Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 145-146 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Asfalt - Asfaltbetong - Asfaltera - Asfaltfernissa - Asfaltförfarandet - Asfaltgoudron. Se Asfalt - Asfaltister. Se Asfaltmåleri - Asfaltkitt - Asfaltklöfver. Se Psoralea - Asfaltmastix. Se Asfalt - Asfaltmåleri

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

asfalt med sotande låga och bör, om den är ren,
icke efterlämna någon aska. Asfalten är olöslig i
vatten, men löser sig lätt i petroleum, terpentin,
bensin, bomolja och linolja samt delvis i eter och
alkohol.

Asfalt förekommer inom formationer af nästan alla
åldrar, mestadels dock inom yngre sådana, dels
uppfyllande sprickor och håligheter i berglagren, dels
genomträngande mera porösa bergarters hela massa.
Verklig fast asfalt förekommer på ön Trinidad i
Västindien, i en gammal bergsjö, som har en längd af
omkr. 800 m. och en största bredd af omkr. 100 m.
Marken rundtom sjön består till stor utsträckning af
förkolnade ämnen och hårdt bränd jord, som visar
otvetydiga spår af inverkan från en underjordisk eld.
Äfven på Cuba, Barbados och andra västindiska öar
samt på andra ställen förekommer asfalt, ehuru i
mindre omfattning. Asfalt förekommer ock i s. k.
asfaltsten, som då vanligen består af kalksten,
genomdränkt till 8–15 % af asfalt, eller af bituminös
sandsten. Asfaltstenen, det för asfaltindustrien
viktigaste materialet, förekommer vanligast i liggande
lagringar af olika mäktighet och bitumenhalt, ofta
nog med mellanlag af ren kalksten eller annat ämne.

Asfaltsten förekommer på en mängd ställen i
betydande kvantiteter, såsom vid:

Val de Travers i Schweiz med en
	bitumenhalt af	c:a	10	%
Seyssel invid Pyrimont i Frankrike med
	en bitumenhalt af	»	8	%
Ragusa på Sicilien med en
	bitumenhalt af	»	9	%
Lobsann i Elsass med en bitumenhalt af		»	12	%
Limmer i Hannover » » »		»	14	%
Vorwohle i Braunschweig med en
	bitumenhalt af	»	8 1/2	%

Asfaltgoudron l. asfalttjära kallas
det ämne, med hvilket asfaltstenen försättes, för att
man skall få den för gatubeläggningar,
isoleringsskikt m. m. lämpliga massa, som i praktiken
användes. Goudron kan erhållas från asfaltsten genom
extrakt af dess asfalt eller, än bättre och vanligare,
af renad naturlig Trinidad-asfalt. Denna består
nämligen af 1/3 asfalt, 1/3 ler- och jordhaltiga
beståndsdelar samt 1/3 vatten. Den renade massan,
som kallas Trinidad épuré, håller vanligen intill
20 % främmande ämnen och försättes med en viss
portion lättsmältare bitumen, hvarigenom den
ofvannämnda goudronen erhålles.

Asfaltens uppkomst är icke ännu med säkerhet
känd, men asfalten antages hafva uppstått genom
oxidation af bergolja, petroleum o. d., hvilka åter
anses hafva sitt ursprung från några organiska
ämnen, lagrade uti jordens inre. Den naturliga
asfalten och däraf beredda produkter hafva en stor
användning såsom till beläggning af gator, till
isolering mot fukt och vatten, vid framställning af
takpapp, vattentäta tyger m. m. Asfalt begagnas
äfven såsom etsgrund vid koppargravyrer, till
heliogravyr m. m. samt såsom färg vid oljemålning, till
beredning af asfaltfernissa m. m.

Konstgjord asfalt erhålles i stor mängd
vid gasverken som biprodukt vid stenkolens
torrdestillation, men besitter icke den naturliga asfaltens
goda egenskaper.

