Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Camoghe ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6 bd (1880–85) och "Luis’ de Camoens leben"
(1890), T. Braga, "Historia de Camões", 3 bd
(Lissabon 1891) och "Bibliographia camoniana"
(Lissabon 1880), samt Carolina Michaëlis de
Vasconcellos’ artikel i Gröbers "Grundriss der rom.
philologie" II,2 s. 313–328.
E. S–f.
Camoghe, berg i schweiziska kantonen Ticino, 7
km. s. ö. om Bellinzona. 2,226 m. högt.
Camogli [kamå’lji], by i italienska prov. Genova,
vid Riviera di levante och vid järnvägen Genova–
Pisa. 7,553 inv. (1901). Navigationsskola.
Camonica, Val, dal i italienska prov. Brescia
(Lombardiet), på gränsen till Tyrolen. Den
genomflytes af floden Oglio. Genom dalen går vägen
till Tyrolen (öfver Tonale-passet). Invånarna, som
1901 voro 65,537, delade på 52 kommuner, hade
länge republikansk författning. Hufvudnäringar äro
boskapsskötsel och bergsbruk samt järn- och
sidenindustri.
Camorra, ett hemligt förbrytarband i södra
Italien, med plundring och penningutpressningar till sin
uppgift. Äfven smuggling och betalda förbrytelser
hörde till dess näringsfång. Camorristernas stränga
disciplin, deras ovillkorliga lydnad under sina
chefer och deras med ed bekräftade tysthetsplikt gjorde
dem till en mäktig och länge fruktad organisation
med hufvudsäte i Neapel och filialer i alla betydande
provinsstäder. Af politiska skäl tolererade under
Ferdinand II, blefvo de förföljda och deporterade
under Frans II:s regering, hvarför Garibaldi fick
understöd af dem under den syditalienska
frihetsrörelsen. Under den nya regeringen, som förgäfves
sökte använda camorristerna till polistjänst, blefvo
de såsom bourbonska partigängare mycket
svårhandterliga. Sedan de bourbonska intrigerna blifvit
undertryckta, bemäktigade sig camorristerna
stadsförvaltningen i Neapel och exploaterade den till sin
fördel. Först på sista tiden har det lyckats att
tillintetgöra deras herravälde där. Jfr Monnier, "La
camorra, notizie storiche" (1863), Umilta, "Camorra
et mafia" (1878), och Alongi, "La camorra" (1890).
Camorrist, medlem af camorran. Se Camorra.
Camote, bot. Se Ipomoea. [**U+0153]
Camou [kamo], Jacques, fransk general, f.
1792, stred under Soult och Marmont i Spanien,
deltog 1837 i Algeriets eröfring och befordrades 1852
till divisionsgeneral. Under Krimkriget (1854–56)
blef han, efter Bosquet, öfverbefälhafvare öfver andra
armékåren, hvilken han förde till fälttågets slut.
Napoleon III gjorde honom till senator. Död 1868.
Camouflet [kamoflä], fr., krigsv., inslagsmina, ett
slags underladdad mina, hvars verkningsradie
sålunda är kortare än minsta motståndslinjen,
hvarigenom sprängningen ej når upp till jordytan, utan
verkar endast på de föremål, fientliga mingångar
e. d., som ligga inom minladdningens verkningssfär.
Jfr Mina och Minkrig.
L. W:son M.
Campagna [kampa’nja], it., fält, slättland. Jfr
Campagna di Roma.
Campagna [kampa’nja], kretshufvudstad i
italienska prov. Salerno. 8,927 inv. (1901). Biskopssäte.
Campagna [kampa’nja], Girolamo, italiensk
bildhuggare, f. 1552 i Verona, d. efter 1623 i
Venezia, var en af Jacopo Sansovinos mest betydande
lärjungar och en af de få konstnärer, som efter
1500-talets midt höllo sig fria från maner.
Åtskilliga goda arbeten af honom finnas i Venezia.
(O. G–g.)
