Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Deschanel - Descht. Se Dascht - Des Cloizeaux, Alfred Louis Olivier Legrand - Desdemona. Se Othello - Desenzano sul Lago - Desertas - Desertera - Deserters. Se Desertas - Desertör - Des Essarts, Alfred Stanislas Langlois - Des Essarts, Charlotte. Se Essarts, Charlotte des - De Sèze - Desf. - Desfontaines, René Louiche - Desgodins, Charles - Desgoffe - Dèshabillé - Deshima - Déshonneur - Deshoulières, Antoinette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem La question du Tonkin (1883), Les intérêts
français dans le Pacifique (1885), Orateurs et hommes
d’état (1888), Figures de femmes (1889), Figures
littéraires (s. å.) och La question sociale (1898).
E. A—t.
Descht. Se Dascht.
Des Cloizeaux [däklωaṡå’], Alfred Louis Olivier
Legrand, fransk mineralog, f. i Beauvais 1817, d. i
Paris 1897, gjorde resor till Tyskland, Ryssland, de
skandinaviska länderna och Island (Island är föremål
för tre af hans vetenskapliga arbeten), blef 1858
"maître de conférences" vid normalskolan och var
1876—92 professor i mineralogi vid naturhistoriska
museet i Paris. Han var ledamot sedan 1869 af
Institutet, sedan 1875 af svenska Vet. akad. och
korresp. led. af Geologiska föreningen i Stockholm
samt sedan 1878 af Vet. soc. i Uppsala. 1875 blef
han hedersdoktor vid Leidens universitet. D. har
vunnit en af de främsta platserna bland sin samtids
mineraloger genom ytterst noggranna forskningar
inom kristallografien och rörande mineralens optiska
egenskaper. Bland hans skrifter må nämnas Manuel de
minéralogie (1862—94) och Mémoire sur l’existence
etc. du microcline (1876), i hvilket han redogör för
sin upptäckt af mikroklinen.
Desdemona (it. Desdemona). Se Othello.
Desenzano sul Lago [-tsānå-], köping i italienska prov. Brescia
(Lombardiet), vid Gardasjön. 3,829 inv. (1901;
i hela kommunen 5,190). Vinodling ("vino santo"),
spannmålshandel samt tillverkning af glas och
lervaror. Italiens viktigaste hamn vid Gardasjön.
Desertas, Las, l. Deserters, tre små till Portugal
hörande klippöar i Atlantiska oceanen, s. ö. om
Madeira, ibland vistelseort för fiskare och herdar.
Desertera (fr. déserter, af lat. deserere,
öfvergifva), krigsv., rymma, afvika från
krigstjänsten för att undandraga sig densamma. Se
Rymning.
Deserters. Se Desertas.
Desertör (fr. déserteur), rymmare från krigstjänst.
Se Rymning.
Des Essarts [däṡesār], Alfred Stanislas Langlois,
fransk författare, biblioteksman, f. 1811, d. 1893,
skref dikter, såsom Le monument de Molière (1843),
och åtskilliga romaner: Une perle dans la mer (1841),
Contes Pompadour (1862) m. fl. samt teaterstycken. —
D:s son Emmanuel Adolphe Langlois D. (f. 1839,
sedan 1874 professor i fransk litteratur vid
filosofiska fakulteten i Clermont-Ferrand) har
uppträdt såsom vitter och litteraturhistorisk
författare.
Des Essarts [däṡesār], Charlotte. Se Essarts,
Charlotte des.
De Sèze l. Desèze [dəsäṡ], Raymond, grefve, fransk
advokat, f. 1748 i Bordeaux, d. 1828 i Paris, fick
det vanskliga uppdraget att jämte Malesherbes och
Tronchet försvara Ludvig XVI inför nationalkonventet
ooh höll med anledning däraf 26 dec. 1792 ett tal,
Défense du roi Louis XVI, som är ett mästerstycke af
vältalighet. Under skräckväldet hölls han arresterad,
men frigafs efter Robespierres fall (juli 1794). Efter
restaurationen (1814) öfverhopade Ludvig XVIII honom
med utmärkelser. 1814 blef han president i
kassationsdomstolen och 1815 grefve och pär samt 1817 medlem af
Franska akad.
