Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bolivar, Simon - Bolivia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
peruanska välde genom segern vid Junin 6
aug. 1824. Öfre Peru befriades genom general Sucres
seger vid Ayacucho (8 dec. s. å.) och förvandlades
till en fri republik, efter B. kallad Bolivia
och med Sucre som förste president. B. utsågs
i Peru till president för lifstiden och fick
som Bolivias protektor i uppdrag att utarbeta
dess författning. Förslaget till densamma, "code
boliviano", hvilket öfverlät regeringsmakten åt en
på lifstid utsedd, oansvarig president, som egde
rätt att själf utse sin efterträdare, framkallade
republikanernas missnöje samt vållade mycken oro
i Chile och Buenos Aires. Det antogs visserligen
i Peru och Bolivia, men folkets misstroende i
förening med militära rivalers motstånd gjorde
B:s ställning i Peru ohållbar. "Code boliviano"
blef där snart afskaffad, och B. nödgades återvända
till Columbia, där han undertryckte allt motstånd,
upphäfde författningen och gjorde sig till diktator
1828. Jäsningen bland folket tilltog nu i styrka,
B. utsattes för attentat, och Peru förklarade
1829 krig emot Columbia. S. å. förklarade en i
Carácas sammanträdande folkförsamling Venezuela
skildt från republiken Columbia samt utsåg en egen
president, general Paez; äfven i Columbia förmärktes
upprorsrörelser mot B:s välde. Han afsade sig då
sin myndighet (jan. 1830); afsägelsen antogs ej af
folket, men väl af kongressen, hvilken beviljade
honom en liten pension mot hans löfte att vistas
utomlands. B. begaf sig då (i maj) på väg till
Europa, men öfvertalades af sina anhängare att göra
ett nytt försök att återfå makten. Han insjuknade
emellertid och afled under ett besök hos sin vän,
biskopen af Santa Marta, 17 dec. 1830. – B:s karaktär
beskrifves af en kännare af Syd-Amerikas historia,
C. R. Markham, som "kännetecknad af fåfänga, djup
förställning, ärelystnad och törst efter makt". Han
var högdragen och nyckfull, men på samma gång tapper,
ihärdig och framsynt. För sin sak gjorde han stora
uppoffringar, och hans sträfvan kan ej anses ha varit
helt själfvisk. Hans lik fördes 1842 till Carácas, där
ett monument sedan upprestes öfver honom, liksom äfven
i Bogotá; i Lima restes 1858 hans ryttarstaty, och
den venezuelanska regeringen har skänkt amerikanska
folket en staty öfver B., hvilken är upprest i Central
park, New York. – Litt.: "Coleccion de documentos,
relativos a la vida publica del libertador de
Colombia y del Peru, Simon Bolivar" (22 bd, Carácas,
1826–33), "Documentos para la historia publica del
libertador de Colombia, Peru y Bolivia" (utg. af
J. F. Blanco y Ramon, 14 bd, Carácas 1875–77)
samt lefnadsteckningar bl. a. af hans adjutant
Ducoudray Holstein ("Mémoires de S. Bolivar", 1829,
eng. öfvers. s. å.), F. Larrazabel (New York 1866,
ofullb.), Rojas ("Simon Bolivar", Madrid 1883), och De
Schryver ("Esquisse de la vie de Bolivar", Bruxelles
1899). B:s bref växling är utgifven af Larrazabel (2
bd, New York 1866). Jfr äfven uppsats af C. R. Markham
i "Narrative and critical history of America", d. 8.
V. S–g.
Bolivia (sp. República Boliviana), förut
Charcas eller Öfre Peru, stat i Syd-Amerika, mellan 8°
och 22° 50’ s. br. samt 58° och 73° 20’ v. lgd,
omgifven i n. och ö. af Brasilien, i s. af Paraguay
och Argentina, i v. af Chile och Peru. 1,226,600
kvkm. (officiellt 1,658,119 kvkm.).
