Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 853-854 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Banjaluka (Bagnaluka, Benaluka). - Banjan. Se Banian. - Banjerdäck. - Banjermassing. Se Bandjermasin. - Banjo, instrument - Banjo, handelsplats i Adamaua - Banjoemas,residentskap på södra kustenaf ön Java. - Bank. 1. Såsom krigsvetenskaplig term. - Bank. 2. I väg- och vattenbyggnadskonsten. - Bank. 3. Bank, Sandbank, Sandrefvel. - Bank. 4. Sjöv. - Bank. 5. Geologiskt. - Bank (ty. bank, fr. banque, it. Banco) - Bank l. Bankanstalt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1878 en häftig strid rum vid B. mellan österrikarna
och insurgenterna.

Banjan. Se Banian.

Banjerdäck, skpsb., ett danskt ord motsvarande
trossbotten l. trossdäck.

Banjermassing. Se Bandjermasin.

Banjo, amerikanskt negerinstrument, infördt från
Afrika, där det bär namnet bania. Det är ett slags



gitarr med lång hals och i st. f. klanglåda ett slags
trumma, d. v. s. en baktill öppen ring med ett skinn
spändt öfver framsidan. Af dess 5–9 strängar spelas
melodisträngen med tummen. Instrumentet är
allbekant genom negerkomikerna på cirkus och
varietéer.
A. L.

Banjo, stor handelsplats i södra Adamaua, vid
knutpunkten af två viktiga handelsvägar. Platsen är
omgifven med vallar och grafvar.

Banjoemas [-jom-], holländskt residentskap på
södra kusten af ön Java, har med ön Kambangan en
areal af 5,562 kvkm. och 1,251,963 inv. (1895),
däribland 925 européer och 5,329 kineser. I nordöstra
delen ligger en gammal krater, Dieng (2,558 m.), med
många kratersjöar, solfatarer och mofetter
(guwoupas, "gifthålor"), bland hvilka den bekanta
"Dödsdalen", där stora massor vulkaniska gaser utströmma
ur marken. Längre västerut ligger vulkanen Slamat
(3,439 m.). Landet är fruktbart och väl odladt. –
Hufvudstaden har samma namn och ligger 35 km.
från kusten vid floden Serajoe. 5,302 inv. (1895).

Banjoewangi [-jov-], en del af holländska
residentskapet Besuki, i östra delen af Java. Ända in
på 1600-talet fanns här ett bramanskt rike,
Balambangan, hvars invånare utrotats. Den nuvarande
befolkningen har sedan invandrat västerifrån. Staden
B. vid Balisundet, 16,198 inv. (1895), är en viktig
station för Europas telegrafiska förbindelse med
Australien. Utom de tvenne äldre linjerna till Port
Darwin nedlades 1889 en kabel till Roebuckbay på
nordkusten af Väst-Australien, 18° 5’ s. br.

Bank. 1. Såsom krigsvetenskaplig term
förekommer detta ord mest i sammansättningar, såsom
kanonbank, kulsprutebank och
skyttebank, men brukas stundom ensamt i stället för
något af dessa och betecknar då en bakom ett
bröstvärn anbragt upphöjning, hvarifrån kanoner eller
skyttar skjuta. Skyttebankarna benämnas stundom
ännu, liksom fordom, banketter. Se
Kanonbank och Skyttebank.
G. U. (L. W:son M.)

2. I väg- och vattenbyggnadskonsten förekommer
bank l. bankfyllning såsom benämning på
en utfyllning af jord (sten), som utgör underlaget
för en väg eller järnväg, äfvensom på de fyllningar,
som vid en kanal begränsa och bilda den egentliga
kanalbädden, eller den sänkning, som upptager
kanalens vatten. Däraf benämningarna vägbank,
järnvägsbank, kanalbank m. fl.
Tryckbank är en mindre bankfyllning, som under vissa
förhållanden, då grunden är osäker, anbringas på
sidan om hufvudbanken och löper parallellt med denna
samt har till ändamål att utöfva ett mottryck, för
att därigenom hindra hufvudbanken att sjunka.
Tryckbankar af grus användas äfven i stor
skala vid vattenbyggnader för att undanpressa lösa
och för grundläggning otjänliga lager af gyttja eller
lös lera, hvilka lager sålunda blifva ersatta af de
utfyllda grusmassorna, i hvilka sedermera kajer eller
andra byggnadsarbeten kunna med större säkerhet
utföras. Bankens öfre begränsning kallas dess krön,
och sidobegränsningarna kallas dossering eller
slänt.
Klbg.*

3. Bank, Sandbank, Sandrefvel
benämnas uppgrundningar i slamförande floder, i
flodmynningar och i hafvet, där reflarna vanligen bildas
jämnlöpande med kusten och på något afstånd från
densamma. Af floden eller af hafsströmmar och vågor
flyttas dessa bankar småningom, till stor svårighet
för sjöfarten.
Fr. E.

4. Sjöv. Benämning på en mörk molnmassa,
sammanhängande med horisonten. Är den i uppstigande,
medför den ofta blåst och obehagligt väder; då solen
icke går klart ned vid horisonten, utan försvinner
bakom en dylik molnvägg, säges den "gå ned i
bank", hvilket ofta bebådar dåligt väder för den
följande dagen.
R. N.*

5. Geol. Sådan mer eller mindre tjock,
plattformig del af en bergmassa, som begränsas af en
öfre och en undre, merendels jämn yta (antingen
aflagringsyta eller förklyftningsyta) samt eger
jämförelsevis betydande längd och bredd. Man talar
sålunda om sandstensbank, kalkstensbank,
granitbank o. s. v. Jfr Afsöndring. – I annan
bemärkelse användes ordet för att beteckna de
sammanhopningar af snäck- och musselskal, som af
hafsvågorna uppkastats vid forna stränder och nu träffas
på ofta ganska betydlig höjd öfver nuvarande hafsyta.
Se Skalbank.
E. E.

Bank (ty. bank, fr. banque, it. banco, egentl.
bänk, bord, pulpet e. d. med penningförvaringsrum),
kassa (vid hasardspel).

Bank l. Bankanstalt (ty. bank, fr. banque,
it. banco och banca), i vidsträcktaste bemärkelse hvarje
ekonomiskt företag (äfven sådant företags affärslokal),
som har till uppgift att taga och gifva kredit eller
köpa och sälja värdepapper. När sådan rörelse
drifves af enskilda personer hvar för sig eller af vanliga
handelsbolag (äfven såsom kommanditbolag), kallas
den bankirrörelse, och de, som drifva sådan
rörelse, kallas bankirer, bankirfirmor eller
bankirhus (flerstädes i utlandet äfven
bankhus). I vanlig, inskränktare eller egentlig mening
förstås med bank – utan närmare bestämning –
anstalt, som eges af fri association (i regel under
aktiebolagsform) eller af offentligt samhälle och har
till uppgift att underlätta och förmedla betalningar
samt att gifva och taga – åtminstone
hufvudsakligen – kort kredit, vanligen på högst sex månader
efter uppsägning och mestadels kortare. De flesta
egentliga banker kunna äfven betecknas såsom
anstalter drifvande handel med ädla (mynt-)metaller
och kreditpapper. Emedan deras verksamhet i
synnerhet är lämpad efter den yrkesmässiga handelns
behof, pläga dessa banker stundom särskildt
betecknas såsom handels (eller handels- och
industri-) banker, såvida de ej äro
sedelutgifvande, då de vanligen kallas sedelbanker.

Såsom andra hufvudarter af banker nämnas
vanligen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>