E. W.
Desf., Desfont., vid växtnamn förkortning för
R. L. Desfontaines.
Desfontaines [däfåtǟn], Pierre François Guyot,
fransk skriftställare, f. i Rouen 1685, d. 1745,
var en tid professor i Bourges, men blef för
sedlighetsförbrytelser inspärrad i Bicêtre. Genom
Voltaires inflytande blef han utsläppt, men angrep
sedermera denne, hvilket hade en ytterst häftig
polemik till följd. D. öfversatte Vergilius,
Swifts "Gullivers resor" (1727) m. m. och utgaf
bl. a. Dictionnaire néologique (1726; 7:e uppl. 1756).
Desfontaines [däfåtǟn], René Louiche, fransk botanist,
f. 1750, d. 1833 som professor vid Jardin des plantes
i Paris, vistades 1783—85 i Tunisien och Algeriet
samt hemförde därifrån rika samlingar. D. gjorde
sig synnerligen förtjänt om växternas anatomi och
fysiologi. Hans viktigaste arbete är Flora atlantica
(1798—1800).
Desgodins [dägådä̃’], Charles, abbé, fransk missionär i
östra Tibet, f. 1814, verkade sedan 1855 på stationen
Bonga i Assam vid Lohita, en biflod från vänster
till Brahmaputra, nära tibetanska gränsen och har
genom forskningar rörande land och folk i dessa föga
kända trakter samt deras flora och fauna inlagt
verkliga förtjänster. Resultaten offentliggjorde
han i Geografiska sällskapets i Paris "Bulletins",
sedan samlade af hans brorson i verket La mission du
Thibet (1872; 2:a fullständigt omarbetade uppl. Le
Thibet, d’après la correspondance des missionaires,
1885). 1890 återvände D. till Paris.
Desgoffe [dägå’f]. 1. Alexandre D., fransk målare,
f. 1805 i Paris, d. därstädes 1882, var lärjunge
af Ingres, reste i Italien 1837—42 och målade
dels landskap med historiskt staffage, dels rena
historietaflor. Till de förra, som ega god teckning,
men något sökt idealitet, höra Argus och Io, Herkules
och nemeiska lejonet, Roms Campagna, Egerias dal,
Albano-sjön, Cyklopen (i Lyons museum), Trakten
kring Neapel, Orestes raseri; till de senare S:t
Marguerite (i S:t Pierre i Dijon), Kristus botar den
blinde (i S:t Nicolas, Chardonnet) m. fl. — 2. Blaise
Alexandre D., den föregåendes brorson, fransk målare,
f. i Paris 1830, egnade sig uteslutande åt stilleben
och utmärker sig främst för återgifvande af olika
metaller, guldsmeds- och glasvaror, tapeter och andra
draperistoff, efterhärmade ända till illusion och
handgriplighet. D. är representerad i Luxembourg.
Déshabillé [deṡabijē], fr. (af déshabiller, afkläda),
morgondräkt, kamkofta, nattrock.
Deshima (Desima, Decima), konstgjord ö på
södra sidan af japanska staden Nagasaki,
närmast afsedd till faktori för portugiserna, men 1641
öfverlåten till holländarna, som ända till 1854 öfver
endast denna plats drefvo handel på Japan.
Déshonneur [deṡånnȫr], fr., vanheder, skam.
Deshoulières [deṡoliǟr], Antoinette, fransk författarinna,
f. troligen i Paris 1 jan. 1638, d. 1694. Hon var
dotter till drottning Annas hofmästare Du Ligier de
la Garde, fick en utmärkt uppfostran och blef redan
vid 13 och ett halft års ålder gift med Guillaume
de la Fon Boisguerin D. Denne tillhörde den "store
Condés" parti och måste jämte sin hufvudman 1653 gå
i landsflykt. Hans hustru delade snart denna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
