Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bank l. Bankanstalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hypoteksbanker (äfven
hypoteksföreningar och "intecknings-garanti"-aktiebolag),
som uteslutande eller vid sidan af egentlig
bankrörelse lämna vanligen genom amortering under
någon lång följd af år betalbara "hypotekslån"
mot inteckning i fastighet i stad eller på landet
och anskaffa medel härtill företrädesvis genom
utgifvande af egna räntebärande "obligationer" (i
inskr. bem.);
kreditbanker (eller kreditanstalter
i inskr. bem., ibland äfven kallade industri- och
crédit-mobilier-banker), hvilka (oftast i förening
med egentlig bankrörelse) hafva en eller flere af
följande uppgifter: att öfvertaga offentliga eller andra
(företrädesvis obligations-)lån; att drifva handel med
värdepapper äfvensom andra börsaffärer; att grunda
affärsföretag, vanligen i aktiebolagsform; och att
förlägga ekonomiska företag, någon gång äfven att
drifva industriella affärer eller varuhandel för egen
räkning;
pantbanker, som drifva utlåning mot
handfången pant (inlåningen kan vara af flere olika slag);
sparbanker (rättare sparkassor), hvilka
vanligen blott intill ett visst begränsadt maximum
och äfven i mycket små belopp mottaga
penninginsättningar "på motbok" och genom utlåning eller
annan placering fruktbargöra, genom räntans
läggande till kapitalet förkofra samt i vederbörlig ordning
återbetala de på motbok innestående medlen. (Se
vidare Hypoteksbank, Inteckningsgarantiaktiebolag,
Kreditanstalt, Pantbank,
Postsparbank och Sparbank samt,
angående anstalter och föreningar med uppgift att
tillgodose jordbrukares kreditbehof,
Jordbrukskredit.) S. k. folkbanker likna i sin
affärsrörelse hufvudsakligen egentliga (handels-)banker,
men äro företrädesvis afsedda att motsvara den
mindre rörelsens, handtverkets, småhandelns och i
viss mån äfven det mindre jordbrukets behof (se
vidare Folkbank och Kooperation).
I utlandet – särskildt i Tyskland – betecknas
stundom såsom "banker" äfven flere slags anstalter,
som egentligen drifva helt andra affärer, men i
sammanhang med dessa taga och gifva kredit i
en eller annan form, t. ex. byggnadsbanker
(som uppföra eller köpa hus till försäljning eller
uthyrning) och försäkringsbanker (den
bekanta Gothabanken och andra, såväl aktie- som
ömsesidiga bolag).
De nutida egentliga bankernas rörelsegrenar pläga
indelas i aktiva och passiva. Af de förra kunna
särskiljas fyra hufvudarter: 1) mottagande af
penningar och andra värdesaker eller värdehandlingar
till förvaring – såsom "depositum" eller egentlig,
"regelbunden" deposition; 2) inlåning från vissa
personer (kunder) genom mottagande af
penningbelopp till insättning på en eller annan
"depositionsräkning" i vidsträckt bemärkelse; 3) försäljning af
egna växlar, checker eller andra anvisningar, som
infrias af bankens afdelningskontor eller af andra
banker äfven på annan ort, och genom hvilka –
ehuru de i regeln icke få ställas till innehafvaren
eller in blanco transporteras – redan till följd af
att de någon (kortare) tid förblifva utelöpande, den
bank, som utställt dem, får ett slags räntefritt lån,
hvadan denna rörelsegren kan sägas bilda en
öfvergångsform till 4) utgifning af egna sedlar, banksedlar,
banknoter, d. v. s. till innehafvaren ställda och
vid anfordran betalbara skuldförbindelser, löpande
utan ränta och lydande å vissa (runda) belopp af
landets gällande mynt. Sistnämnda rörelsegren,
hvilken, såsom ofvan är nämndt, förekommer blott hos
en del banker, innebär i verkligheten en räntefri
inlåning från den stora allmänheten, om och i den
mån denna använder och nöjer sig med banksedlarna
såsom surrogat för mynt.
De viktigaste aktiva rörelsegrenarna – eller
hufvudformerna af utlåning i vidstr. bemärkelse – äro:
1) diskonteringsrörelse, bestående däruti att banken
öfvertager ännu icke förfallna växlar, invisningar
o. d. genom att godtskrifva eller kontant betala
öfverlåtaren beloppet med afdrag af förskottsränta
("diskonto") till förfallodagen; 2) utlåning mot
skuldförbindelser, som (i regeln) äro försedda med
säkerhet af ett eller annat slag; och 3) beviljande
af kredit på särskilda räkningar i banken, såsom
kreditiv- och löpande räkning.
Ofvannämnda egentliga eller regelbundna
deposition är antingen "sluten" eller "öppen". Vid
sluten deposition mottager banken, utan specificerad
uppgift om innehållet, försegladt konvolut, låst skrin
e. d. och förbinder sig att på aftaldt sätt
återställa det i oskadadt skick. Såsom en särskild form
af sluten deposition kan anses det numera mycket
vanliga s. k. box-systemet (af eng. box, låda, låd-
eller skåpfack), eller att depositör får under viss
tid förfoga öfver en med minst två olika, dyrkfria
lås försedd afdelning i eldfast skåp inom banken
tillhörig (brandfri) lokal. Nyckeln till det ena låset
innehafves af banken; en banktjänsteman måste
således närvara vid skåpfackets öppnande; men
depositören resp. den eller de personer, som ega att öppna
lås å dennes vägnar, hafva rätt att ensamma inlägga
och uttaga föremålen; och i samma lokal är tillfälle
dem beredt att verkställa anteckningar på deponerade
värdehandlingar m. m. – Vid öppen deposition
 |
| Depositionshvalfvet i Skånebankens hus i Stockholm. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
