Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Annerstedt. 2. Ture A., teolog, riksdagsman - Annerstedt. 3. Per Samuel Ludvig A., rättslärd, ämbetsman - Annerstedt. 4. Claes A., historiker, biblioteksman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till 1866 och åtnjöt stort anseende och förtroende
bland sina ståndsbröder. Under de sex sista
ståndsriksdagarna var han ledamot af statsutskottet och
under de fyra sista prästeståndets vice talman. Död
i Strängnäs 6 nov. 1880.
J. P.
3. Per Samuel Ludvig A., den föregåendes brorson
och son af konteramiralen Klas Samuel A. (f. 1799,
d. 1869), rättslärd, ämbetsman, f. 7 aug. 1836 i
Karlskrona, blef 1856 student i Uppsala, där han 1860
aflade filos. kandidatexamen och s. å. promoverades
till filos. doktor. Sedan öfvergick han till
juridikens studium, aflade 1862 hofrätts-
och 1863 juriskandidatexamen, innehade 1864–65
landtdomareförordnanden, blef 1865 vice häradshöfding,
utnämndes s. å. till adjunkt i nationalekonomi,
folkrätt samt svensk stats- och specialrätt vid
Uppsala universitet och 1870 till adjunkt i svensk
allmän lagfarenhet och romersk rätt därstädes. Efter
att 1872–74 hafva tjänstgjort som ledamot af Lagbyrån
och 1874–76 af Nya lagberedningen, återgick han 1876
till universitetet såsom professor i processrätt,
men utnämndes redan 1877 till revisionssekreterare och
till byråchef för lagärenden i justitiedepartementet,
där han 1879 förordnades till expeditionschef. Vid
jubelfesten i Uppsala 1877 kreerades han till juris
hedersdoktor. 1883 blef han ledamot af Konungens
högsta domstol, men tog 1884 afsked och förordnades
till ordförande i Nya lagberedningen. Denna hade
s. å. öfverlämnat sitt förberedande utlåtande om
rättegångsväsendets ombildning, och A. blef 1885 vice
ordförande i den "förstärkta lagberedning", hvilken
tillsatts för att med anledning af Nya lagberedningens
utlåtande afgifva yttrande ang. hufvudgrunderna
för en ny rättegångsordning. 1892 utnämndes
han till president i Kammarrätten. 1896 inträdde
A. i den första boströmska ministären som chef för
justitiedepartementet. Hans utnämning gaf, till följd
af hans kända frihandelsåsikter, anledning till öppen
brytning mellan regeringschefen och första kammarens
majoritet, hvilket redan s. å. kom till synes vid
behandlingen af frågan om anslag till lagbyrån. Vid
samma års riksdag framlades af regeringen en af
A. kontrasignerad rösträttsproposition, men denna
vann ej riksdagens bifall. Bland de lagar, som
åvägabragtes under A:s justitieministertid, märkas
lagar om rätt till fiske, hemmansklyfning, Högsta
domstolens tjänstgöring på tre afdelningar, ändring
i vissa delar af giftermålsbalken i fråga om hustrus
förmögenhetsrättsliga ställning, om boskillnad, om
stämning, straffregister, ändring i vissa delar af
rättegångsbalken, afseende rättsmedlen, olycksfall
i arbete, inteckning i fartyg samt checklagen och
strejklagen. Däremot lyckades ej det af A. framlagda
förslaget till lag angående bevisning inför rätta
vinna riksdagens bifall. 1901 fick A. på begäran
afsked från statsrådsbefattningen. 1903 utsågs A. till
medlem af permanenta internationella skiljedomstolen
i Haag.
