Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 933-934 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bar-Kochba, Simon från Kosiba, judarnas anförare - Bar-konfederationen. Se Bar (stad). - Barkov, Ivan Semenovitj, rysk skriftställare - Barkpor l. Lenticell - Barksegel. Se Mesan. - Barkskepp l. Bark, tremastadt fartyg. - Bakstång. Se Mesan. - Barktornar, kraftigt utveckade hårbildningar - Bark-ymp, ympkvist - Barkåkra, socken i Kristiansstads län. - Barlaam och Joasaf. Se Barlaam och Josafat. - Barlaam och Josafat, religiös roman från medeltiden. - Barlæus, Kaspar (eg. van Baerle) holländsk skald och historieskrifvare - Barlast. Se Ballast. - Barlastväxter. Se Ballastväxter. - Bar-le-Duc, fransk stad. Se bar. - Barlèria, växtsläkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hedningar, uppställde sin egen bild på tempelberget och
vanhelgade det heliga området, i det han därstädes
uppförde ett tempel åt Jupiter Capitolinus.
G. K–n.

Bar-konfederationen. Se Bar (stad).

Barkov, Ivan Semenovitj, en rysk
skriftställare i midten af 1700-talet. Son af en pop, blef
B. såsom elev af Nevski-seminariet uppmärksammad
af själfve Lomonosov och fick inträde vid
universitetet, hvarifrån han dock relegerades på grund af
dryckenskap. Han antogs sedermera som ryska
vetenskapsakademiens kopist och korrekturläsare och
avancerade till akademisk öfversättare af latinska
diktverk. Trots sin stora formtalang, var det dock icke
i denna egenskap som B. vardt så populär i ryska
litteraturhistorien, utan såsom författare af en mängd
otryckta skrifter i den frivola genren. Efter honom
blef ock barkovstjina liktydigt med slipprig litteratur
öfver hufvud.
A–d J.

Barkpor l. Lenticell, bot. Då hos de träd-
och buskartade växterna efter årsskottens utväxande
öfverhuden förstärkes genom ett korklager (periderm),
hvilket hindrar transpiration m. m., uppstå –
vanligen under den ursprungliga öfverhudens
klyföppningar – partier af celler, som, ehuru förkorkade,
i motsats till peridermet hafva stora intercellularer.
Genom dessa eger ett fritt gasutbyte rum mellan
atmosfären och de inre väfnaderna. Den lokala
tillväxten på dessa ställen blir så liflig, att öfverhuden
spränges och de bildade barkporerna framstå såsom
små brunaktiga vårtor på barken hos de flesta
trädartade växters yngre grenar, stammar och rötter.
Särskildt väl utvecklade äro de hos fläder, al m. fl.
Vid tjocklekstillväxten växa äfven barkporerna och
få därigenom, såsom hos björken, en långsträckt
form.
G. A.*

Barksegel, sjöv. Se Mesan.

Barkskepp l. Bark, skpsb., ett tremastadt fartyg,
hvars aktersta mast, mesanmasten, saknar



rår. I olikhet med de öfriga tvenne masterna är
denna dessutom i saknad af märs och har endast
salning. På mesanmasten föres ett gaffelsegel, kalladt
mesan, och ofvanför detta ett s. k.
gaffeltoppsegel, som löper på mesanstången
(mastens förlängning) och uthalas på gaffeln. På
större barkskepp nyttjas stundom ett litet
gaffeltoppsegel ofvanför det nämnda, och en mindre gaffel
finnes då ungefär midt på mesanstången. För öfrigt
är ett barkskepp tackladt som ett "fullriggadt" skepp
eller "fregattskepp".
R. N.*

Barkstång, sjöv. Se Mesan.

