- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
931-932

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barkborrar, skalbaggar - Barkbröd (med recept) - Barkdjuret, utdöd medlem af sirendjurens familj. - Barkekonung. se Kristofer, konungar, 3. - Barken, Södra och Norra. - Barker, Robert, irländsk porträttmålare - Barker.1. Thomas B., engelsk målare. - Barker. 2. Thomas Jones B., engelsk målare. - Barker, Matthew Henry,engelsk romanförfattare - Barkerol, omastad båt - Barker's mill. Se Segnerska hjulet. - Barkeryd, socken i Jönköpings län. - Barking, stad i grefskapet Essex - Barkkorall. Se Korall. - Barkmast. Se Mesan. - Barkning, skogsv. - Bar-Kochba, Simon från Kosiba, judarnas anförare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nunnehärjningar, dödande träd, som eljest skulle kunna komma
sig efter de föregående insekternas angrepp.
T. stenographus, vår största art, liknar föregående
i fråga om gångsystem och lefnadssätt, men hemsöker
tall. T. chalcographus med från parningskammaren
åt alla håll radiärt utstrålande modergångar träffas
ofta under granbark tillsammans med den
förstnämnda arten. T. bidens har likaledes radiärt
utstrålande modergångar, men angriper tallen; den
träffas oftast å grenarna, aldrig under äldre
stammars tjocka bark. Gångarna bilda rännor i veden.
Hylesinus piniperda, vanliga märgborren, är en af
tallens svåraste skadeinsekter. Den är dock af föga
betydelse under larvstadiet, emedan honan sällan
eller aldrig lägger sina ägg i friska träd. Däremot
borrar sig den fullbildade insekten in i tallskotten,
hvilkas märg den uppäter. Scolytus Ratzeburgi,
björksplintborren, angriper björk och kännes lätt igen
på sina långsgående, ehuru något snedt mot
fiberriktningen löpande modergångar, hvilka nå en längd
af 10–12 cm. och äro tätt besatta med lufthål.
G. G.

Barkbröd, en förr under missväxtår och
hungersnöd i Nordens fattigare trakter ofta bakad brödsort,
som vanligen bestod af 2/3 barkmjöl (af tall, lind
o. s. v.) samt 1/3 rågmjöl. Ännu förekommer någon
gång barkbröd i Finland och Norrbotten.

Barkdjuret, Rhytina borealis, zool., utdöd
medlem af sirendjurens familj och lik dugongen, men
i stället för tänder försedd med hornskifvor, en i
gommen, en på underkäken. Sitt namn fick
barkdjuret för sin tjocka, barklika, kring halsen gropiga
och spruckna hud. Det nådde en längd af 9–
12 meter. Lemmarna liknade öfriga sirendjurs:
framlemmarna voro fenlika, och i stället för
baklemmar hade djuret en vågrät, halfmånformig
stjärtfena att röra sig med. Framlemmarna tjänade
emellertid äfven såsom stöd och såsom medel att lösslå de
tångruskor, af hvilka djuret lefde. – Barkdjuret
blef sent kändt, men, till följd af människans
vinstbegär, hastigt utrotadt. Under Berings andra
expedition till de arktiska farvattnen, och då hans fartyg
(nov. 1741) strandat på den efter honom benämnda
ön, i Kamtsjatkahafvet, fick naturforskaren Steller,
som medföljde honom, god tid att lära känna det där
i otaliga skaror vid stränderna lefvande barkdjuret.
Expeditionen kom i yttersta betryck och nödgades
i detta djur söka sin räddning från hungersnöd och
skörbjugg. Steller prisar högeligen djurets både kött
och fett. Efter denna tid anställde hvaljägare och
äfventyrare ett sådant utrotningskrig mot
barkdjuret, att det sista lefvande exemplaret, såvidt
kändt är, dödades redan 1768. Enligt
Nordenskiöld, som på Vega-expeditionen insamlade flera
skelett, skulle dock några individer af barkdjuret
lefvat ännu 1854.
F. A. S.*

Barkekonung. Se Kristofer, konungar, 3.

Barken, Södra och Norra, tvenne
sammanhängande sjöar i sydöstra delen af Dalarna,
Västerbergslags fögderi. Aflopp till Mälaren genom Kolbäcks
å och Strömsholms kanal. Vid nordvästra änden af
Barken ligger köpingen Smedjebacken. Sjöns höjd
öfver hafvet är 101 m.

