Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dickson - Dicksonia - Dicksons fjord. Se Dickson bay - Dicksons glaciär - Dicksons hamn - Dicksons land. Se Spetsbergen - Dicksons ö. Se Dicksons hamn - Diclines irregulares, bot. Se Dicotyledoneae - Diclytra - Dicotyleae. Se Dicotyledoneae - Dicotyledoneae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
främjade äfven senare flera polarfärder,
bl. a. Nordenskiölds andra färd till Grönland (1883)
och Andrées tillämnade polarexpedition i ballong
(1896), till hvars utrustande han (jämte konung
Oskar II och Alfred Nobel m. fl.) medverkade
med ett betydligt belopp, och D. lämnade äfven
det största bidraget till upprepandet af Andrées
företag (1897). Han lämnade jämväl understöd till
S. Berggrens resor på Nya Zeeland (1873—75), G. de
Geers geologiska expedition till Spetsbergen (1896),
Otto Nordenskjölds expedition till Magalhães-länderna
(1895—97) och A. G. Nathorsts polarexpedition
1898, skänkte grundkapitalet till A. Hazelius
nordisk-etnografiska museum (1873) och riktade
med betydande gåfvor Göteborgs zoologiska och
historiska museisamlingar. Under striderna om
representationsförslaget 1865 ifrade D. för de
reformdeputationer, som med Göteborg som centralpunkt
sändes från skilda orter till Stockholm för att verka
för antagandet af förslaget. Under tullstriden var han
verksam för frihandelns sak, och senare lämnade han
ekonomiskt stöd åt rösträttsrörelsen. Ytterst ifrig
jägare och jaktvän, införde D. i Sverige moripan samt
arbetade för inplanterandet här af kanadahjortar och
fasaner. På Spetsbergen hafva efter D. uppkallats
Dickson bay, Dicksons land, Dicksons glaciär och
Kap Dickson; vid Jenisejs mynning finnes Dicksons ö
med Dicksons hamn, i Patagonien Dicksons sjö. Äfven
många växtfossil äro egnade honom. Hans namn är på det
närmaste förenadt med den svenska polarforskningens
utveckling. Jfr minnesruna öfver D. af A. G. Nathorst
i "Ymer", 1897.
6. Robert D., ämbetsman, son till D. 3, föddes
i Göteborg 27 nov. 1843, blef student i Uppsala
1860 och aflade examen till rättegångsverken 1865,
utnämndes till vice häradshöfding 1869, hade 1870—78
förordnanden i Skånska hofrätten, där han befordrades
till assessor 1880, blef 1878 t. f. och 1883
ord. revisionssekreterare samt kallades s. å. till
expeditionschef i Finansdepartementet. Han skötte
1888 ett förordnande såsom landshöfding i Örebro
län, utnämndes s. å. till landshöfding i Jönköpings
län och förflyttades 1892 till landshöfdingstolen
i Malmöhus län. 1902 blef han öfverståthållare i
Stockholm. En minskning i detta ämbetes åligganden
inträffade ej långt därefter, då på grund af
en 1904 vidtagen lagändring öfverståthållaren
upphörde att vara stadsfullmäktiges själfskrifne
ordförande. D. representerade i riksdagens Första
kammare Jönköpings län 1891—94 och Malmö stad
1895—1903. Med i motsats mot fadern mindre utpräglad
hållning i tullfrågan uppträdde D. eljest i likhet
med denne i afgjordt konservativ riktning. D. var
vid flera riksdagar ordförande i tillfälliga
utskott samt i särskildt utskott 1895 (för
behandling af propositionen om arbetarförsäkring),
1898 (ang. ändringar i giftermålsbalken) och
1901 (ang. ändringar i sjölagen). Han var 1891
ordförande i maltdrycksbeskattningskommittén,
1899—1900 i legostadgekommittén, 1901—03 i kommittén
ang. registrerade icke ekonomiska föreningar
och ang. offentligen erkända stiftelser samt i
den 1902 tillsatta sockerbeskattningskommittén.
(V. M.)
