Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bolinders mekaniska verkstad - Bolinbroke [bå'linbruk], viscount, engelsk statsman. Se Saint-John (Henry) - Bolinspruta, sjöv. Se Bolin - Bolintineanu, Dimitrie - Bolivar - Bolivar - Bolivar, Simon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då öfvertog densamma. Efter denna tid utvidgades
anläggningen ytterligare med gjuterier, spis- och
kaminverkstäder, förnicklingsverk m. m. F. n. (1905)
utgör verkstaden ett synnerligen storartadt
fabrikskomplex, som sysselsätter omkr. 850
arbetare. Årliga tillverkningsvärdet belöper sig
till omkr. 2,000,000 kr. Bland tillverkningarna torde
särskildt förtjäna framhållas: ångmaskiner, ångpannor
och petroleummotorer, träbearbetningsmaskiner
(sågramar och hyfvelmaskiner) samt spisar
och kaminer, öfver 1,560 ångmaskiner, öfver
2,300 sågramar och omkr. 1,650 ångpannor hafva
under årens gång levererats från verkstaden. Af
spisar tillverkas årligen omkr. 6,000 styckea.
K. K.-Å.
Bolingbroke [bå’ligbruk], viscount, engelsk
statsman. Se Saint-John (Henry).
Bolinspruta, sjöv. Se Bolin.
Bolintineanu, Dimitrie, rumänisk skald och statsman,
f. 1826 i Valakiet, d. 1872, upprättade 1848 i
Bukarest tidningen "Poporul suveran", som blef
organ för det nationaldemokratiska partiet, men
preskriberades, så snart furst Stirbey kom till
makten. Sedan han efter furst Kusas statsstreck
(1864) återkommit, blef han af denne utnämnd till
kultusminister, hvilket ämbete han innehade tre
månader. Såsom lyrisk skald intager B. ett mycket
framstående rum inom den rumäniska litteraturen. Hans
dikter hafva sedan 1852 flera gånger blifvit
utgifna under olika titlar, såsom Cantecesi plangeri,
Legendale nationale, Melodii romane o. s. v. Dessutom
skref han romanen Mannilu, i hvilken han skarpt
gisslade den gamla bojariska adelns fördärf.
Bolivar, sedan 1879 enheten i Venezuelas myntsystem,
= 100 centavos = 1 franc. 100 bolivares skola
motsvara 20 venezolanos (det förutvarande myntet)
och med en halt af 9/10 fint guld väga 32,258
gr. Fembolivarstyeken (venezolanos) i silfver
förekomma äfven.
Bolivar. 1. Departement i sydamerikanska republiken
Columbia, v. om Magdalenafloden, vid Karibiska
hafvet. 70,000 kvkm. Omkr. 300.000 inv. Landet
är endast i sydvästra delen bergigt, eljest lågt,
sumpigt och till största delen täckt af urskog. Det
genomflytes af Magdalena, som är gräns i öster,
och af dess biflod Cauca samt längre i väster af
Sindu. Klimatet är hett och osundt. Här odlas majs och
kakao samt ris, kaffe, sockerrör och tobak. Silfver,
guld, platina och kol förekomma, men bergsbruket står
ej högt. Befolkningen utgöres af hvita, indianer och
negrer samt blandningsraser. Departementet indelas
i 10 provinser och 2 territorier. Hufvudstad är
Cartagena, den viktigaste hamnstaden Barranquilla. –
2. Stat i sydamerikanska republiken "Venezuela, mellan
Brasiliens gräns i söder, och Orinoco i norr. 230,493
kvkm., med 55,217 inv. (1904)., Hufvudstad: Ciudad
Bolivar. – 3. En af höglandsprovinserna i Ecuador, med
omkr. 43,000 inv. Hufvudstad: Guaranda. – 4. Ciudad
B., vid Orinoco, 65° v. lgd, i Venezuela, hufvudstad
i staten B. Omkr. 12,000 inv.
Bolivar, Simon, sydamerikansk frihetshjälte och
statsman, f. 24 juli 1783 i Carácas, Venezuela,
studerade lagfarenhet i Madrid samt utbildade
sig ytterligare under resor i Frankrike, Tyskland,
England och Förenta staterna. Efter hemkomsten trädde
han i förbindelse med insurgenterna, företog 1810 i
den revolutionära juntans ärenden en ny resa till
England och deltog 1811–12 under Miranda i Venezuelas
resning mot Spanien. B. måste efter detta upprors
misslyckande taga sin tillflykt till Curaçao,
men uppträdde snart bland insurgenterna i Nya
Granada och utfärdade (13 jan. 1813) det beryktade
ediktet i Trujillo, hvari han, som nu blifvit
den förnämsta drifvande kraften i upprorsrörelsen,
förklarade alla om rojalistisk hållning öfverbevisade
spanjorer i Syd-Amerika dömda till döden ("guerra á
muerte"). B. utkämpade under 1813 års fälttåg
i Venezuela flera lyckliga strider och kunde 4
aug. s. å. i triumf hålla sitt intåg i Carácas,
där han af hären lät hälsa sig med titeln befriare
(libertador); en venezuelansk nationalförsamling
gaf honom
2 jan. 1814 diktatorsmyndighet.
Kort därefter tvangs han genom de spanska
regeringstruppernas framgångar att fly, stred
därefter i Nya Granada och intågade i dec. i
Bogotá samt befriade provinsen Cundinamarca.
General Morillos ankomst med öfvermäktiga spanska
trupper i mars 1815 dref honom ånyo i landsflykt,
först till Jamaica, sedan till Haiti, där han
genom löfte om allmän negeremancipation lyckades
skaffa sig svarta hjälptrupper. Redan mot
slutet af 1816 var B. i stånd att med dem och
landsflyktiga insurgenter landstiga på ön Margarita.
Under de följande åren fortgick upproret med
växlande vapenlycka och hade 1819 vunnit
sådana framsteg, att en kongress (i febr.) kunde
hållas i Angostura, där B. bekräftades i sin
egenskap af högsta regeringsmaktens innehafvare
i Venezuela. Han inryckte sedan i Nya Granada,
hvars öde afgjordes genom slaget vid Boyaca 7 aug. I
dec. s. å. förenades Nya Granada och Venezuela till
republiken Columbia under B:s presidentskap. Morillo
afslöt nov. 1820 ett stillestånd i Trujillo och
återvände i dec. till Spanien. Den nya republikens
själfständighet betryggades genom general
Paez’ seger vid Carabobo (24 juni 1821), hvarefter
B. (30 aug.) fick en författning till stånd och
enligt denna som president blef den styrande.
Hans förtjänster om befrielsen af den norra delen af
Syd-Amerika äro oförnekliga; framför allt prisas
hans aldrig svikande uthållighet, som ej lät
sig nedslås af motgången. Dock torde hans rent
militära egenskaper ha öfverskattats och hans ära
något ha fördunklat de militäre medhjälpares, som
vunno de afgörande segrarna. – B. beslöt sedermera att
bispringa upprorsrörelsen i de peruanska provinserna,
därvid äfven drifven af sin ärelystna dröm att som
en sydamerikansk Napoleon behärska de från Spanien
frigjorda kolonierna. I jan. 1822 ryckte han mot
Quito (nu Ecuador), hans underbefälhafvare,
general Sucre, segrade vid Pichincha, och provinsen
Quito inkorporerades i republiken Columbia.
B. fortsatte sedan till Peru, hvars af spanjorerna
hårdt ansatte befriare San Martin nedlade sitt
protektorsämbete. l sept. 1823 intågade B.
i Lima, utnämndes kort därefter till diktator och
stadgade sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