Barker [ba’k*], Robert, irländsk
porträttmålare, f. 1739 i Kells, d. 1806 i London, blef
genom sin rundmålning af Edinburgh (1788)
panoramats uppfinnare.

Barker [ba’k*]. 1. Thomas B., engelsk
målare, f. 1769, d. 1847, är mest känd genom sina
landskap i ungefär samma stil som Gainsborough.
Målade äfven porträtt, historiska och religiösa
ämnen. Hans märkligaste arbete är en stor fresk i
hans eget hus i Bath, Turkarnas infall på Scio, april
1822
. En mycket populär målning var Skogvaktaren,
med ämne från Cowpers "The task". – 2.
Thomas Jones B., den förres son, engelsk målare,
f. 1815 i Bath, elev af sin fader och i Paris af
Horace Vernet. På uppdrag af konung Ludvig Filip
målade han Ludvig XIV:s död (förstörd 1848 vid
plundringen af Palais royal) m. fl. Återkommen
1845 till London, egnade han sig en tid åt
porträttkonsten, men snart öfvergick han till att måla
krigsscener. Bland taflor af detta slag äro Wellington
och Blücher aftonen efter slaget vid Waterloo
,
Napoleon efter slaget vid Bassano 1796, scener ur
Nelsons lif och Kapplöpning på Corso i Rom. Efter
1870 utförde han en del krigsscener från
fransk-tyska kriget. Död i London 1882.
C. R. N.*

Barker [ba’k*], Matthew Henry, engelsk
romanförfattare, f. 1790 i Deptford, d. 1846 i
London, först sjökapten, sedan tidningsman, blef
under pseud. The old sailor ("den gamle
sjömannen") bekant som författare till åtskilliga
omtyckta sjöromaner: The life of Nelson, Land and
sea tales
m. fl.

Barkerol (it. barcaruola, liten båt), omastad båt,
som har mycken likhet med en gondol och nyttjas
i Medelhafvets hamnar. Jfr Barkarol.

Barker’s mill [ba’k*s mi’l]. Se Segnerska
hjulet
.

Barkeryd, socken i Jönköpings län, Tveta härad.
9,975 har. 1,340 inv. (1903). B. bildar med Nässjö
ett konsistoriellt pastorat i Växjö stift, Tveta
kontrakt.

Barking [ba’ki*], stad i engelska grefsk. Essex,
6 km. ö. om London, nära Thames. 21,547 inv.
(1901). Omkr. 3 km. s. om B. ligga de stora
ångpumpverk, som suga nästan hela Londons
orenligheter ut i Thames, hvarifrån ebb och flod sedan föra
dem ut i hafvet.

Barkkorall, zool. Se Korall.

Barkmast, sjöv. Se Mesan.

Barkning, skogsv. För att befrämja virkets
torkning och förhindra safternas jäsning och
mögelbildning afbarkas trädet. Allteftersom barken borttages
helt eller endast delvis, skiljer man mellan
helbarkning (å sågtimmer), randbarkning (å granslanor),
ringbarkning (å asp eller för att hindra fjärillarver att
stiga uppåt stammarna). Föreskrift om afbarkning
förekommer i gällande flottningsstadga af år 1880
för allt virke, som skall framflottas i allmän flottled
med undantag af vissa älfvar, på det att den lossnande
barken icke måtte skada ängarna efter vattendragen
eller fisket. Jfr Afbarkning.
F. L.

Bar-Kochba ("Stjärnson" enligt 4 Mos. 24: 17),
egentligen Simon från staden Kosiba, judarnas
anförare i det af honom anstiftade upproret mot romarna
132 e. Kr. Rabbi Akiba ansåg honom för den af det
judiska folket efterlängtade Messias. B. dukade
under år 135. Hans fästning Bethar eröfrades af
Julius Severus, som enkom för att bekämpa judarna
sändes från Britannien till Palestina. 580,000 judar
lära ha omkommit i denna kamp. Så slutade
"stjärnsonen", såsom man sade, som en lögnens son (Kosiba
= lögn). Hadrianus befolkade Jerusalem med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free