Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cell ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egenskaperna, fördela sig ju matematiskt lika på de båda
delprodukterna. Redan på grund af detta förhållande
måste man antaga, att af en befruktad äggcells
delprodukter hvar och en måste ärfva alldeles lika
mycket af äggcellens egenskaper. Då nu den befruktade
äggcellen, d. v. s. en äggcell eller honlig könscell,
uti hvilken en spermatozo eller en hanlig könscell
inträngt och hvarmed denna senare sammansmält, i sig
innehåller ärftliga egenskaper från båda föräldrarna,
måste också alla den befruktade äggcellens
delprodukter i lika hög grad ärfva egenskaper
såväl från fadern som från modern. Experimentella
undersökningar hafva äfven varit egnade att ådagalägga
riktigheten häraf. Man har nämligen, t. ex. genom
skakning, lyckats skilja äggets olika celler under de
tidigaste utvecklingsskedena från hvarandra och härvid
funnit, att hvar och en af dessa celler, isolerade
från hvarandra, alldeles oberoende af hvarandra egde
förmåga att utveckla sig till en ny individ med den
respektive artens säregna karaktärer. Förblifva äggets
celler däremot i naturligt samband med hvarandra,
så utbilda sig de skilda cellerna eller cellgrupperna
endast till vissa bestämda delar, väfnader och organ,
hos den nya individen. Att så sker, beror därpå, att
celler från skilda områden af det tillväxande ägget
lefva under olika betingelser. De förhållanden, under
hvilka cellerna äro eller blifva hänvisade att lefva,
verka så att säga väckande och framkallande endast
på de ärfda egenskaper, som svara mot dem själfva,
under det att andra slumrande egenskaper, som ej passa
för de gifna lifsbetingelserna, blifva outvecklade
eller gå under. Hvad som således skall varda af en
viss gifven cell eller cellgrupp hos ett i utveckling
befintligt ägg, beror på en samverkan mellan de ärfda
anlagen och de yttre betingelser, under hvilka samma
cell eller cellgrupp har att utveckla sig. E. Hgn.
2. Bot. Liksom djurkroppen består växten af särskilda
elementarorgan, som kallas celler. Den typiska
växtcellen, som i det väsentliga öfverensstämmer med
djurcellen, karakteriseras af att den är omgifven af
en membran eller vägg. Många af de egenskaper, som
utmärka växtens lif i jämförelse med djurets, bero
ytterst på närvaron af denna cellvägg. Det var också
denna, som först väckte forskningens uppmärksamhet,
och namnet cell härleder sig ursprungligen från de
små, af fasta väggar uppbyggda kamrar, hvaraf många
växtväfnader bestå.
En fullständig, på höjden af lifsverksamhet stående
växtcell består af följande delar:
A. Protoplasmakroppen (protoplasten,
cellinnehållet), i hvilken såsom aktiva
beståndsdelar ingå:
a. Cytoplasma (af grek. kytos, hålighet).
b. Cellkärna.
c. Centrosfärer (af lat. centrum,
medelpunkt, och grek. sfaira, klot) l. polkroppar,
hittills iakttagna endast inom vissa grupper, i
synnerhet de lägre.
d. Kromatoforer (af grek. chroma, färg,
och ferein, bära) l. färgkroppar.
Därjämte finnes i cellen en hel serie under olika
förhållanden mer eller mindre framträdande, passiva
beståndsdelar, produkter af ämnesomsättningen inom
densamma.
B. Cellsaft.
C. Cellväggen.
A. Protoplasmakroppen (se fig. 1). Först under
1840- och 1850-talen började, företrädesvis genom
H. v. Mohls studier af cellens inre, klarhet vinnas
däruti, att cellinnehållet, ej cellväggen, är det
väsentliga af cellen, bäraren af lifvet. Den del af
innehållet, som först tilldrog sig uppmärksamhet,
var den färglösa, genomskinliga grundmassa, som
finnes i större eller mindre utsträckning i hvarje
lefvande cell, och som v. Mohl 1846 benämnde
protoplasma, förkortadt plasma. Denna har genom en
särdeles olycklig försvenskning understundom blifvit
kallad "urslem". I kemiskt afseende är protoplasman
ej något enhetligt ämne, utan består sannolikt af ett
flertal olika sådana, stadda i ständig omsättning;
bland dessa äro ägghviteämnen öfvervägande. Plasman
reagerar vanligen alkaliskt, någon gång neutralt,
aldrig surt.
 |
| Fig. 1. A-B celler under olika utvecklingsstadier, i rotspetsen af majs. A unga celler med tunna väggar, bestående af cellkärna och en tät cytoplasma. B äldre celler med tjockare väggar, i cytoplasman vakuoler innehållande cellsaft. C cell från ett hår hos pumpa. Cellrummet intages till stor del af cellsaften, genom hvilken sträcka sig dels en tjockare cytoplasmasträng, innehållande kärnan, dels en hel del mer eller mindre fina strängar. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