Barktornar, bot., kraftigt utvecklade
hårbildningar, hvilka i motsats till vanliga växthår ej endast
äro öfverhudsbildningar, utan till stor del äfven
uppbyggas af växtens barklager; ja i vissa fall kunna
äfven kärlsträngar ingå i deras bildning, t. ex.
taggarna på fruktväggen af spikklubba (Datura).
Taggarna å rosenbuskar och hästkastanjens frukter
äro att hänföra till barktornar.
G. O. R.

Bark-ymp, trädg., ympkvist, som insattes mellan
grundstammens bark och ved. Barkympning brukas,
när grundstammen är betydligt tjockare än
ympkvisten.

Barkåkra, socken i Kristianstads län, Bjäre härad.
3,223 har. 1,922 inv. (1903). B. bildar med
Rebbelberga ett regalt pastorat i Lunds stift, Bjäre kontrakt.

Barlaam och Joasaf. Se Barlaam och
Josafat.

Barlaam och Josafat (Barlaam och
Joasaf), religiös roman från medeltiden. – Berättelsen
handlar om Josafat, en indisk konungason, som af
sin fader hålles instängd i ett slott, dit intet rykte
om kristendomen skulle kunna tränga. Trots detta,
får dock ynglingen kunskap om densamma genom den
vise anakoreten Barlaam. Josafat omvänder sedan
sin fader och begifver sig slutligen till öknen, där
han tillbringar sitt lif under späkningar. En mängd
kristliga parabler och allegorier finnas inströdda i
handlingen, och hela arbetet syftar tydligen på ett
förhärligande af det asketiska lifvet. Ursprunget till
romanen är Lalitavistara (en 76 e. Kr. förf.
legendartad biografi öfver Buddha), som i Damaskus på
700- (l. 1000-)talet af Johannes Damascenus d. ä.
(eller d. y.) ombildades till en kristen legend på
grekiska. Själfva namnet Josafat är genom arabisk
– Yûdâsaf eller Bûdâsaf – och medelpersisk
förmedling en ombildning af Buddhas beteckning som
Bodhisattva (Bodhisatta). Romanen öfversattes senast
på 1100-talet till latin och därifrån dels i poetisk
form, dels i prosadräkt på flera språk: franska,
italienska, spanska, tyska, polska, tjechiska, ja till
tagala (på Filippinerna) och norska 1250–57,
möjligen af Håkan den gamles son Håkan den unge,
d. 1257. Denna öfversättning utgafs af Keyser och
Unger år 1851 i Kristiania under titeln "Barlaams
och Josaphats saga". Följande år utkom en
öfversättning däraf på nynorska af Kinck. Omkr. 1440
öfverflyttades legenden till svenska, helt fritt och
i ytterligt sammandragen form, så att ungefär 3/4
af innehållet uteslutits. Den enda bevarade svenska
handskriften (som från Vadstena kommit till
Nådendals kloster) utgafs 1887 af Sv. fornskriftsällskapet
genom G. E. Klemming ("Prosadikter från Sveriges
medeltid"). Jfr E. Kuhn, "Barlaam und Joasaph.
Eine bibliographisch-litterargeschichtliche studie"
(Abh. d. philos.-philol. cl. d. k. bayr. ak. d. wiss.
zu München, 1894).
(K. F. J.)

Barlæus, Kaspar (egentl. van Baerle),
holländsk skald och historieskrifvare, f. 1584, d.
1648 som professor i Amsterdam. Utom latinska
Poemata (1645–46) och dikter på holländska språket
(utg. af Schull 1835) författade han de historiska
arbetena Medicea hospes (1639) och Rerum per
octennium in Brasilia et alibi nuper gestarum historia
(1647) m. fl.

Barlast, sjöv. Se Ballast.

Barlastväxter. Se Ballastväxter.

Bar-le-Duc [l* dy’kk], fransk stad. Se Bar 1.

Barléria L., bot. farm., växtsläkte af fam.
Acanthaceæ. Bladen af B. prionitis L. äro mycket bittra
och användas såsom frossmedel; bladen af andra
arter hafva urindrifvande och uppmjukande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>