Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berger, svensk släkt, troligen härstammande från Tyskland - Berger. 1. Johann Nepomuk B., österrikisk juristoch politiker 2. Alfred von B. - Berger, Johann Nepomuk,österrikisk schackspelare - Berger, Wilhelm, tysk tonsättare - Bergerac, arrondissemangshufvudstad - Bergerac, Savinien Cyrano, fransk författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han 1868 dess vice ordförande och 1869–70 dess
ordförande. Död i Stockholm 10 okt. 1871.
2. Ossian B., den föregåendes son, jurist,
politiker, f. 13 febr. 1849 å Södra Håkanbol i
Värmland, blef student i Uppsala 1866, filos. doktor 1877
och juris kandidat 1880. Vice häradshöfding 1882,
blef han 1884 juris doktor efter att ha försvarat
afhandlingen Om tillsynen af förmyndares förvaltning af
omyndigs egendom samt om förmyndarekamrar enligt
svensk rätt. 1886 assessor i skånska hofrätten och 1889
konstituerad revisionssekreterare, utnämndes B. 1892
till häradshöfding i Norra Åsbo domsaga i
Kristianstads län. Där verkade han till 1898, då han –
som man vill veta med samtliga valmäns röster från
andra kammaren mot samtliga från första – valdes
till justitieombudsman. Det oförtrutna nit, hvarmed
B. tog itu med missbruk inom ämbetsmannavärlden,
och det lefvande intresse, hvarmed han, följande
instruktionerna för justitieombudsmannen, afgaf
förslag till "förbättring af lagarnes och författningarnes
brister", gjorde hans namn till ett stridsnamn, lika
högt skattadt å det ena hållet som illa sedt å det
andra. Under nästan ständig opposition från första
kammarens sida återvaldes han dock år för år till
justitieombudsman och kvarstod till 5 juli 1902, då han
ingick i den andra boströmska ministären som
statsråd och chef för justitiedepartementet. B. uppträdde
ock under 1902 års valstrid som liberala
samlingspartiets kandidat i Norra Åsbo domsaga, men nådde
ej majoritet. Under hans statsrådstid hafva åtskilliga
lagförslag i frisinnad anda framlagts, bl. a. om
rannsakningstidens afdrag från strafftiden under vissa
fall för häktad person och om den litterära
eganderättens ordnande genom Sveriges anslutning till
Bernkonventionen, hvilka reformer af riksdagen antagits,
samt om borttagande af särskild begrafningsritual
för s. k. själfspillingar, som bifölls af 1903 års
riksdag, men afslogs af kyrkomötet. Till 1904 års
riksdag kontrasignerade B. rösträttspropositionen om
rösträtt för hvarje svensk man, som fullgjort sina
skyldigheter till stat och kommun, i förening med
proportionella val och lika representationsrätt för
land och stad. Förslaget bifölls i första, men afslogs
i andra kammaren. Vid det fyllnadsval till andra
kammaren, som 1904 förrättades i Stockholm,
uppställdes B. som kandidat af den proportionella
valmetodens anhängare, men fick ej majoritet. – En
broder till B. var matematikern Alexander
Fredrik B., f. 1844, d. 1901, tit. professor,
docent i Uppsala och författare till några skrifter
berörande talteorien och de bernouilliska
funktionerna.
V. M.
Berger. 1. Johann Nepomuk B., österrikisk
jurist och politiker, f. 1816, blef 1841 juris doktor i
Wien och 1844 lärare vid teresianska
riddarakademien samt började följande år med stor
framgång advokatverksamhet i samma stad. 1848 invaldes
han i Frankfurt-parlamentet, där han tillhörde de
liberale stortyskarna och med skärpa uppträdde emot
förslaget att öfverlämna den tyska kejsarvärdigheten
åt konungen af Preussen. 1861 insattes han i
neder-österrikiska landtdagen och 1863 i riksrådets
deputeradekammare. Där räknades han till det
liberala partiets hufvudman och tog såsom
utskottsledamot, referent öfver viktiga lagförslag och lycklig
talare en betydande andel i det parlamentariska
arbetet. Redan 1861 hade B. tagit till orda för en
dualistisk delning af monarkien (i skriften Zur lösung
der österr. verfassungsfrage), och detta föranledde
Beust att i sitt kabinett upptaga honom (dec. 1867)
som minister utan portfölj. B. tillhörde den minoritet
i ministären, som önskade förlikning med de slaviska
nationaliteterna på grundval af direkta parlamentsval
i stället för landtdagsdelegationer, och han afgick
(jan. 1870) jämte Taaffe och Potocki, då deras af B.
författade s. k. "minoritetsmemorandum" afvisades.
Han dog i dec. s. å.
2. Alfred von B., den föregåendes son,
estetiker, f. 1853 i Wien, blef 1878 upphöjd till friherre,
därför att fadern innehaft järnkroneordens storkors.
Han egnade sig åt filosofiska studier och blef 1896 e. o.
professor i estetik vid Wiens universitet. 1899 antog
B., som redan 1887–90 varit artistisk sekreterare
vid Hofburgteatern i Wien, kallelse att vara direktör
för "Deutsches schauspielhaus" i Hamburg. Bland
hans skrifter märkas
Dramaturgische vorträge (1890),
Gesammelte gedichte (1891) och
Studien und kritiken (1896, 2:a uppl. 1900).
Berger [hårdt g], Johann Nepomuk,
österrikisk schackspelare, f. 1845 i Graz, sedan 1876
lärare i handelsvetenskaper vid handelsakademien
därstädes, är särskildt framstående i problemfacket
och har vunnit första priset vid många schacktäflingar.
Bland hans arbeten må nämnas
Das schachproblem (1884),
Theorie und praxis der endspiele (1890),
en frukt af förvånansvärd flit,
Katechismus des schachspiels (1891)
och två årgångar
Schachjahrbuch (1893 och 1899).
Berger [hårdt g], Wilhelm, tysk tonsättare, f.
1861, elev af Kiel, var en tid lärare vid Scharwenkas
konservatorium i Berlin och blef 1903 hofkapellmästare
i Meiningen med titel kungl. professor. B. har skrifvit
sånger, som blifvit ganska mycket spridda, vidare
pianosaker, symfonier, diverse kammarmusik samt större
och mindre körverk:
Gesang der geister,
Totentanz,
Meine göttin,
Euphorion m. fl.
A. L.
Bergerac [bär∫əra’kk], arrondissemangshufvudstad
i franska depart. Dordogne, på högra stranden af
floden Dordogne. Järn- och pappersfabrikation samt
vinodling. 12,834 inv. (1901).
Bergerac [bär∫əra’kk], Savinien Cyrano de,
fransk författare, f. 1619, d. 1655, ingick i
franska gardet och gjorde sig känd för sina
många dueller, hvilka vanligen förorsakades af
gyckel med hans väldiga näsa. Sårad vid belägringen
af Arras 1640, tog han afsked ur krigstjänsten
och egnade sig åt litteraturen. B. författade
tragedier, t. ex.
Agrippine (1653),
komedier, af hvilka
Le pédant joué
eger flera lustiga scener, hvarur Molière lånade till
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
