Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brahmin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
palats med två större friser, den ena Amor- och
Psyche-sagan, den andra en lång rad af barngestalter
sysslande med konsternas och vetenskapernas
emblem. Dessa kompositioner omfatta ett par hundratal
figurer. Han modellerade äfven porträttbyster samt
gruppen Sorg (1890, höggs följande år i marmor,
Göteborgs museum). Från ett nytt besök i Florens
1891 förskrifva sig statyn Florentinare (brons) och
Backantinna (basrelief i marmor). Sedan 1892 ånyo
bosatt i Göteborg, har B. där utfört porträttbyster
och medaljonger, statyetten Vår, Oskar II:s byst
(brons) i Marstrand, byst af Edvard du Puy (marmor,
i kungl. teaterns foajé) m. fl. Resultatet af ännu en
vistelse i södern (1902–03) blefvo grupperna Dödens
genius (marmor, utställd 1903) och Kristus Consolator
(gips). K. W–n. (G–g N.)
<b>Bramer,</b< Leonard, holländsk figurmålare, f. 1595 i
Delft, d. där 1674, tillhörde jämte Lastman, Moeijaert
och bröderna Pijnas antalet af de artister, som i Rom
direkt påverkades af frankfurtaren A. Elsheimer, men
fordom på grund af det besläktade i deras konst med
orätt betraktades såsom lärjunge till Lastmans store
elev Rembrandt. B. målade först liksom Elsheimer
bibliska och antik-mytologiska stycken i litet
format och excellerade i synnerhet i "nattstycken"
med ljuseffekter, såsom eldsvådor, grottor i månsken
eller med fackelbelysning. Senare utförde denne
Rembrandts föregångare sina dukar i större skala
och uppnådde genom det fantastiska i sina skapelser,
bortsedt från en lägre grad af teknisk skicklighet,
en sådan verkningsfullhet, att den olärde lätt framför
en af dessa hans taflor tror sig skåda ett arbete af
en duktig Rembrandt-elev. Hans målningar, i synnerhet
från hans senare period, förekomma ofta i offentliga
samlingar. Nationalmuseum har en Kristi födelse,
med herdarnas tillbedjan och änglarnas lofsång.
O. G–g.
Bramhu, ett af de s. k. Himalaya-folken (se d. o.).
Bramin, Brahmapräst. Se Brahman.
Bramknop, sjöv., det ställe på bramstången, där
bramgodset (vant, barduner, stag) har sin plats.
<b<Bramsegel,</b> <i<sjöv</i>. Se Bram.
Bramsegels-kultje, sjöv. Se Kultje.
Bramsen, Ludvig Ernst, dansk nationalekonom och
politiker, f. 9 sept. 1847, son till grundaren
af "Nye danske brandforsikringsselskab", Louis
Ernst B. (f. 1819, d. 1886), ingick 1865 som ung
student i detta bolag som tjänsteman och blef efter
faderns död dess direktör 1886. B. framträdde på
1880-talet som nationalekonomisk författare med
en rad skrifter i arbetarfrågan (Arbejderes
forsikring mod ulykkestilfælde, 1884; Et
alvorsord till arbejderne, 1885; Englands og
Tysklands lovgivning for arbejdere i industri
og haandverk, 1889; den sistnämnda prisbelönt
och tryckt på statens bekostnad). B. var en af
Danmarks delegerade vid den stora konferensen
om arbetarfrågan i Berlin 1889. 1892–98 var han
folketingsman för Aalborg och gjorde sig bemärkt
genom förslag om "arbetsrätter" och förlikningskamrar
vid arbetstvister samt genomdref 1897 sitt förslag
om arbetares olycksfallsförsäkring. I aug. 1899
blef B. inrikesminister i ministären Hörring,
och han bibehöll samma post äfven under Sehested
(april 1900–juli 1901), hvarefter han återgick
till direktörskapet vid "Nye danske". Under sin
ministertid genomförde B. en förtjänstfull lag om
skiljedom i arbetstvister
(mars 1900), en arbetarvänlig fabriks- och
verkstadslag och en lag om olycksfallsförsäkring
af fiskare samt genomdref stora järnvägsföretag,
bl. a. färjeförbindelsen Gjedser-Warnemünde. Vid
sin afgång ur ministären vid systemskiftet 1901
erhöll han titeln geheimeetatsråd. – B:s skrifter
innehålla värdefulla upplysningar om sociala
rörelser i utlandet samt gifva äfven själfständiga
bidrag, särskildt till ålderdomsförsäkrings- och
skiljedomsproblemen. Han är påverkad af den sociala
riktningen i den moderna nationalekonomien, men
vill på samma gång häfda individens rätt gentemot
alltför starkt ingripande i det ekonomiska lifvet
från statens sida. B. är en erkänd auktoritet inom
försäkringsväsendet och har särskildt egnat sig åt
sjöförsäkringsverksamhet. Intresserad numismatiker,
utgaf han 1904 ett stort arbete om medaljerna från
Napoleon I:s tid.
Bramsen, Henry, dansk violoncellist,
f. 1875 i Köpenhamn, elev af J. Klengel i Leipzig, gaf där
1894 med framgång sin första konsert. Sedan har han
vunnit erkännande flerstädes i hemlandet och utrikes,
särskildt i England och Sverige, som han besökte
1895 samt 1901–02, senast i sällskap med
sin syster, Karen B. (f. 1877), hvilken visade
sig vara en rätt framstående violinist. Han gifte
sig 1903 med den begafvade norska romanssångerskan
Marta Sandal. A. L.
Bramstång, sjöv. Se Mast.
Branca, Ascanio, italiensk politiker, f. 1840 i
nuv. provinsen Potenza, d. 1903 i Rom, studerade
juridik och finansvetenskap samt valdes 1870 att
representera sin hembygd i deputeradekammaren. Han var
understatssekreterare i handelsministeriet till 1885,
förordnades 1887 till en af de italienske fullmäktige
för underhandling med Frankrike om en handelstraktat,
var febr. 1891–maj 1892 minister för allmänna
arbeten i Rudinis första kabinett, mars 1896–juni
1898 finansminister i Rudinis andra kabinett och
juni 1900–febr. 1901 minister för allmänna arbeten
i kabinettet Saracco. B. har på franska författat Le
crédit et la banque internationale (1867).
Brancaccio [-ka’ttjå], Carlo, italiensk målare,
f. 1861 i Neapel, målar italienska gatubilder,
sjöstycken och landskap, som äro mycket eftersökta
för sin verklighetstrohet samt frihet från öfverdrift
i kolorit och effekter.
Brancaleone degli Andalo [-leåne delji-], från
Bologna, senator och maktinnehafvare på 1250-talet
i Rom, där han höll de orolige adelsmännen i tukt
och aftvang påfven Innocentius IV bekräftelse på
den demokratiska författning han infört. Jfr Rom,
historia.
Brancardier [bräkardie], fr. (af brancard,
bår), sjukbärare.
Branchiæ (lat.), gälar.
Branchiderna [-kid-]. Se Branchos.
Branchiopoda (af grek. branchia, gälar, och pus,
genit. podos, fot), zool. Se Bladfotingar.
Branchiosaurus Fritsch (af grek. branchion, gäl,
och sauros, ödla), paleont., ett salamanderliknande,
fossilt släkte med bredt och kort hufvud, trubbig nos
samt, hos de fullvuxna, kort svans, det mest primitiva
af de till stegocefalernas, fjällsalamandrarnas,
ordning hörande släktena. Ungarna undergingo liksom
hos nutidens groddjur förvandlingar; de andades först
med gälar, fästa på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
