Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arabisk konst. 1. Bildande konst - Arabisk konst. 2. Arabisk musik - Arabisk musik. Se Arabisk konst 2. - Arabiskt gummi, Gummi arabicum, farm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
geometriska, än om stiliserade blommor påminnande
ornament, arabesker (se d. o.), hvilka erinra om
de väl bekanta orientaliska mattorna och liksom dessa
blixtra i den rikaste och mångfaldigaste färgprakt.
Denna prakt härskar dock endast i byggnadernas inre;
det yttre är vanligen strängt och oartikuleradt.
När araberna blefvo eröfrande, förde de sin konst ut
öfver världen, från Ganges till Pyreneerna.
I själfva Arabien finna vi i Mekkas Kaaba
den primitiva, äkta nationella moskéformen. De
arabiska byggnaderna i Palestina visa oss det
vacklande, som uppstår vid den första beröringen
med de kristne: El Aksa-moskén på Moriah med
5 (sedan 7) skepp imiterar den kristna
basilikabyggnaden, likasom kalifen Valids moské i Damaskus.
Sachra-moskén på det salomoniska templets plats
[bildtext]
Sachra-moskén i Jerusalem (tvärgenomskärning).
(oriktigt benämnd Omars-moskén) är en åttkantig
bysantiniserande byggnad. I Egypten uppstår
spetsbågen, första gången känd i den s. k. Nilmätaren
i gamla Kairo (från 719 eller 821). Bland Egyptens
moskéer intaga Amru-moskén (643) och Ibn Tuluns
moské (885) betydelsefulla rum, båda i den
ursprungliga arabiska formen. Från 1000-talet stamma
kalifernas mausoléer vid Kairo – praktfulla
kupolbyggnader på fyrkantig grund. Till den senare perioden
höra moskéerna Hassan (1300-talet) och El Moyed
(1400-talet).
På Sicilien hafva araberna efterlämnat
intressanta ruiner i de väl först under normannerna
byggda lustslotten la Zisa och la Cuba vid Palermo
samt slottet Alcazar i samma stad, hvars moriska
prakt dock endast spåras i de normanniska delarna:
Capella Palatina och Stanza di Ruggiero. Rikast
utvecklade sig morernas konst i Spanien, där
Abd-ar-rahmans moské i Cordoba (786) samt moskén och
minareten la Giralda i Sevilla bära vittne om
deras prakt. Framför allt blomstrade dock den
arabiska konsten i Granada, där lustslottet och fästningen
Alhambra reste sig 1248–1354 (se Alhambra).
Midt emot Alhambra ligger lustslottet Generalife
med portiker, lusthus, springbrunnar o. s. v.
Med Konstantinopels eröfring, 1453, aflöste
Turkiet det bysantinska kejsareväldet, och där blef
den kristna, till moské omformade, Sofia-kyrkan
förebild för de praktfulla moskéerna Sulimanieh (1555),
Mahmudsmoskén och Achmedsmoskén med sina 6
minareter. Selim II:s moské i Adrianopel (1566–74)
reste sin kupol på 8 polygonala pelare.
Persien påverkades starkt från det eröfrade
Bysans och Sofia-kyrkan. Den numera nedbrutna
moskén i Tabriz och Meidan, det praktfulla torget
i Ispahan med den stora moskén – det hela ett
verk af sjah Abbas I (1586–1628) – äro de
berömdaste af detta lands konstalster.
Uti Indien, dit den gasnavidiska dynastien
på 1000-talet hade bragt islam, var det i synnerhet
stormogulerna efter 1526, som riktade landet med
arabiska praktbyggnader. Stormogul Akbar byggde
vid Delhi sin faders och vid Secundra sitt eget
mausoleum. I Agra reste sig stora praktmoskéer och
mausoleer, ja på själfva Dekan vimlar Bedjapur af
islamitiska kupolbyggnader: mausoléer, palats och
moskéer, hvilka i sin ornamentik luta åt de gamla,
inhemskt hinduiska konstformerna.
L. D.
2. Arabisk musik. Arabernas musikhistoria
kan indelas i två perioder, mellan hvilka gränsen
bildas af Muhammeds uppträdande. Före Muhammed
egde araberna en diatonisk skala om 7 tonsteg,
tämligen liknande vår nuvarande. Efter Muhammed
ökades skaloktavens tonsteg till 17, hvilket således
förutsätter finare tonskillnader, än dem vi begagna,
enär vi indela oktaven i endast 12 (half)toner.
Kiesewetter håller före, att araberna indelade alla de
hela tonstegen i sin forna skala uti tredjedels toner.
Urgamla arabiska melodier torde ännu finnas kvar
i de visor, som sjungas af beduiner m. fl., i
dervisjernas och fakirernas sånger, i muezzins anrop
till bön från de höga minareterna o. s. v. Arabernas
instrument äro lutor, hackbräden, trumpeter samt
flere slags stråk-, flöjt- och slaginstrument.
A. L.
Arabisk musik. Se Arabisk konst 2.
Arabiskt gummi, Gummi arabicum, farm.,
ett i handeln förekommande gummi af något växlande
utseende. Det allra bästa arabiska gummi fås från
Kordofan, uti den inre delen af nordöstra Afrika, och
består af valnöts- till ärt-stora eller ännu mindre
stycken. Dessa stycken äro i allmänhet af rundad
form samt genomsatta af en mängd sprickor, brytas
lätt och visa gulglänsande brottytor. Det inre är
ofta mindre söndersprucket än den yttre delen. Det
löses i lika delar vatten, långsamt vid vanlig, hastigare
vid förhöjd temperatur, till ett tjockt, klibbigt slem,
som reagerar surt och fälles af alkohol, synnerligast
vid närvaro af mineralsyror och salter;
blysockerlösning ger ej fällning, så däremot blyättika. Smaken
är fadd och slemmig. Det allra finaste gummi
arabicum är fullkomligt klart och färglöst eller svagt
gulaktigt. Det är detta gummi, som användes för
medicinskt behof. Mindre goda och sämre slag hafva
en gul, rödgul eller brunaktig färg och äro vanligen
mer eller mindre förorenade af främmande ämnen,
såsom barkstycken, vedsplittror, sand o. d. Den
största mängden gummi arabicum fås af Acacia
Senegal Willdenow (Acacia Verek Guillem. & Perrot), ett
träd af omkr. 6 m. höjd, som bildar vidsträckta skogar
å de sandiga höjderna norr om Senegalfloden i västra
Afrika. Dess namn bland negrerna där är verek.
Samma träd finnes äfven i södra Nubien, Kordofan
och i trakterna kring öfre Atbara, en biflod till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
