Domicil.
Domicillag (af lat. domicilium, bostad), jur., kallas rättsordningen
i det land, där en person har sitt fasta hemvist. Denna lag kan dels såsom hans
personalstatut (se d. o.), dels oberoende häraf i olika afseenden blifva bestämmande för hans privat internationella rättsförhållanden.
Se vidare Internationell privaträtt.
Rld.
Domina, lat., husfru; i senromerska tiden äfven
tilltalsord till ungmör; härskarinna; föreståndarinna
för ett jungfrustift l. nunnekloster, abbedissa. Jfr
Dominus. — Domina Abundia, myt.
Se Abundantia.
Dominant (lat. dominans, näml. tonus, "härskande ton"), mus., en tonarts kvint, den ton, som näst grundtonen (tonikan) gör sig mest gällande i
tonarten. I det gregorianska systemet intog
dominanten en olika plats i de olika kyrkotonarterna:
den var än kvint, än kvart, än ters. I det moderna
systemet har öfverkvinten alltid namnet öfverdominant
och underkvinten (= öfverkvarten) namnet
underdominant. I c dur är således g öfverdominant
och f underdominant. Den förra tonen är den
viktigare, och med ordet dominant ensamt menar man
alltid denna. — Tonisk dominant kallas dominanten
såsom hufvudtonartens kvint, till skillnad
från bidominanterna, som tillhöra de tonarter,
i hvilka man utviker under tonstyckets lopp. —
Dominantackord kallas hvarje ackord på
dominanten såsom grundbas, men företrädesvis
septimackordet med stor ters, ren kvint och liten
septima (i c dur: g h d f), emedan detta tydligast
utvisar tonarten (jfr Ackord). Införandet af det
fritt anslagna dominantseptimackordet, hvarmed det afgörande steget togs från det äldre till det nyare tonsystemet, tillskrifves Claudio Monteverde (omkr. 1590).
A. L.*
Dominantackord. Se Dominant.
Domine miserere, lat., "Herre, förbarma dig". Se Litania.
Dominera (lat. dominari), härska, behärska,
framträda starkast, betyda mest; hafva ett högt läge
(i förhållande till omgifningen); krigsv., behärska
(se d. o.). - Dominerande l. härskande, skogsv.,
kallas de lägre, gröfre och växtligare träden i ett
jämnåldrigt skogsbestånd.
F. L.
Domingo, Santo. 1. Republik på ön Haïti. Se
Dominikanska republiken. — 2. Hufvudstad i denna
republik. Se Santo Domingo.
Domingohampa, Sisalhampa l. Pitafiber
utgöres af bladfibrerna hos åtskilliga Agave- och
Pita-arter. Fibrerna äro blekgula samt i många
afseenden liknande manillahampans, dock mindre
glänsande än dessa; de utmärka sig för stor
hållfasthet och ringa vikt. De finare sorterna kunna
användas till inslagsgarn i möbeltyger; gröfre
begagnas till tågvirke och transmissionslinor,
i hopkrusadt tillstånd till möbelstoppning.
G. A. W.
Dominguez [dåmi’ȵges], Gustavo Adolfo Bécquer. Se Bécquer.
Dominguez [dåmi’ȵges], José Lopez y, spansk militär
och politiker, f. 1829, d. 1901, befordrades till
öfverste under marokkanska kriget 1860 och deltog,
såsom nevö till Serrano, i septemberrevolutionen
1868. Utnämnd till fältmarskalk, bekämpade D. 1873
det stora kommunardupproret och lyckades på en månads
tid intaga dess hufvudsäte Cartagena, som hans två
företrädare i öfverkommandot förgäfves belägrat
i 3 månader. Han stred därefter mot carlisterna
i baskiska provinserna. D. var krigsminister
okt. 1883—jan. 1884 och ånyo 1893—95. Han invaldes
1869 i deputeradekammaren, där han på 1880-talet blef
en af de liberales ledare.
Dominica, lat. (näml. dies, dag), Herrens dag,
söndagen, så kallad, emedan det var på en söndag,
som Kristus uppstod från de döde. — Dominica adventus
(Domini), adventsöndag. — D. ante litanias. Se Rogate. — D. carnisprivii. Se Esto mihi. — D. de panibus. Se Brödsöndag. — D. de rosa, midfastosöndag. — D. in albis (näml. stolis,
skrudar), eg. "söndag i hvita skrudar", första
söndagen efter påsk, så kallad, emedan de, som under
kristna kyrkans första tid blefvo döpta vid påsk, då
för sista gången visade sig i hvit dräkt. (Jfr Quasimodogeniti.) — D. palmarum l. olivarum (florum), palmsöndagen. — D. passionis. Se Judica. — D. post trinitatis (festum), söndag efter trefaldighetssöndagen. — D. trinitatis, trefaldighetssöndag.
Dominica [dåmini’kə], fr. La Dominique. 1. En England
tillhörig ö bland Små Antillerna i Västindien,
mellan Guadeloupe och Martinique, 15° 15′—15° 35′
n. br. och 61° 13′—61° 30′ v. lgd. 754 kvkm. 29,924
inv. (1903). Kusten är brant och i s. ö. och
n. otillgänglig i följd af korallref. Ön är af
vulkaniskt ursprung med mäktiga vulkaniska bergmassor,
som resa sig alldeles vid stranden, såsom Trois
Pitons (1,900 m.) och Morne Diablotin (1.447 m.). Ur
kratersjön La Souffrière uppstiga svafvelångor ännu,
men de svåra utbrotten på Martinique och S:t Vincent
1902 och 1903 lämnade D. oberördt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