Den mångsidiga förmåga, hvarom alla dessa viktiga
värf tala, har tagits i anspråk äfven för en mängd
andra maktpåliggande uppdrag. Så har A. varit
ledamot i kommittéerna för utarbetande af förslag
till stadganden om säkerhet i järnväg (1878) och
till revision af gällande föreskrifter om förlag
m. m. (1880), i bankkommittén (1881) och i den
s. k. lappkommittén (1882). Jämte landshöfding
Bergström var A. 1879 svensk delegerad vid
öfverläggningar med danska och
norska kommitterade ang. jämkningar i det
svensk-norsk-danska förslaget till växellag. Han var
ordförande i den 1894 tillsatta fiskerilagkommittén
och är ordförande i den 1895 tillsatta kommittén
för utredande af frågan om statsmaktens ansvar för
skada och förluster, som kunna tillskyndas enskilda
genom felaktig ämbetsförvaltning af de myndigheter,
som hafva befattning med utsökningsmål. A. har
sedan 1887 varit svensk ordf. i bestyrelsen för
de nordiska juristmötena. 1890 var han Sveriges
ombud vid penitentiärkongressen i Petersburg och
1894 vid konferensen för internationell privaträtt
i Haag. 1891 utsändes A. till England för att
uppgöra handlingarna om Luleå–Gällivare-järnvägens
öfverlåtelse till svenska staten. Sedan 1890 är
A. ledamot af första kammaren för Stockholms stad
och var 1893–96 ordförande i lagutskottet. A:s
stora erfarenhet i fråga om beredningen af
lagstiftningsfrågor har kommit till synes i hans
flitiga och mycket påaktade inlägg i debatterna
om dylika ärenden inom kammaren. – A. har utgifvit
bl. a. de i Upps. univ:s årsskr. införda uppsatserna
Om jordstyckning (1865), Om straffmätning (1869)
och Om domarens processledande verksamhet (l875), de i
nordiska juristmötenas "Förhandlingar" förekommande
Skall sakförareverksamheten betraktas såsom ett fritt
yrke (1872) och Om handelsdomstolar (1879). Vidare
har han författat Erinringar vid Nya lagberedningens
betänkande ang. rättegångsväsendets ombildning (1885)
samt i "Nordisk Familjebok" en mängd artiklar inom
den juridiska afdelningen, af hvilken han haft och
ännu har den närmaste ledningen.
4. Claes A., den föregåendes kusin (son af rektorn
vid högre allmänna läroverket i Uppsala Rudolf A.,
f. 1801, d. 1876), historiker, biblioteksman, f. 7
juni 1839 i Uppsala, blef 1858 student därstädes,
1866 filos. kandidat, 1868 filos. doktor, efter
att hafva försvarat afhandlingen Grundläggningen
af svenska väldet i Livland 1558-1563 samt deraf
alstrade stridigheter inom Vasahuset (belönt med
geijerska priset), och s. å. docent i historia.
1869–74 förestod han adjunkturen i historia och
1879–maj 1881 e. o. professuren i samma ämne. Efter
att 1869–79 hafva tjänstgjort som e. o. amanuens
vid Uppsala universitetsbibliotek, utnämndes han 1882
till vice bibliotekarie och 1883 till bibliotekarie
därstädes. Han tjänstgjorde 1868–76 som sekreterare
i kommittén för fortsatt utgifvande af "Scriptores
rerum suecicarum medii ævi" och var Historiska
föreningens i Uppsala ordförande 1869–77 och
1879–83. Såväl kronprinsen som arffurstarna Oskar,
Karl och Eugen studerade under sin Uppsalavistelse
historia under hans handledning. 1878–81 var han
censor vid mogenhetsexamina. Han var redaktör
af "Nordisk tidskrift" under dess två första år
(1878–79). Svenska akademien tilldelade honom 1877
Karl XIV Johans pris för litterära förtjänster och
kallade honom 1901 till ledamot efter Wennerberg. Han
kallades 1881 till ledamot af Vitt. hist. och
ant. akademien, 1884 af Vet.-societeten i Uppsala,
1889 af Human. vet.-samfundet därstädes samt 1897
af Vet.-akademien. A. har sedan 1885 varit ledamot
i länets landsting och sedan 1901 dess ordförande.
Förutom ofvannämnda afhandling har A. författat En
blick på Sveriges jernvägar (i "Svensk tidskr.",
1871), Upsala universitets historia (1:a d. 1477–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
