Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cementkoppar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
högre än 0,9 proc., bildar cementiten, förutom perlit,
också ett nätverk af rena cementitådror, som särskilja
perlitkornen. Cementiten är den hårdaste af stålets
strukturelement och förblir ofärgad vid etsning med
de brukliga reagenserna (jod, saltsyra, pikrinsyra
m. fl.). G. D.
Cementkoppar, metall., metallisk koppar i
finfördelad form, erhållen vid kopparns utfällning
ur lösningar af kopparsulfat eller kopparklorid
medelst järnskrot. Cementkoppar framställes ur
fattigare malmer, hvilkas bergart icke angripes
af lösningsmedlet. Processen omfattar röstning,
utlakning och utfällning. Vid sådana fabriker,
som förutom en utlakningsafdelning också inbegripa
smältning, drifves rostoingen någon gång så, att i
kisens yta kopparn öfvergår till sulfat, under det
att hufvudmängden af kopparn koncentrerar sig i
malmstyckenas kärna. Dessa kärnor nedsmältas i ugn,
under det att ur ytterpartierna af malmen kopparn
lakas ut med vatten. Den vanligaste röstningen är
dock s. k. klorerande röstning. Därvid rostas större
delen af malmens svafvelhalt först bort; därefter
krossas malmen och blandas med koksalt samt rostas
ånyo, tills nästan allt svaflet aflägsnats.
Afloppsgaserna från rostugnen tillvaratagas, och
ur dem framställes saltsyra. Därefter företages
lakning af den klorerade malmen i träsumpar med
bottnar af syrefast tegel. Lakningen sker oftast
med vatten, försatt med något svafvelsyra. Den
så erhållna luten föres till med järnskrot fyllda
sumpar, där utfällningen sker. För att utfällningen
skall ske raskare, sättes luten i rörelse medelst
i sumparna insatt pumpverk. Den utfällda kopparn,
den s. k. cementkopparn, innehåller omkr. 80
proc. koppar och är förorenad hufvudsakligen
af järn. Före användandet måste den sålunda
omsmältas och raffineras på ett eller annat sätt.
Th. N-m. (G. D.)
Cementstål, tekn., cementeradt stål. Jfr
Brännstål och Cementering.
Cénacle, Le [la sena’kl], "matlaget", en grupp
romantiska skalder, hvilken bildades 1828 i Paris
och till hvilken bl. a. Victor Hugo, Gautier och
Sainte-Beuve hörde.
Cena Domini. Se Cæna.
Cenakel, matsal. Se Cænaculum.
Cenci [tje’ntji], Beatrice, italiensk fadermörderska,
f. 1577, var yngsta dotter till en romersk adelsman,
Francesco C., i hans första gifte. Fadern var oäkta
son till en påflig skattmästare, som under Pius V
roffat till sig en stor förmögenhet. Familjen var
gammal och räknade bland sina anor påfven Johannes
X samt tyrannen Crescentius; men till och med i det
lastbara Rom åtnjöt den föga anseende. Francesco var
känd för sin råhet och sina vilda utsväfningar. Han
hade två gånger varit gift. Med den första
hustrun hade han tolf barn; den andra misshandlade
han. Ständiga stridigheter upprörde denna familjs
järnhårda och lidelsefulla sinnen. Två af sönerna
dödades som banditer; Beatrice själf förvisades af
fadern på grund af sitt lättfärdiga lefverne till
slottet Rocca di Petrella i Abruzzerna, hvarest hon
behandlades med stor stränghet. Därför fattade hon
planen att undanrödja fadern. Hon sammansvor sig
för detta ändamål med bröderna, styfmodern samt
intendenten på slottet, Olympio, med hvilken hon
blifvit moder till ett barn. Man söfde först fadern,
hvarefter han nedstacks af lejda
mördare, och liket kastades i en afgrund. Beatrice
öfvervakade själf utförandet af dessa handlingar samt
lät, för att bevara hemligheten, infånga och döda en
af mördarna, som flytt. Emellertid blef mordet ändå
angifvet; familjen fängslades och Beatrice tvangs
efter ett års nekande att tillstå sitt brott, sedan en
af medhjälparna bekänt under tortyren. Hon afrättades
12 febr. 1599 jämte styfmodern och två bröder.
Sådant är det resultat, till hvilket den historiska
forskningen kommit angående Beatrice C. och hennes öde
(jfr A. Bertolotti, "Francesco C. e la sua famiglia",
1879, där det gifves en på rättegångshandlingar fotad
framställning af förhållandet mellan Francesco C. och
hans barn samt mordet och processen). Emellertid
uppstod snart en legend af helt annan art. Den stora
massan tjusades af Beatrices skönhet samt rördes af
hennes ungdom, af den ånger hon sades visa i fängelset
och det mod hon ådagalade på schavotten. Hennes
försvarsadvokat Prospero Farinacci hade, för att
rädda henne, sagt att hon mördat fadern endast för
att värna sin oskuld. Snart spred sig ett rykte i
Rom, att domen öfver familjen Cenci var anordnad
endast för att man skulle kunna konfiskera dess
egendomar. Konfiskationen egde dock ej rum. Emellertid
har sedan alltid ett romantiskt skimmer sväfvat
kring Beatrice C:s hufvud. Hon har framställts som
en oskyldig ung kvinna, hvilken endast för att rädda
sin oskuld låtit mörda fadern. Otaliga äro också de
dikter, som skrifvits till hennes ära. I förra seklet
författade så Shelley en mycket berömd tragedi om
"den vackra fadermörderskan", "The Cenci". I vår
egen litteratur föreligger en ofullbordad tragedi om
henne af Nicander. Denna hänförelse, som hennes minne
väckt, har mäktigt underhållits af ett porträtt af
en ung skön kvinna, hvilket numera hänger i Palazzo
Barberini i Rom och hvilket länge ansetts föreställa
henne. Huruvida denna målning verkligen föreställer
Beatrice är emellertid mer än tvifvelaktigt. I hvarje
fall kan porträttet icke vara måladt af Guido Reni, då
han först nio år efter hennes död kom till Rom. (Jfr
Muratori, "Annales", X.) J. M.
Cendré [sädre], fr. (af cendre, aska), askgrå,
askfärgad, ljuslett.
Cendrillon [sädrijå’], fr. (af cendre, aska)
1. Askungen, hjältinnan i en mycket spridd folksaga om
en ung flicka, som behandlas hårdt af sin styfmoder
och sina högfärdiga halfsystrar, hvilkas piga hon
måste bli. Hon förvisas till köket, i hvars sot och
aska hon tvingas att hålla till, men vinner slutligen
genom skönhet och dygd en konungasons kärlek. Den
äldsta bearbetningen är af Charles Perrault i hans
"Contes de ma mère l’oie" (1697). Sagan har flera
gånger blifvit dramatiskt behandlad, bl. a. af Etienne
("Cendrillon", med musik af N. Isouard; på svenska
1811), af Rossini ("La cenerentola") och af A. von
Platen ("Der gläserne pantoffel").
Ceneda [tjeneda]. Se Vittorio.
Cenere [tje’nere], Monte C., bergsrygg
i södra delen af schweiziska kantonen Ticino
(Tessin). Däröfver går vägen mellan Bellinzona
och Lugano (högsta punkt 553 m.), och genom berget
borrades 1880-81 en järnvägstunnel, 1,673 m. lång.
Cenis [seni’], bergspass i Alperna. Se Mont Cenis.
Cennini [tjenini], Cennino, italiensk målare
och skriftställare från Colle i Val d’Elsa, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