Fysisk geografi. B:s västra gräns går
mellan 22° 50’ och 8° s. br., något öster om
Väst-Kordillererna, och utefter den ligger en rad
väldiga vulkaner: Licancáur (5,950 m.). Ollagua (5,865
m.), Isluga (5,200 m.), Sajama (6,415 m.). Söder
om den sistnämnda reser sig den icke-vulkaniska
toppen Huallatiri (6,000 m.), och söder om Isluga
går genom Pichuta-passet vägen från högslätten till
Pisagua vid Stilla hafvet. Omkr. 200 km. öster
om den västra kedjan gå Öst-Kordillererna, som i
landets södra del ännu äro mindre sammanhängande,
om de än hafva en mängd toppar på 5,000 à 6,000 m.,
men längre mot norr, där de kallas Cordillera Real,
antaga än större dimensioner och bära så väldiga
toppar som Illimani (6,410 m.), Huaina Potosi (6,150
m.) och Illampu eller Sorata (6,617 m.). Medan
Cordillera Real i öster stupar ned mot det lågland,
som upptager norra och östra B., utbreder sig öster
om kedjans södra del en af berg fårad högslätt,
som i norr begränsas af Cochabamba-bergen, hvilka
i sydöstlig riktning utgå från Kordillererna. Västra
B., mellan Öst- och Väst-Kordillererna, upptages af
en af jordens högsta högslätter, Puna de Bolivia
l. de Oruro. Delar af den utgöras af saltstäpper,
såsom Pampa Salada, eller den af salt bländhvita
Pampa de Empeza, eller saltträsk, såsom Ciéniga de
Coipasa. Nära Öst-Kordillererna utbreder sig Laguna
de Pampa Aullagas eller Lago de Poopó (se
Aullagas), som från norr mottar den segelbara Desaguadero
från Titicacasjön (3,854 m. ö. h., 8,100 kvkm.),
hvilken endast till sin östra del ligger inom
B. Högslättens medelhöjd kan anslås till 3,800 à
3,900 m. ö. h. Från berglandet mellan Cochabamba och
Öst-Kordillererna upprinner en mängd floder, hvilka
flyta antingen till Pilcomayo (viktigaste biflod:
Pilaya), som för sitt vatten till Paraguay, eller till
Rio Grande, som öster om Cochabambabergen böjer sig
åt norr och förenar sig med den från nyssnämnda bergs
norra sluttning kommande Mamoré, hvilken längre ned
mottar Rio Guaporé, gränsflod till Brasilien, samt
Rio Beni, hvarefter den får namnet Madeira. Dessa
floder genomflyta de stora, här och där kuperade
slätter, som ligga öster om Kordillerernas högland
och heta Llanos de Apolobamba, Llanos de Mojos,
Llanos de Guarayos, Llanos de Chiquitos samt längst
i söder Chaco boreal. I landets geologiska byggnad
spela paleozoiska bildningar en hufvudroll: af dem
består till stor del Puna de B., i sin västra del af
yngre, i sin östra af äldre lager. På röd sandsten,
porfyr och konglomerat följa mot ö. vid Titicacasjön
karbonkalk och östligare den stora zon af devoniska
och siluriska skiffrar, som omfatta en stor del af
Öst-Kordillererna och äro lagrade på granit. Krita
och jurabildningar äro hufvudsakligen att finna
dels längst i väster vid Väst-Kordillererna, dels på
sluttningen öster om Öst-Kordillererna. Vidsträckta
kvartära aflagringar täcka låglandet öster om Andernas
veckningsområde. Eruptiva bergarter äro mycket
vanliga på högslätten. Bergen äro rika på metaller;
särskildt berömda äro B:s silfvergrufvor. De mest
gifvande finnas i Öst-Kordillerernas mellersta och
södra delar, såsom grufvorna vid Huanchaca, Potosi
(en gång de rikaste på jorden), i Oruro, Poopó,
Porco och Portugalete. Guld finnes ganska allmänt i
floderna, i glaciala aflagringar och i kvartsgångar
uti de gamla sedimentlagren, koppar i sandstenen vid
Corocoro och Chacarilla, tenn vid Oruro och Poopó,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