Campagna di Roma [kampa’nja], Romerska
kampagnan, benämnas, i inskränkt bemärkelse,
Roms närmaste omgifningar och, i vidsträcktare
mening, hela den osunda och nu nästan öde
landsträcka, som går från Ronciglione, öfver Pontinska
träsken, till Terracina och som från landsidan
begränsas af de romerska Sub-Apenninerna samt
Albaner- och Sabinerbergen. Största längden är 150
km., största bredden knappt 70 km., arealen omkr.
3,000 kvkm., i trängre betydelse (agro romano)
2,040 kvkm. C. är för sin historiska betydenhet och
genom sin egendomliga karaktär en högst intressant
trakt. Marken, utan tvifvel fordom hafsbotten, är
nästan öfverallt vulkanisk, och alla sjöarna äro
utbrunna vulkankratrar. Enstaka berg, Monte Soratte
och Monte Circeo m. fl., uppstiga likt öar öfver
detta vida fält, och Tibers gula vatten slingrar
sig genom detsamma. F. n. (1905) äro 95,000 har
åker, 12,000 har äng, 54,000 har betesmarker, 2,500
har vin- och andra planteringar, 40,000 har stor-
eller småskog, 1,143 har träsk eller sjöar. 113
personer ega inalles 128,600 har, däribland gods
på 4,000–5,000 har och mer; 75,000 har tillhöra
kyrkan och fromma stiftelser. Ett hektar ger i
medeltal 24 lire i nettovinst. På sommaren är C.
ganska öde; endast några enstaka hjordar, vaktade
af beridna herdar, synas då till. Under de kallare
månaderna råder där mera lif; då komma talrika
fårhjordar dit ned från Abruzzerna och Umbriens
högland. 1887 räknade man 19,355 boskapsdjur,
211,924 får, 7,500 hästar, 2,600 åsnor och mulor
samt 12,600 getter. – Redan i forntiden ansågs
kampagnan för osund, men var dock uppfylld af
de praktfullaste villor och trädgårdar samt flera
städer, såsom Fidenæ, Gabii och Veji. I början af
medeltiden härjades den ofta af vandaler, goter,
langobarder och sarasener. Sixtus V försökte
uttorka Pontinska träsken, och Pius VI anlade den
efter honom uppkallade kanalen Linea Pia. Under
franska väldet inlade guvernören i Rom, Miollis,
stora förtjänster om kampagnan genom
trädplantering, torrläggning af träsken och uppodling. Sedan
dess hafva många förslag att göra denna hed
beboelig blifvit uppgjorda, i synnerhet sedan Rom blef
Italiens hufvudstad. Eucalyptusträd hafva
planterats, men de hafva icke, som man hoppats, skyddat
mot den härjande malarian. Jfr Pontinska
träsken.
Campagna felice [kampa’nja felitje]. Se
Kampanien.
Campagnoli [kampanjåli], Bartolommeo,
italiensk violinist, f. 1751, d. 1827, var 1797–1818
konsertmästare i Leipzig, därefter hofkapellmästare
i Neu-Strelitz. Han komponerade mest för violin
och flöjt, utgaf en omtyckt violinskola och väckte
som violinvirtuos uppmärksamhet på konsertresor,
hvarunder han besökte Sverige 1783.
A. L.
Campan [kãpã’], köping i franska dep.
Hautes-Pyrénées (Gascogne), s. ö. om staden
Bagnères-de-Bigorre, vid floden Adour, 668 m. ö. h. 649 inv.
(1901). I närheten berömda marmorbrott. Staden
lär hafva varit bebodd redan af de akvitaniske
kampanerna. Den omgifvande Campan-dalen kallas för
sin pittoreska skönhets skull "Pyrenéernas Tempe".
Campan [kãpã’], Jeanne Louise
Henriette, född Genest, fransk författarinna, f. 1752,
d. 1822, blef 1767 föreläserska hos Ludvig XV:s
Ord, som saknas under C, torde sökas under K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
