Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 489-490 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diptera - Dipteraltempel, bygnk. Se Dipteros - Dipteris, bot. Se Dictyophyllum - Dipterocarpaceae - Dipterocarpus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kroppsparti, skarpt afsatt från hufvud och
bakkropp. Sugmunnen har uppkommit därigenom, att
de olika mundelarna blifvit förlängda (se fig. 1);
öfver- och underläpp (ö och u) bilda sammanlagda en
rörformig snabel (haustellum), i hvilken mandibler
(md), maxiller (mx) och hos en del tvåvingar
ett utskott från underläppen, benämndt hypopharynx
(hy) ligga inneslutna som stiletter. Figuren visar
mundelarna hos vår vanliga mygga. Flera variationer
i mundelarnas byggnad förekomma; sålunda förkrympa
de stickande delarna helt och hållet hos vissa
flugor. Svängkolfvarna visa en mycket komplicerad
histologisk byggnad och anses på grund af sin rikedom
på nerver tjänstgöra som något slags sinnesorgan. —
Förvandlingen är, som nämndt, alltid fullständig, men
för öfrigt förekomma stora variationer i larvernas
och puppornas utseende. Man kan urskilja tvenne
typer. Larverna, som alltid sakna extremiteter, ha
antingen väl utbildadt hufvud och bitande mundelar
eller sakna de hufvud och ha sugmun. Pupporna äro i
öfverensstämmelse härmed antingen fria puppor med rätt
stor rörlighet eller s. k. "tunnpuppor", d. v. s. att
puppan ligger inom den hårdnade larvhuden.

Fig. 2. Culex annulatus, som typ för Nemocera. a hona, b hanne.

Ordningen indelas i 3 underordningar: Nemocera,
Brachycera och Pupipara. — 1) Nemocera, myggor,
hafva långsträckt kropp, långa ben, långa,
mångledade antenner och lång snabel. Larverna äro
vanligen försedda med tydligt hufvud, och puppan är
fri. Larverna lefva hos flertalet arter i vatten,
antingen fritt kringsimmande genom häftiga
slingringar med kroppen eller nedkrupna i
bottenslammet. Harkrankar, Tipula,
och Myggor, Culex
(fig. 2), äro de mest bekanta formerna. Familjen
Cecidomyidæ, hvars larver lefva i växter, å hvilka
de framkalla gallbildningar, visar hos flera arter
exempel på pedogenes (se d. o.). — 2) Brachycera,
flugor, skilja sig redan vid flyktigt påseende
från myggorna genom kortare, sattare kroppsform
samt korta 3-ledade antenner, hvilka i spetsen
ofta äro försedda med ett borst. Larverna sakna
tydligt hufvud och lefva vanligen i ruttnande och
multnande ämnen; några lefva parasitiskt i andra
djur. Exempel på former till denna underordning äro:
vanliga fönsterflugan, Musca domestica, ostflugan,
Piophila casei, hvars larv lefver i gammal ost,
häststynget, Gastrophilus equi (fig. 3), hvars larv
lefver parasitiskt i hästens mage, samt de egentliga
parasitflugorna, fam. Tachinidæ, hvars
larver lefva parasitiskt i andra insekter, särskildt
fjärillarver. Familjen Tabanidæ, bromsarna, erinrar
genom sin längre snabel samt framför allt genom sin
larvutveckling om myggorna och uppställes stundom
som egen underordning. — 3) Pupipara, lusflugor,
hafva 2-ledade antenner och platttryckt
kropp samt i allmänhet ett från de egentliga
flugorna mycket afvikande utseende. Många arter sakna
vingar. Lusflugorna lefva parasitiskt på däggdjur,
fåglar eller insekter. Larvutvecklingen försiggår inom
moderdjurets kropp, så att larven framfödes färdig
att förpuppa sig. Exempel på denna underordning äro
hästlusflugan l. hästflugan, Hippobosca equina, och
bilusen, Braula cæca, den senare utan vingar. —
Lopporna, som fordom räknades till tvåvingarna,
bilda nu en egen ordning: Aphaniptera (se Loppor).

Fig. 3. Gastrophilus equi, som typ för Brachycera.

Omkr. 40,000 tvåvingar äro beskrifna, af hvilka
öfver 3,000 tillhöra vår fauna. Många tvåvingar
äro för människan och husdjuren besvärliga genom
sina styng; särskildt beryktade i detta afseende
äro den sydafrikanska tsetseflugan samt den från
Ungern sorgligt bekanta colombacz-myggan (Simulia
columbaczensis). Många arters larver spela en viktig
roll som föda för sötvattensfiskar (se Insekter).
G. G.

Dipteraltempel, bygnk. Se Dipteros.

Dipteris, bot. Se Dictyophyllum.

Dipterocarpaceæ, Dipterokarpaceer, bot.,
växtfamilj af serien Parietales. Hithörande
växter äro vanligen stora träd, ofta bildande
skogar, med hela, läderartade blad. Särskildt
utmärkande för familjen är frukten, som är en
nöt försedd med stora vingar, bildade af utväxande
foderblad. Dipterokarpaceerna förekomma företrädesvis
i tropiska Asien. Hartsartade substanser eller kamfer
finnas hos alla arter, hvarför många af dem hafva
praktisk betydelse. Som näringsmedel användas de
stärkelserika fröna af några arter. Många arter
lämna slutligen ett värdefullt virke. Familjen
omfattar 16 släkten med öfver 300 arter. Jfr
Dipterocarpus, Dryobalanops, Shorea och Vateria.
G. L—m.

Dipterocarpus Gærtn., bot. farm., ett till
fam. Dipterocarpaceæ hörande växtsläkte från
Ostindien, förnämligast öarna därstädes. Det utgöres
af högresta, ståtliga träd och utmärker sig genom
sina tvåvingade frukter och sin rikedom på balsamer,
innehållande flyktiga oljor (stearoptener) och
hartser. Flera arter, hufvudsakligen D. turbinatus
Gærtn., D. tuberculatus Roxb. och D. alatus Roxb.,
lämna den såsom läkemedel mot spetälskan omtalade
balsamum Gurjunæ (bals. Dipterocarpi),
gurjunbalsamen (woodoil), som är tjockflytande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>