- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund /
369-370

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Attinghausen - Attiralj - Attis - Attisk - Attiska dialekten - Attisk bas - Attiskt fönster - Attiskt salt - Attityd - Attius, Lucius. Se Accius - Attmar - Attok - Attorney - Attraction - Attrahera - Attraktion - Attraktionskraft - Attraktiv - Attrapp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Attinghausen, by vid Reuss, i schweiziska kantonen
Uri. 506 inv. (1900).

Attiralj (fr. attirail), tillbehör; utrustning.

Attis, Attes, Atys (grek. Attis l. Attes l. Atys,
lat. Attis l. Atys). 1. Grek. myt. Rhea Kybeles
älskling, som svek henne för en konungadotter i
Pessinus, men i vildt raseri stympade sig själf och
dog. Till hans ära firades hvarje vår, hufvudsakligen
af frygier och lydier, en tre dagars fest. De två
första dagarna voro sorgedagar, men på den tredje
rådde en stormande fröjd. Såväl myten som festen
påminna om Adonis. Liksom denne är A. en
bild af naturens alstringskraft, som hvarje vinter dör
bort och hvarje vår står upp till nytt lif. – 2.
En konung i Lydien, enligt sagan son af Herakles
och Omfale.
V. K.

Attisk, som har afseende på Attika, särskildt
Aten.

Attiska dialekten, den i det forngrekiska
landskapet Attika talade munarten. Jfr Grekiska
språket
.

Attisk bas, bygnk., kolonnfot, bestående af två

illustration placeholder

Grekisk stil.
Romersk stil.
Gotisk stil.

rundstafvar eller vulster och en mellanliggande
hålkäl med tillhörande plattor.

Attiskt fönster (dörr), bygnk., ett sådant
fönster (dörröppning), som ofvantill är något smalare
än nedtill. Exempel finnas på Erechtheion i Aten,
Thorvaldsens museum i Köpenhamn och Barclayska
(Wallenbergska) huset i Stockholm.

Attiskt salt, kvickt och skarpsinnigt skämt.
Uttrycket, som först användes i det gamla Rom,
uppkom med anledning af det för atenarna egendomliga
skarpsinniga och fint skämtande sättet att
uttrycka sig.

Attityd (fr. attitude, af lat. aptus, afpassad),
medvetet uttrycksfull kroppsställning; äfven (förr)
lefvande bild i mimisk framställning
(attitydrepresentation).

Attius, Lucius. Se Accius.

Attmar, socken i Västernorrlands län, Tuna
tingslag. 38,337 har. 3,109 inv. (1902). A. utgör ett
regalt pastorat, Härnösands stift, Medelpads Västra
kontrakt.

Attok (Atak; eng. uttal ätå’k), stad i engelska
Ostindien, prov. Punjab, vid Indus, midt emot
Kabuls inflöde. 3,073 inv. (1891). Trafiken öfver
Indus förmedlades af en skeppsbrygga, tills 1883
den storartade järnvägsbron (järnvägen från Lahore
till Peshawar), som nyttjas äfven af vagnar och
fotgängare, öppnades. Indus är där 183 m. bred.
På en klippa vid floden ligger ett nyanlagdt engelskt
fort med stark garnison. A. har stor strategisk och
kommersiell betydelse, ty det ligger på den stora
naturliga vägen mellan främre Asien och Indien
genom Kabuldalen.

Attorney [*t*’ni], eng., jur., advokat; särskildt
en fordom bruklig benämning på advokaterna vid
Westminsterdomstolarna. Enligt "the supreme court
of judicature act" 1873 skola dessa advokater numera
kallas "solicitors of the supreme court". Jfr
Advokat, Kronjurist och Solicitor.

Attraction [*trä’k**n], eng., dragningskraft,
lockelse.

Attrahera (lat. attrahere), draga till sig; utöfva
dragningskraft på; språkv., påverka annat ord till
form i strid mot dess lexikaliska eller funktionellt
betingade form (se Attraktion, språkv.).

Attraktion (af lat. attrahere, draga till sig),
dragning, dragningskraft, lockelse; föremål eller
arrangemang, som är afsedt att "draga folk".

1. Fys. Den ömsesidiga inverkan mellan tvenne
kroppar, som visar sig däri, att de utan främmande
orsak närma sig hvarandra eller, om denna rörelse
genom ett motstånd upphäfves, utöfva ett tryck i den
riktning rörelsen skulle haft, ifall den kommit till
stånd. De i naturen förekommande attraktionerna äro
icke sällan resultat af tämligen invecklade orsaker,
hvilka man dock i flere fall lyckats särskilja. Detta
är t. ex. förhållandet med den attraktion, som en
genom gnidning elektriserad lack- eller glasstång
utöfvar på lätta kroppar (små papperslappar, kulor af
flädermärg o. d.). Detsamma gäller om attraktionen
mellan tvenne oliknämniga magnetiska poler, hvilken
låter förklara sig ur de omkring magnetens molekyler
kretsande elektriska strömmarna. Den s. k.
kapillärattraktionen är ock en ur flere samtidiga, enklare
fenomen sammansatt företeelse. I de fall åter, då
man ej lyckats hänföra attraktionen till någon enklare
orsak, betraktar man den såsom uppkommen af en
ursprunglig kraft och kallar denna
attraktionskraft. Detta betraktelsesätt utesluter dock
ingalunda möjligheten af en i framtiden verkställbar
djupare analys af kraftens natur. – Bland
attraktionskrafterna intager den allmänna
gravitationen
ett framstående rum. Newton fann, att den
verkar mellan alla materiella ämnen
(gravitations-lagen), samt att den är proportionell
med produkten af kropparnas massor och omvändt
proportionell med kvadraten på deras afstånd (på
afstånden 1, 2, 3, 4, 5 är attraktionen 1, 1/4, 1/9,
1/16, 1/25). Tyngdkraft kallas densamma, då
den verkar mellan jorden såsom ett helt och de
särskilda kroppar, som tillhöra jorden eller komma
i dess grannskap. – För de s. k. molekylära
attraktionskrafterna
(kohesionen,
adhesionen, kemiska frändskapen m. fl.) har man däremot
ej ännu lyckats uppställa några matematiska lagar.
De skilja sig i öfrigt från den allmänna gravitationen
därigenom, att deras verkan är märkbar endast mellan
partiklar, som ligga hvarandra mycket nära eller
nästan äro i kontakt med hvarandra. – Motsatsen
till attraktion är repulsion (se d. o.).
R. R.*

2. Språkv. Den förändring af ett ords form, som
framkallas af ett närstående ord och åstadkommer
större likhet mellan dem, t. ex. jag hade kunnat
gjort (i st. f. göra), fäderne och mäderne (i st. f.
mö-). Jfr Meringer och Mayer, "Versprechen und
verlesen" (1895).
R–n B.

Attraktionskraft, fys., tilldragningskraft. Se
Attraktion och Urkraft.

Attraktiv (jfr Attraktion), tilldragande.

Attrapp (fr. attrape, snara, fälla, skälmstycke),
ett slags hjälpmedel för taskspelare vid utförandet af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 17:52:56 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbb/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free