Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arcole, by i den italienska prov. Verona - Arco-mässing. Se Arko-mässing - d'Arçon, Jean Claude Éléonore Lemicaud - Arcos de la Frontera, stad i spanska prov. Cadiz - Arctander, Sofus Anton Birger - Arctinus, lat. Se Arktinos - Arctium L., bot. Se Lappa - Arctomys, zool. Se Murmeldjur - Arctopitheci, zool. Se Primates - Arctopolis, "björnstaden", latiniseradt namn på Bern och Björneborg - Arctostaphylos Adans., bot. farm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arcole [a’rkåle], by i den italienska prov. Verona,
24 km. s. ö. om staden Verona, känd genom slaget
15–17 nov. 1796. Napoleon, som intagit öfre Italien,
belägrade Mantova. Österrikarna hade förgäfves gjort
tvenne försök att lämna staden hjälp, och vid det
andra af dessa hade undsättningsarmén under Wurmser
blifvit afskuren och innesluten i Mantova. Ett tredje
försök gjordes nu för att undsätta såväl Mantova som
Wurmser, och österrikarna framryckte på två kolonner:
den ena under Alvinczy österifrån, den andra under
Davidovic norrifrån. Napoleon uppehöll Davidovic
med en mindre styrka och vände sig själf med en
större mot Alvinczy. Fransmännen ledo till en början
flere smärre motgångar, så att Napoleon kom i en
farlig belägenhet, ur hvilken han räddade sig genom
ett djärft anfall mot österrikarnas förbindelser,
hvarvid han med 18,000 man kom att strida mot 29,000
österrikare. Napoleon ryckte till anfall öfver tre
långa och smala dammar, som ledde öfver Adiges biflod
Alpon och dess sumpiga stränder, vid hvilka byn var
belägen. De två första dagarna blefvo fransmännen
tillbakaslagna, men den tredje lyckades de vinna mark,
och Alvinczy måste vika. Napoleon vände sig sedan
mot Davidovic och dref äfven denne tillbaka. – Slaget
vid A. är ämnet för en berömd målning af fransmannen
Gros.
W. G. B.
(C. O. N.)
Arco-mässing. Se Arko-mässing.
d’Arçon [darså’], Jean Claude Éléonore
Lemicaud, fransk ingenjörgeneral och militärförfattare,
f. 1733, hade redan förvärfvat sig ett berömdt namn,
då han 1781 uppfann de ryktbara flytande batterierna,
med hvilkas tillhjälp spanske konungen Karl III sökte
återtaga Gibraltar från engelsmännen. A. var sedan
befälhafvare öfver en af de kårer, som under Dumouriez
inföllo i Holland 1793. Han var äfven Carnots högra
hand vid utarbetandet för den franska republikens
arméer af de berömda instruktioner, med hvilka
denne, som det yttrats, "organiserade segern". Han
dog 1800 som divisionsgeneral, inspektör öfver
fästningarna samt medlem af senaten och institutet.
(C. O. N.)
Arcos de la Frontera, stad i spanska prov. Cadiz,
byggd på en hög, svårtillgänglig klippa vid floden
Guadalete. 16,500 inv. (1900). Eger en gotisk
domkyrka.
Arctander, Sofus Anton Birger, norsk politiker,
f. i Kristiania 22 jan. 1845, blef student 1863 och
juris kand. 1871, vistades första halfåret 1872 vid
Lunds universitet och flyttade s. å. till Nordland
som edsvuren fullmäktig. 1875 bosatte han sig som
advokat i Lofoten, och 1880 blef han lensmand i
Hadsels pastorat. Stortingsman för Nordlands amt sedan
1878, väckte han på stortinget snart uppmärksamhet
som en slagfärdig debattör, med betydande kunskaper
särskildt på näringslifvets område, och intog från
1880 en ledares ställning bland vänstermännen. Som
president i lagtinget 1883–84 deltog han i riksrättens
preliminära möten, men var en bland dem, som uteslötos
af de åtalade ministrarna vid domstolens slutliga
sammansättning. Vid ministären Sverdrups bildande
i juni 1884 utnämndes han till inrikesminister och
kvarstod som sådan (med undantag af sin tjänstgöring
vid norska statsrådsafdelningen i Stockholm), tills
brytningen inom ministären definitivt egde rum 17
febr. 1888, då A. afgick med sina kolleger Astrup och
Kildal. Vid de nya valen s. å. för perioden 1889–91
valdes han i sin gamla valkrets som
representant för den rena vänstern samt blef ordförande
i tullkommittén och i kommittén för revision af
tingets arbetsordning. 1890 utnämndes han till
borgmästare i Bergen, hvilket ämbete han förvaltade
med stor duglighet till 1901, då han utnämndes
till toldskriver i Kristiania. Sedan 1900 har han
åter representerat sin gamla valkrets samt valts
till president i odelstinget och ordförande
i budgetkommittén. Vid vänsterministärens
rekonstruktion 1902 afslog han anbud att inträda i
densamma. Vid det storting, som sammanträdde efter
de nya valen 1903, blef A. president i odelstinget,
men däremot icke ordförande i budgetkommissionen. Af
offentliga värf, som anförtrotts A. under senare år,
märkes hans deltagande i kommissionen för revision af
formandskabslagstiftningen samt i den departementala
skattelovkommissionen. Öfver hufvud har A. i de
många betydelsefulla kommittéer, af hvilka han
varit medlem, spelat en mycket framträdande roll
genom sina omfattande kunskaper och sin förmåga att
utreda under behandling varande spörsmål. Sålunda
är det 1882 utgifna, grundliga kommittébetänkandet
om "Landboforhold og jordlejelovgivning i
fremmede lande" i väsentlig mån att tillskrifva
honom. A. åtnjuter ock stort anseende för sin
sällsynta arbetsförmåga och sin ovanliga energi.
O. A. Ö.
Arctinus, lat. Se Arktinos.
Arctium L., bot. Se Lappa.
Arctomys, zool. Se Murmeldjur.
Arctopitheci, zool. Se Primates.
Arctopolis, "björnstaden", latiniseradt namn på Bern
och Björneborg.
Arctostaphylos Adans., bot. farm., ett
växtsläkte inom fam. Ericaceæ, kännetecknadt
af femdeladt, mycket litet blomfoder; sambladig,
äggformig blomkrona med sammandragen mynning och
genomskinande botten. Ståndarna äro 10. Knapparnas
nedre ände är försedd med två horn- eller sporrlika
förlängningar. Frukten är ett stenfruktartadt bär.
[bildtext]
1. Blommande gren. 2. Längdskuren blomma.
3. Pollen-korn. 4. Frukt. 5. Tvärskaren frukt.
Släktet har 18 arter, bland hvilka A. uva ursi
Spr. (Arbutus L.) är det hos oss och i Europas
bergstrakter och alper samt äfven i Nord-Amerika
förekommande mjölonriset l. mjölonbusken, som
är nedliggande och bekläder marken med ofta
ganska vidt utbredda, ständigt gröna mattor, å
hvilka grenspetsarna äro uppåtböjda. Bladen äro
kortskaftade, omvändt äggrunda, trubbiga, nästan
vigglika, med platta, helbräddade, ej tillbakaböjda
kanter, fasta, läderartade, glatta, ofvan glänsande
mörkgröna, under blekt grönaktiga, nätådriga. Det
är dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
