Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 6. Degeberg - Egyptolog / 419-420 (1907) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diktator - Diktatur - Dikt bidevind, sjöv. Se Bidevind och Dikt - Dikte - Diktera - Diktion - Diktionär - Diktkonst. Se Skaldekonst - Diktmejsel, skpsb. Se Dikta - Diktning, skpsb. Se Dikta - Diktynna, grek. myt. Se Britomartis - Diktys - Dilatabilitet - Dilatation

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Diktatorisk, som har afseende på en diktator;
oinskränkt befallande, egenmäktig.
J. Th. W.

Diktatur (lat. dictatura), en diktators ämbete;
en diktators makt och myndighet. Se Diktator.

Dikt bidevind, sjöv. Se Bidevind och Dikt.

Dikte, i forntiden namn på en berggrupp vid staden
Lyktos i östra delen af ön Kreta, nu Lasithi (2,160
m.). D. var helgadt Zeus, som ansågs vara född i en
grotta där. Strabon (och efter honom flera yngre
geografer) använder namnet D. om de ö. om Lasithi
liggande lägre bergen (Aphentis och Modi), som sluta
i udden Salmone.

Diktera (lat. dictare, eg. ofta säga, af dicere,
säga), föresäga eller förestafva någon hvad han
skall skrifva; föreskrifna, ingifva. Jfr Diktamen
och Diktat.

Diktion (lat. dictio, af dicere, säga),
en författares skrifsätt, uttryckssätt, stil;
framsägningssätt, uttal (hos talare, skådespelare
och sångare).

Diktionär (fr. dictionnaire, se d. o.), ordbok,
lexikon.

Diktkonst. Se Skaldekonst.

Diktmejsel, skpsb. Se Dikta.

Diktning, skpsb. Se Dikta.

Diktynna (grek. Δίϰτυννα), grek. myt. Se Britomartis.

Diktys (grek. Δίϰτυς), grek. myt., en kretens,
Idomeneus’ följeslagare under trojanska kriget. En
på feniciska språket skrifven dagbok öfver
tilldragelserna under detta krig, hvilken under
Neros regering lär hafva påträffats i D:s graf på
Kreta, utgafs för att vara dennes arbete, men är
tydligen författad af någon bland Neros samtida
eller ännu senare. En latinsk öfversättning,
verkställd (sannolikt omkr. 300 e. Kr.) af en
viss Septimius, finnes ännu i behåll, hvaremot
originalet redan på 1400-talet förgäfves söktes.
A. M. A.

Dilatabilitet (af lat. dilatare, utvidga), fys.,
förmåga af utvidgning. Se Dilatation.

Dilatation (lat. dilatatio, af latus, bred), fys.,
utvidgning, företrädesvis en sådan, som orsakas
genom uppvärmning. Som allmän regel gäller, att
en kropp, då dess temperatur höjes, ökas till sin
volym, om den är i tillfälle att fritt utvidga
sig. Om en kropp vid höjd temperatur minskar volym,
så är minskningen nästan alltid beroende därpå,
att kroppen afgifver fuktighet eller någon annan
flyktig beståndsdel. Undantag från nämnda regel göra
endast några få kroppar, bland hvilka den viktigaste
är vatten mellan 0° och + 4° C. På liknande sätt som
detta förhålla sig några saltlösningar och vissa
legeringar i närheten af sin smältpunkt. De fasta
kropparnas utvidgning genom värme är ganska obetydlig
och kan inom vissa gränser anses proportionell mot
temperaturhöjningen, så att en viss temperaturhöjning
alltid motsvaras af samma utvidgning. Därvid kommer
längd-, yt- och volymutvidgning i betraktande. Måttet
på ett ämnes utvidgning är dess utvidgnings- eller
dilatationskoefficient, hvarmed förstås den
utvidgning, som uppstår på enheten af vare sig
längd, yta eller volym, då temperaturen höjes en
grad. Såsom redan är nämndt, kan denna kvantitet
anses konstant inom vissa icke alltför stora
temperaturområden. I allmänhet är dock utvidgningen
för samma temperaturtillskott större, ju högre
temperaturen är, och den ökas, i synnerhet då
temperaturen närmar sig smältpunkten.
En fast kropps lineära eller längdutvidgning
bestämmes därigenom, att man varierar temperaturen
hos en stång af känd längd och, med användning af
häfstångssystem, starkt förstorar utvidgningen, så
att densamma kan med noggrannhet uppmätas till sin
storlek. En noggrannare, på ljusets interferens
grundad metod infördes af Fizeau. Exempelvis
anföras här några fasta kroppars lineära
utvidgningskoefficienter mellan 0° och 100°, under
antagande att koefficienten mellan dessa gränser
är konstant:

