Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 659-660 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Doloroso ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

år 1086. Den gamla pergamentsurkunden består af en
volym i folio- och en i kvartformat. Den senare, en
förteckning öfver egendomarna i tre grefskap, tyckes
vara en del af det först upprättade egendomsregistret;
den förra, som innehåller en förteckning öfver
egendomarna i trettio andra grefskap, torde däremot
vara endast ett sammandrag af det ursprungliga
registret. "Domedagsboken" upprättades i den
kungl. kammaren, efter uppgifter, som kronans
kommissarier samlade i orterna, där invånarna måste
på ed aflägga fullständig redogörelse för hvarje
egendoms omfång, beståndsdelar och värde. Denna bok
egde högsta vitsord i jordetvister, och dess utslag
ansågs stå fast som domen på domedag — hvaraf namnet
lär hafva kommit. 1783 utgafs den från trycket i 2
bd (med 2 supplementband 1811—16). En fotografisk
faksimileupplaga af en del af den gamla handskriften
utgafs 1862. "Domedagsboken" har under de senare
åren gjorts till föremål för ifriga och ingående
studier och lämnar synnerligen värdefulla bidrag
till Englands ekonomiska och kulturhistoria under
den äldre medeltiden. Jfr "Domesday studies" (af
Round m. fl., 1886 i 2 bd utg. af Royal historical
society), Birch, "Domesday book, a popular account"
(1887), och Maitland, "Domesday and beyond" (1897).

Domesnäs l. Domsness (lett. Kolguragas), Kurlands
norra udde, hvilken utlöper i Rigabukten och
fortsätter i ett ref, som först 6,5 km. från land
har 7,3 m. vatten. Vid refvets ände står ett fyrtorn
af järn.

Domesticera (af lat. domesticus, af domus, hus,
hem), tämja, förvandla till husdjur, göra hemtam; göra
inhemsk. — Subst. domestikation. Jfr Domestik.

Domestik (fr. domestique, lat. domesticus, som hör
till hushållet, af domus, hem), tjänare, tjänarinna,
medlem af husfolket, tjänstehjon.

Domestik, ett slags gröfre bomullstyg med tvåskaftad
bindning.

Domestikation. Se Domesticera.

Domett [då’mit], Alfred, engelsk skald, f. 1811,
d. 1887, emigrerade 1842 till Nya Zeeland, där
han bl. a. var koloniens premiärminister 1862—63
och hvarifrån han återvände 1871. D. skref dikter
med exotiska ämnen, bland hvilka den väldiga
maori-berättelsen Ranolf and Amohia (1872; ny
uppl. 1883) är ryktbarast.

Domeyko, Ignacy, polsk geolog, f. 1802
i guv. Minsk, d. 1889 i Santiago (Chile). Efter
studier vid Vilnas universitet måste han emigrera,
bodde i Dresden med Mickiewicz, sedan i Paris, där han
tog bergsexamen, och kallades 1837 till professor i
Santiago. D. författade på polska, spanska och franska
många skrifter rörande Syd-Amerikas geologiska och
fysiska förhållanden, däribland Araucania i sus habitantes (1845), Elementos de mineralojia (1860 och 1867) och Mémoire sur la constitution géologique de
Chili (1846). Hans polska ungdomsbiografi Filareci i
Filomaci (1872) innehåller värdefulla tidsskildringar
från Vilnas studentlif och Mickiewicz’ ungdom.
A—d J.

Domherre, i katolska kyrkan medlem af ett domkapitel
(se d. o.).

Domherren, zool. Se Domherresläktet.


Domherresläktet, Pyrrhula, zool., ett till tättingarnas
ordning (Passeriformes), sångfåglarnas underordning
(Oscines) och de finkartade fåglarnas familj
(Fringillidæ) hörande släkte, som kan betraktas såsom
en mellanlänk mellan fink- och korsnäbbsläktena och
igenkännes på den koniska, kägelformiga, korta och
tjocka näbben, hvilken är ungefär lika hög som bred
och besatt med borsthår i munvikarna, vidare på de
hvarandra ej korsande käkarna, den starkt hvälfda
öfverkäken, hvilken saknar tydlig inskärning bakom
den nedböjda spetsen, som hänger öfver den något
uppåt böjda underkäken, de afrundade, på sidan af
näbben belägna näsborrarna, de korta, måttligt grofva
fötterna, den tämligen långa, nästan tvära stjärten,
den mjuka fjäderklädnaden o. s. v. Dithörande
fåglar hafva en vidsträckt utbredning, men träffas
företrädesvis inom de kalla och måttligt varma
luftstrecken, där de i allmänhet vistas i skogs- och
bergstrakter, bland träd och buskar. De bygga sina
bon i träd, lefva af allahanda oljehaltiga frön samt
knoppar och blad. Den vanliga l. röda domherren eller
dompapen (Pyrrhula europæa l. vulgaris) har svart
hufva med blå glans samt hvit öfver- och undergump;
ryggen är blågrå hos hannen, brunaktig hos honan,
undre kroppsdelarna cinnoberröda hos hannen, rödgråa
hos honan; vingarna äro försedda med ett gråhvitt
tvärband och för öfrigt, liksom stjärten, svarta med
blå glans. Fågelns längd uppgår till 161 mm. Domherren
torde ej saknas i något land i Europa, ehuru den under
sina ströftåg kommer till sydligare trakter endast om
vintern, och finnes dessutom i en stor del af Asien,
bl. a. Sibirien och Japan. Särskildt i Skandinavien
träffas domherrarna tämligen allmänt öfver hela
landet. Under sommaren hafva de sitt tillhåll i
täta skogar, men om vintern framkomma de i mängd
till gårdarna. De träffas företrädesvis i bok-
och barrskogar och besöka under sina ströftåg om
vintern gärna fruktträdgårdarna, där de göra rätt
stor skada genom att förtära knopparna, i synnerhet
på päronträden. För öfrigt utgöres deras föda af
allahanda slags frön. Boet, som de helst bygga i
täta barr- och granskogar, snarare lågt än högt från
marken, är sammansatt af kvistar, grässtrån, mossa
och lafvar samt invändigt fodradt med hästhår och
ull. Äggen, som äro 4—5 och blå-hvita, med fläckar,
prickar och streck af violett och brunt, i synnerhet
kring den tjockare ändan, och som hafva 20 mm. längd
och 16 mm. tjocklek, rufvas i ungefär två veckor af
honan, hvilken under tiden matas af hannen. Både
hannen och honan hjälpas åt att uppföda ungarna,
som de försvara med fara för sina egna lif. Hvad
namnet domherre beträffar, har man antagit, att
detsamma härleder sig från den svarta hufvan, hvilken
betäcker hufvudet liksom en sammetskalott. På marken
rör domherren sig tämligen ovigt, hoppande, men i
träd med långt större lätthet. Hans flykt är lätt,
men långsam och sker i båglinjer. Denna fågel, hvilken
man beskyller för att vara dum, har ett modigt, ehuru
på samma gång fredligt, sällskapligt, inställsamt och
läraktigt sinnelag. Sången är mera egen än vacker. Han
låter höra ett tämligen sträft och svagt kvittrande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>