Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 1385-1386 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cell ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fullständigt afslutad, börja de nya cellerna att upptaga
näring och inkorporera i sin egen organisation
delar af denna. I följd häraf tillväxer hvar och en
af de nya cellerna, så att snart det ursprungliga
omfånget är uppnådt. - Man har alltmer kommit till
den öfvertygelsen, att de hufvudsakliga bärarna af
de ärftliga egenskaperna äro på ett eller annat sätt
bundna vid kärnkromatinet. På grund af kärndelningens
natur måste således de ärftliga egenskaperna
fullkomligt lika fördela sig på de nya celler,
som genom en enkel cells delning uppkommit. Det
är synnerligen anmärkningsvärdt, att det antal
kromosomer, som vid en cells delning hos en viss
gifven djurform kommer till stånd, konstant alltid
är detsamma. Anledningen härtill torde man närmast
hafva att söka däri, att kromosomerna under inga
förhållanden af cellens lif egentligen förlora sin
individualitet, om de ock vid de tillfällen, då cellen
ej befinner sig i delning, hafva en sådan gestaltning
och stå i sådan ömsesidig förbindelse med hvarandra,
att de ej kunna särskiljas, i det att de genom
rikliga sidoförgreningar, som bilda nät, kromatinnät,
omärkligt öfvergå i hvarandra. Kromosomernas typiska
gestalt, deras hviloform, återfinna vi under cellens
delning. Då cellen ej befinner sig i delning, äro
kromosomerna (i form af nät) i verksamhet, undergå
substantiella förändringar, upptaga substanser ur
cellens protoplasma och afgifva sådana tillbaka. Dessa
senare ämnen, som från kärnan öfverföras till
protoplasman, betinga eller möjliggöra cellens
respiration eller oxidation.

Fig. 7.

Alla de flercelliga djuren utveckla sig från första
början regelrätt ur en enda cell, en Fig.
7a framställer en sådan befruktad
äggcell.

Genom delning af denna på det sätt, som ofvan
skildrats, uppstå tvenne celler, som ligga tätt
bredvid hvarandra och förete (fig.7b) på grund af
ömsesidigt tryck en tillplattning af de ytor, som
vetta mot hvarandra. Ägget, eller det nya djuret,
befinner sig i ett 2-cellstadium. Genom delning af
hvardera af dessa celler utvecklar sig ägget till ett
4-celligt stadium (fig. 7c), detta åter genom upprepad
delning till ett 8-cellstadium (fig. 7d), vidare till
ett 16-, ett 32-, ett 64-cellstadium o. s. v. Medan
så ägget med afseende på sitt cellantal och därmed
till sitt omfång oafbrutet tillväxer, arrangera
sig cellerna till bildandet af en ihålig kula, utklädd
af ett lager af celler, som ligga tryckta intill
hvarandra och förete ett cylindriskt eller kubiskt
utseende. Ägget har nu således formen af en blåsa
(fig. 7e). Nästa utvecklingsskede utmärker sig däraf,
att på ett visst, gifvet ställe af blåsan instjälpes
väggen, alldeles så, som om man tänker sig, att man
med ett finger gjorde en djup intryckning på ett
ställe af blåsans vägg. Härvid omformar sig den enkla
blåsan till en dubbelväggig bägare (fig. 7f). Man
benämner nu det yttre vägglagret, som bildar djurets
yttre betäckning, ektoderm l. yttre groddblad och
det inre, som omsluter en rörformig insänkning,
utgörande den primära tarmkanalen l. urtarmen,
entoderm l. inre groddblad. Utmynningsstället för
urtarmen kallas urmun. Mellanrummet mellan de båda
groddbladen bildar den primära kroppshålan.

Såsom ofvan framhållits, menar man med väfnad en
sammanslutning af i morfologiskt och fysiologiskt
hänseende likartade celler. Uti ekto- och entodermet
möter man den fylogenetiskt, den historiskt äldsta
och enklaste af alla väfnader (den enda väfnad,
som finnes hos de lägsta flercelliga djuren under
dessas fullt utvecklade tillstånd), hvilken utmärkes
däraf, att cellerna i ett slutet förband ligga
tätt tryckta intill hvarandra och därvid forma sig
efter hvarandra. Man kallar en sådan väfnad epitel. -
Samtidigt med att emellertid den dubbelväggiga bägaren
uppstod, började en del celler att lösgöra sig ur
sitt sammanhang med de öfriga cellerna i ekto-
och entodermet och, såsom fig. 7f vid l visar,
invandra i den primära kroppshålan mellan de båda
groddbladen. I och med att dessa celler så skilja
sig från epitelet och blifva fria, öfvergifva de
sin cylindriska form och antaga ett oregelbundet,
mer eller mindre förgrenadt utseende. En del af
dessa celler, som benämnas mesodermceller, emedan
de uppträda mellan ekto- och entoderm, hafva förmåga
att afskilja mellan sig en större eller mindre mängd
s. k. intercellularsubstans, på sätt som redan blifvit
nämndt, och komma härvid att bilda den blifvande
djurkroppens stödjande och sammanhållande väfnader,
s. k. bindesubstansväfnader. Alltefter den olika
naturen af denna Intercellularsubstans utvecklar
sig bindesubstansväfnaden till bindväf, till brosk
eller till benväf. - Ur ektodermet utvecklar sig
emellertid ej endast huden och ur entodermet ej
endast digestionskanalen, utan ur det förra bildas
äfven hjärna, ryggmärg, sinnesorgan, hudkörtlar,
hår och naglar och ur det senare äfven de körtlar,
som referera sig till matsmältningskanalen. Den
instjälpning af epitelet, som gaf upphof till
urtarmen, visar oss emellertid i själfva verket den
enkla genomgående princip, efter hvilken naturen
arbetar, då den låter ur det yttre och det inre
groddbladet så heterogena bildningar som hår, körtlar,
ögon, hjärna och ryggmärg utveckla sig. Alla dessa
organ, huru olika de än sinsemellan kunna vara under
fullt utveckladt tillstånd, komma nämligen närmast
till stånd genom veckbildningar, genom instjälpningar
af epitelbladen.

Det nämndes ofvan, att på grund af celldelningens
natur måste de ärftliga egenskaperna lika fördela sig
på de båda celler, som uppstå till följd af en enkel
cells delning. Kromosomerna, som äro de egentliga
eller väsentliga bärarna af de ärftliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>