Asfaltmastix kallas en i handeln
förekommande sort af asfaltkakor, som ega en vikt af 25–30
kg. samt hafva olika form och märken alltefter
fabrikationsorten. Mastix beredes vanligen af
uppvärmd pulvriserad asfaltsten och smält
asfaltgoudron samt håller 15–20 % asfalt eller däröfver.
Af de båda fabrikaten, asfaltgoudron och asfaltmastix,
utföras sedermera de inom tekniken förekommande
olika asfaltarbetena, af hvilka man har två slag,
näml. gjut-asfalt (fr. asphalte coulé) och
stamp-asfalt (fr. asphalte comprimé). Gjutasfalt användes
till beläggning af gårdar, gångbanor o. d., där mindre
stark och ansträngande trafik förekommer, samt till
isoleringsarbeten för utestängande af fukt och vatten
m. m., hvaremot stampasfalt begagnas som beläggning
vid starkt trafikerade gatukörbanor o. d. Gjutasfalt
för beläggningar, där dess styrka mot nötning mest
tages i anspråk, beredes af asfaltmastix, som
försättes med 8–9 % goudron och smältes i särskilda
pannor, hvarvid under kokningen massan försättes
med utsålladt grus af ärtors storlek till c:a 50 %
af volymen. Den så färdiga gjutasfalten utbredes
varm i lag af 2–3 cm:s tjocklek å ett väl planadt
och torrt underlag af betong. Vid isoleringar, där
massans täthet mest tages i anspråk, försättes den
smälta asfaltmassan med dylikt utsålladt grus till
endast c:a 33 % af volymen. Stampasfalt beredes
af fint pulvriserad varm asfaltmastix, som utbredes
å ett väl uttorkadt betongunderlag och sammanpackas
med varma valsar och stötar, till dess massan fått
vederbörlig styrka och täthet. Af kokt asfalt och
finslagen stenskärf eller utsålladt groft grus beredes
s. k. asfaltbetong, hvilken begagnas som
underlag för ånghammare o. d., där starka stötar och
skakningar uppstå.

Litt.: L. Malo, "L’asphalte" (3:e uppl. 1898),
och W. Jeep, "Der asphalt und seine anwendung in
der technik" (2:a uppl. 1899).
P. Ax. L.

Asfaltbetong, tekn., blandning af stenskärf eller
groft grus med kokt asfalt. Se Asfalt.

Asfaltera, belägga eller bestryka med asfalt.

Asfaltfernissa l. Japanesisk svärta, en
brunsvart, till bestrykning af metall, trä, sten m. m.
lämplig fernissa, som erhålles genom att man löser
asfalt i sin lika mängd terpentinolja eller bensin eller,
bättre, genom att man digererar 23 delar asfalt med
sin lika mängd bensin, filtrerar lösningen och blandar
det klara filtratet med 2 delar hårdt elemiharts och
1 del kopaivabalsam. Konstgjord asfalt kan i detta
fall användas lika väl som naturlig.

Asfaltförfarandet, tekn., ett på asfaltlösningars
ljuskänslighet grundadt förfarande, hvarigenom ett
fotografiskt negativ kopieras på med asfaltlösning
öfverdragen zink, koppar eller sten, som därefter etsas
med syra för erhållande af tryckplåtar.
A. R–al.

Asfaltgoudron [-godrå’]. Se Asfalt.

Asfaltister. Se Asfaltmåleri.

Asfaltkitt, dets. som asfaltmastix. Se Asfalt.

Asfaltklöfver, bot. Se Psoralea.

Asfaltmastix. Se Asfalt.

Asfaltmåleri. För sin genomskinliga och vackert
mörkbruna färgs skull har asfalten länge användts
i måleriet till lasurfärg; så hos de gamle holländarna,
och så i 1800-talets engelska konst af en särskild
skola, de s. k. asfaltisterna, hvilka i stor
utsträckning använde asfaltfärger. Till undermålning
eller blandning är asfalten högst olämplig; vid
torkningen tränger den nämligen till ytan, blir smutsgrå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>