bly	0,00002948		guld	0,00001451
smidjärn	0,00001228		koppar	0,00001698
gjutjärn	0,00001109		spegelglas	0,00000793

Egendomligt förhålla sig enligt Guillaume
nickelstål-legeringar. En sådan, hållande 36,1
proc. nickel, har en dilatationskoefficient
0,00000088; är halten af nickel 24 proc., så
är koefficienten 0,00001748. Man kan således,
hvilket är af den största betydelse för vissa
praktiska ändamål, framställa nickelstål, som har
nästan ingen värmeutvidgning alls, och nickelstål,
hvars värmeutvidgning ligger mellan de angifna
gränserna. Utvidgningen för värme beror ej ensamt på
den kemiska sammansättningen, utan äfven på sådana
molekylära egenskaper, som kunna framkallas genom
olika mekanisk behandling. Sålunda utvidgas en metall
olika, allteftersom den varit underkastad hamring,
valsning eller dragning, allteftersom den är härdad
eller ej, o. s. v. Kristaller visa olika utvidgning
i olika riktningar. Stundom utvidga de sig i en
riktning och sammandraga sig i en annan. Så utvidgar
sig kalkspat längs hufvudaxeln och sammandrar sig
vinkelrätt däremot. Jodsilfver sammandras starkt
längs hufvudaxeln och utvidgas svagt i en däremot
vinkelrät riktning, så att dess totalvolym minskas
vid temperaturhöjning. På likartadt sätt förhåller
sig beryll.

Yt- och volymutvidgningarna bestämmas efter den
lineära. Man tänke sig en kvadrat med sidan =
1 af ett ämne, hvars lineära utvidgning är =
a. Höjes temperaturen en grad, blir kvadratens
sida 1+a och således dess yta = 1+a gånger 1+a,
eller 1+2a+a². Men eftersom a är ett mycket
litet tal, är a² så litet, att denna term kan
utelämnas och ytan sättas = 1+2a, då således 2a är
ytutvidgningen. På samma sätt erhålles den kubiska
utvidgningen därigenom, att man beräknar volymen af
en kub med sidan 1+a. Denna volym är = 1+3a+3a²+a³,
hvari dock termerna 3a²+a³ kunna betraktas såsom
försvinnande små och utvidgningen således sättas =
3a. Ytutvidgningskoefficienten kan alltså sägas vara
två och volymutvidgningskoefficienten tre gånger
större än längdutvidgningen.

I fråga om vätskor och gaser har man att fästa
sig endast vid volymutvidgningen. Denna är
hos vätskorna i allmänhet större än hos de
fasta kropparna och förändras hastigare med
temperaturen. Oregelbundenheter och hastiga
förändringar förekomma i närheten af de temperaturgrader,
vid hvilka vätskan öfvergår till fast
form eller till gasform. Vid öfvergången till
fast form sker hos vissa vätskor en plötslig
sammandragning; hos andra däremot, t. ex. gjutjärn
och vatten, försiggår en ej obetydlig utvidgning i
stelningsögonblicket. Vid bestämning af vätskors
utvidgning kunna olika förfaringssätt användas:
man fyller en större termometerkula med den vätska,
som skall undersökas, man observerar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>