Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aspiwall, William - Aspirant - Aspirant-fartyg - Aspirant-officer - Aspirata - Aspiration - Aspirator - Aspiratör - Aspirera - Aspirin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Granadas regering koncession för en järnvägsbyggnad
öfver näset. Järnvägen öppnades 1855 för trafik,
och den hamnstad, som uppstod vid dess östliga
ändpunkt, uppkallades efter A. (den heter nu
Colon).
Aspirant (af lat. aspirare, andas, eftersträfva).
1. Sökande (till en tjänst, ett ämbete, en förmån
o. s. v.). – 2. Nunna, som genomgår pröfvotiden,
innan hon skall mottaga doket. – 3. Person, som
genom tjänstgöring och under mottagande af
undervisning förbereder sig till inträde vid en viss kår.
– 4. Officer, som efter afslutad lärokurs vid
krigshögskolan är anställd vid generalstaben för att där
aflägga de prof, som ytterligare fordras för att
blifva utnämnd i staben. – 5. Yngling, som aflagt
godkänd inträdesexamen till sjökrigsskolan, med
tillstånd att undergå pröfning på flottans fartyg i och
för antagning till kadett. Sådana aspiranter funnos
1883–1901. Jfr Reservofficersaspirant.
Aspirant-fartyg, fartyg, afsedt för
pröfningsexpedition med sjökadettaspiranter.
Aspirant-officer, officer, som på aspirantfartyg
leder undervisningen af aspiranterna.
Aspirata (af lat. aspirare, andas) l. Litera
aspirata, ljud (eg. bokstaf), uttaladt med spiritus
asper (d. v. s. med h), är namnet på ett slags
konsonantiska språkljud, som bestå af ett vanligt
konsonantljud och ett därpå följande h. Aspirator
äro således t. ex. kh, gh, th, dh, sh, ph, bh, fh,
vh, mh, uttalade som k + h, b + h, m + h o. s. v.
I svenskan kunna vid uttalet af sammansatta ord,
hvilkas första led slutar med konsonant och hvilkas
senare led börjar med h, aspirator höras, t. ex. i
bokhylla, våghals, båthus, bondhatt, gåshals. Så kan
ock bh höras vid hastigt uttal af t. ex. b(e)hagas. I
många språk finnas aspirator såsom själfständiga
ljudelement. Så äro de nordtyska och skandinaviska
k-, p- och t-ljuden snarast att betrakta som aspirator
(uttalas som kh, ph, th) till skillnad t. ex. från
de romanska eller finska. Så egde ock det
indoeuropeiska urspråket de tre tonande aspiratorna gh,
dh och bh, hvarmed de ordrötter började, hvilka nu
i svenskan och andra germanska språk samt i de
lettisk-slaviska språken börja med g, d, b, sedan i
de förra de ursprungliga aspiratorna genom den
germanska ljudskridningen försvunnit och likaså de
senare förlorat aspiratorna. En ursprunglig rot gher-
var till ljud såväl som till betydelse skild från en
rot ger-, och de af dessa bildade orden äro ännu i
svenskan skarpt åtskilda, i det den förra återfinnes
t. ex. i ty. ger-n, där gh blifvit g, den senare t. ex.
i kar-l, där ursprungligt g i svenskan blifvit k. –
I sanskrit och nu lefvande indiska munarter finnas,
utom de tre nu nämnda aspiratorna, äfven de starka
(aspiratæ tenues) kh, th, ph. I grekiskan gingo de
ursprungliga svaga aspiratorna i förhistorisk tid öfver
till starka aspirator kh (χ), th (θ), ph (φ), hvilka först
långt senare öfvergingo till ch (det tyska), th (det
hårda engelska) och f, d. v. s. till s. k.
spiranter eller frikativor. Dessa senare enkla ljud,
till hvilka i svenskan f, v, s, det enkla sje-ljudet,
j, tj (det enkla tje-ljudet i tjäll, källa) höra,
böra noga skiljas från aspiratorna, med hvilka de
dock ofta blifvit sammanblandade. Från aspirator
böra ock skiljas det slags konsonantiska dubbelljud,
som numera pläga kallas affrikator, t. ex. pf
i ty. pfeil, ts i ty. zeit och tsi i eng.