Dickson bay [di’ksn be͡i’] l. Dicksons fjord, fjord
vid Västra Spetsbergens västra kust, under 78° 35′
n. br. och 15°—16° ö. lgd. Den utgör den
nordligaste, skarpt afgränsade fortsättningen af
Isfjorden. Jfr Dickson 5.
Dicksonia L’Hérit., bot., växtsläkte tillhörande
fam. Cyatheaceæ bland ormbunkarna, uppkalladt
efter den engelske botanisten James Dickson
(1738—1822). Till detsamma höra omkr. 12 i tropikerna
och den varma tempererade zonen lefvande arter med
kraftig, krypande eller upprät stam och stora,
upprepade gånger parbladiga blad. Ett par af
arterna, t. ex. D. antarctica från Australien,
odlas ej sällan i växthus, äfven i Sverige. — Till
D. hänförda blad äro beskrifna från såväl jura-
som kritsystemet. Några inom Europas och Grönlands
kritaflagringar förekommande stammar af en trädartad
ormbunke öfverensstämma till sin yttre byggnad,
särskildt i fråga om bladärren, så fullständigt med
stammarna af D., att de numera vanligen hänföras till
detta släkte (såsom Dicksonia punctata Sternb. sp.).
G. A. (G. L—m.) A. G. N.
Dicksons fjord. Se Dickson bay.
Dicksons glaciär, glaciär på östra stranden af
Spetsbergens Nordöstland, mellan 79° 30′ och 79° 50′
n. br. samt 25° och 27° ö. lgd. Jfr Dickson 5.
Dicksons hamn, en af A. E. Nordenskiöld 15 aug. 1875
upptäckt god hamn, belägen utanför Jenisejs mynning på
östra sidan af Dicksons ö, enl. Nordenskiöld under 73°
30′ n. br. och 80° 55′ ö. lgd fr. Greenw. Hamnen, som
fått sitt namn till minne af O. Dickson (se Dickson
5), är i vanliga fall tillgänglig under aug. och en
del af sept. samt ansågs af Nordenskiöld bestämd att
i framtiden blifva en hufvudexportort för Sibiriens
produkter. Vegaexpeditionen låg där för ankar 6—10
aug. 1878, och 1882—83 hade holländarna där en
polarforskningsstation.
Dicksons land. Se Spetsbergen.
Dicksons ö. Se Dicksons hamn.
Diclines irregulares, bot. Se Dicotyledoneæ.
Diclytra Borkh. (äfven kallad Dicentra och Dielytra),
Blomsterlyra, bot., växtsläkte af fam. Papaveraceæ,
underfam. Fumarioideæ. Dithörande arter äro
örter och härstamma från Asien samt norra
Amerika. D. spectabilis Bernh. är en bekant
prydnadsväxt, allmänt odlad i trädgårdar och som
krukväxt. Den blir 0,6—0,9 m. hög och har en till
två gånger trefingrade blad med flikiga småblad samt
hängande, röda, hjärtlika, i klasar sittande blommor
("löjtnantshjärtan"; se fig. å sp. 340). Äfven
ett par andra arter odlas som prydnadsväxter.
Ldt.*
Dicotyleæ, bot. Se Dicotyledoneæ.
Dicotyledoneæ (af grek. di, dubbelt, och kotyledon,
hjärtblad), Dicotyleæ, Dicotyledones, Dikotyledoner,
de tvåhjärtbladiga växterna, bot., bilda en
af de båda hufvudafdelningarna inom den stora
fanerogamgruppen Angiospermæ. Såsom embryo hafva
de allra flesta bland dessa växter två hjärtblad;
undantag äro släktena Pinguicula, Cyclamen och
Ficaria, som hafva endast ett, och Pyrola samt en del
saprofytiska eller parasitiska växter, såsom Monotropa
och Orobanche, hos hvilka hjärtblad helt och hållet
saknas. Den fullt utvecklade växten eger oftast
en kraftigt utbildad pålrot. Stammen har öppna,
(på tvärsnittet) i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
