Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 2. Armatoler - Bergsund / 141-142 (1904) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ascolichenes. Se Lafvar - Ascomycetes - Asconius, Quintus Pedianus - Ascophyllum. Se Fucaceae - Ascosporeae. Se Ascomycetes - Ascot - Asculum Apulum - Asculum Picenum - Asculum Satrianum - Ascus - Asdinger. Se Vandaler - Asdod - Aseitet - Aselenisk - Aselli, Kaspar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

o. a., bilda ett hårdt, mörkt färgadt, knölformigt
mycelium, hvilket utgör ifrågavarande svampars
hvilstadium. Detta har i äldre tider tagits
för ett eget svampsläkte, som kallades Sclerotium,
ett namn, som numera betecknar endast det nämnda
hvilstadiet.



Fortplantningen sker genom sporer, bildade på
flere olika sätt, af hvilka de viktigaste äro följande
tvenne. 1. Den kan ske genom de ofvan nämnda
askosporerna. Asci (se ofvan), i hvilka dessa bildas,
kunna antingen, såsom hos de lägre stående formerna,
uppstå direkt och enstaka ur hyfgrenar eller ock,
såsom oftast är fallet, i större antal, samlade till
en fruktkropp, hvars byggnad växlar hos de olika
familjerna. Är fruktkroppen öppen, kallas den
apothecium (se d. o.); är den sluten, kallas
den perithecium (se d. o.). Hos vissa släkten
är uppkomsten af asci följden af en befruktning, hos
andra synas de uppkomma på könlös väg, jfr Agam.
– 2. Vidare kan fortplantningen ske genom
knoppceller, konidier, som uppstå på könlös väg genom
afsnöring på myceliegrenar (se härom t. ex.
Aspergillus). De konidiebildande hyferna kunna vara
inneslutna i särskilda fruktkroppar, s. k.
pyknider.

En stor mängd askomyceter stannar under längre
tid eller kanske alltid vid bildningen af knoppceller
och bildar ej askosporer. Därför ansåg man –
ända till dess Tulasne visade, att askomyceterna
hade flere olika slags förökningsorgan – att de
lägre, konidiebildande stadierna vore egna arter och
släkten. Dessa former, hvilkas ascusstadium är
okändt, kallas med ett gemensamt namn fungi
imperfecti (se Sphæropsidales,
Melanconiales och Hyphomycetes).

Askomyceterna äro till sitt lefnadssätt mycket
olika. Somliga äro saprofyter, som lefva på gödsel,
myllrik jord eller döda växter, andra äro parasiter
på djur eller växter. Bland dessa må särskildt
påpekas de, hvilka med lägre alger bilda lafvarnas
artrika grupp.

Säcksvamparna indelas i följande 10 ordningar:

1. Protoascineæ.
2. Protodiscineæ.
3. Helvellineæ.
4. Pezizineæ.
5. Protocaliciineæ.
6. Phacidiineæ.
7. Hysteriineæ.
8. Tuberineæ.
9. Plectascineæ.
10. Pyrenomycetineæ.

De till dessa ordningar hörande viktigare
familjerna och arterna behandlas under specialartiklar.
Endast några må därför här nämnas. Till andra
ordningen höra svampar, som förorsaka s. k.
häxkvastar, till den 3:e murklorna, till den 8:e
tryffelsvampar, till den 9:e mögelsvampar, till den
10:e mjöldaggsvampar och mjöldrygsvampen. De
flesta lafvarna sluta sig till ordningarna 4, 5, 6,
7, 10.
G. L–m.

Asconius, Quintus A. Pedianus, romersk
grammatiker, död i hög ålder 88 e. Kr., skref
antikvariskt värdefulla kommentarier till Ciceros tal.
Fragmenten af detta verk utgåfvos bl. a. 1875, af
Kiessling och Schöll. Monografi öfver A. af
Madvig 1828.
J. F. J.*

Ascophyllum, bot. Se Fucaceæ.

Ascosporeæ, bot. Se Ascomycetes.

Ascot [ä’sk*t], hed i engelska grefskapet Berks,
10 km. s. v. om Windsor, 5 km. från London. I
juni ega där årligen kapplöpningar rum
("Ascot-races"), hvilka jämte de i Epsom, Newmarket och
Doncaster äro de mest berömda i England.

Asculum Apulum, romarnas namn på staden
Ascoli Satriano.

Asculum Picenum, romarnas namn på staden
Ascoli Piceno.

Asculum Satrianum, romarnas namn på staden
Ascoli Satriano.

Ascus (af grek. askos, säck), Sporhylsa,
bot. Se Ascomycetes.

Asdinger (Astinger). Se Vandaler.

Asdod (grek. Azotos), en af filisteernas fem
furstestäder, säte för Dagons dyrkan. Aposteln Filippus
predikade där evangelium. A. är numera en
obetydlig by och kallas Esdud.

Aseitet (nlat. aseitas, tillvaro i och af och genom
sig själf), själfständighet; teol., den egenskapen hos
Gud, att han i sig själf har grunden till sin existens.

Aselenisk (af grek. nekande a och selene, måne),
utan måne.

Aselli, Kaspar, eg. Gaspero Asellio,
italiensk anatom, f. omkr. 1581 i Cremona, blef
professor i anatomi och kirurgi i Pavia och dog
1626. Sin mesta tid synes han hafva tillbringat i
Milano, där han hade praktik som läkare och där
han också gjorde den upptäckt, som förevigat
hans namn. Dittills hade man trott, att den i
matsmältningskanalen förarbetade födan upptogs af
tarmarnas vener och af dem fördes till lefvern, där den
förvandlades till blod. En dag, 23 juli 1622, då A.
höll på med att undersöka en öppnad lefvande hund,
fann han på dennes tarmar och tarmkäx ett det
skönaste nät af en mängd hvita strängar samt
upptäckte därmed chylus-kärlen eller, såsom
han till följd af deras mjölklika innehåll kallade dem,
venæ lacteæ (mjölksaftkärlen). Förut kände man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>