church, och som uppkommit af äldre, verkliga
aspirator, i det att dessas andra beståndsdel (h)
under inverkan af den första delen ombildats till en
spirant. Dessa affrikator kunna sedermera öfvergå
till verkliga spiranter, i det att den första delen,
det klusila konsonantljudet, bortfaller; så har ty.
helfen uppkommit af det äldre helpfan
(hvilket åter uppkommit af helpan, jfr sv.
hjälpa).
Fr. L–r.*
Aspiration (af lat. aspirare, andas), andning. –
1. Språkv. Ett språkljuds uttalande med spiritus
asper (h). – 2. Tekn. Utsugning (medelst särskild
apparat) af luft eller gas ur rum (kärl) eller af
vätska (ur kroppsdel); ventilator (i kvarnar). Jfr
Aspirator och Aspiratör.
Aspirator (af lat. aspirare, andas), fys. och kem.,
en af Brunner i Bern uppfunnen apparat för
framkallande af en kontinuerlig luftström. I sin enklaste
form består den af ett cylindriskt kärl, vanligen
försedt med koniska bottnar. I den undre bottnen
är fäst ett kort rör, som kan stängas med en kran;
i den öfre är anbragt en öppning, i hvilken förmedelst
en kork är insatt ett glasrör af olika form, alltefter
det ändamål, hvartill apparaten skall nyttjas. Om
man, sedan aspiratorn blifvit fylld med vatten, öppnar
kranen och låter vattnet utrinna, inströmmar luft
genom öfre röret och fyller småningom hela kärlet.
Mängden af den insugna luften kan beräknas, då man
känner aspiratorns volym, dess temperatur och
lufttrycket. För att kunna fortsätta luftsugningen under
längre tid, har man konstruerat dubbla aspiratorer
med två kärl öfver hvarandra, så att vattnet, som
utrinner ur det öfre kärlet, inströmmar i det undre.
Sedan det senare fyllt sig, vändes apparaten om,
så att det kärl, som förut stod lägst, kommer att stå
högst. Sådana dubbla aspiratorer äro emellertid af
tämligen invecklad konstruktion och komma icke
sällan i olag. Aspiratorns användning är
mångfaldig. Man kan med densamma t. ex. bestämma
mängden af den vattengas, som finnes i luften. För
detta ändamål förenas det öfre röret med ett eller
flere U-formigt böjda, något vidare glasrör, hvilka
innehålla klorkalcium eller i svafvelsyra indränkta
stycken af pimsten. Luften suges då genom de
U-formiga rören, och dess vattengas upptages af de
absorberande ämnen, med hvilka dessa äro fyllda.
Den förökning i vikt rören därvid få angifver
mängden af vattengas i en volym luft af aspiratorns
rymd. För att erhålla en luftström af konstant
styrka använder man såsom aspirator den mariotteska
flaskan.
R. R.*
Aspiratör (fr. aspirateur), apparat, medelst
hvilken vätska utsuges ur en härd inom kroppen på
sådant sätt, att den yttre luften ej erhåller tillträde
till härden.
Aspirera (af lat. aspirare, andas), språkv., uttala
ett språkljud med spiritus asper (h); mus., hämta
andan hörbart; fig., söka ernå, eftersträfva.
Aspirin (Acetylsalicylsyra), kem. farm.,
ett fabrikspreparat, bestående af ättiksyra och
salicylsyra i förening med hvarandra (C6 H4 . COOH .
OCO . CH3). Det utgöres af hvita kristaller, lösliga
i omkr. 100 delar ljumt vatten, med en svag lukt af
ättiksyra och med mindre obehaglig smak än
salicylsyra. Efter intagning skall medlet i regel passera
magen oförändradt och först i tarmen sönderdelas
under frigörande af salicylsyra. Denna syras mindre
Tryckt den 6/4 04
2 b. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
