- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 1. A - Armati /
1059-1060

(1904) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ankra (Fälla ankar, Kasta ankar l. Låta gå ankaret), sjöv. - An-kult, etnol., dyrkan af förfäderna - Ankvicka, tekn., öfverdraga med kvicksilfver. Jfr Amalgamera - Ankyloblefaron, ögonlockskanterna helt eller delvis hopvuxit - Ankyloglossum, tungan vuxit fast, vanligen vid munhålans botten - Ankylometer, krökningsradie - Ankylos, med., styfhet i en ledgång - Ankyra. Se Angora - Anlag. 1. Psyk. De medfödda möjligheterna eller benägenheterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fastsättas på kättingen, hvarefter man kan få samma
verkan genom att sticka på denna.
R. N.*

An-kult, etnol., dyrkan af förfäderna. Vill man
skilja denna från dödskulten och själskulten i öfrigt,
måste man betrakta den som en utveckling närmast af
den senare. Ankulten förutsätter nämligen ej endast
familje-, utan också släktbegreppet såsom utveckladt.
Därjämte är ett utdanadt odödlighetsbegrepp ett dess
nödvändiga villkor, något som ej afgjordt behöfver
vara förhållandet med dödskulten i allmänhet. Genom
grafoffrens upprepande en längre tid efter
begrafningen torde denna kult, som ursprungligen var en
vård om de allra närmastes stoft, hafva kommit att
småningom sträcka sig till äfven aflägsnare släktled.
Därmed var ankulten gifven, en religionsform, som
redan under den neolitiska stenåldern hos Europas
ariska (indogermanska) folk synes hafva kommit till
full utveckling. Bland nu lefvande folk äro kineserna
det, hos hvilket ankulten spelar den mest
genomgripande rollen. Genom Kong-tse (Kon-fu-tse)
utdanades nämligen ankulten till sina yttersta
konsekvenser. Hela hans lära utmynnar i etiskt hänseende
i ett inpräglande af vördnad för fäderna och dessas
gärningar. Kineserna med sin förstelnande
konservatism ge ock ett slående exempel på, hvart denna
lifsuppfattning ytterst leder. Småningom gestaltade
sig hos flere folk ankulten till en dyrkan af icke
allenast familjens, utan ock stammens och folkets
an- och urfäder. Dessa erhöllo då mer eller mindre
gudomlig karaktär, vare sig detta skedde därigenom
att en verklig mänsklig ättefader upphöjdes till
gudomlighet eller en gudomlighet eller naturande
insattes såsom släktens, stammens eller folkets
urfader eller urmoder. Detta senare synes åtminstone
hos de ariska folken hafva i regel varit förhållandet.
Såsom bekant införde de isländske häfdatecknarna
hednagudar såsom de nordiske konungarnas och
folkens äldste anfäder. I de nordiska julsederna
finnas åtskilliga drag, som intyga en hos oss fordom
vidsträckt utöfvad ankult. Se vidare Dödskult
och Själakult.
N. E. H.

Ankvicka, tekn., öfverdraga med kvicksilfver. Jfr
Amalgamera.

Ankyloblefaron (af grek. angkylos, krokig, och
blefaron, ögonlock), en missbildning, som består däri
att ögonlockskanterna helt eller delvis hopvuxit.
Felet kan i vissa fall häfvas genom operation.

Ankyloglossum (af grek. angkylos, krokig, och
glossa, tunga), missbildning, som består däri
att tungan vuxit fast, vanligen vid munhålans botten.
Denna missbildning kan häfvas genom operation.

Ankylometer (af grek. angkylos, krokig, och
metron, mått), krökningsradie.

Ankylos (af grek. angkylosis, krökning), med.,
styfhet i en ledgång, hvarigenom dess funktion blir
helt och hållet eller i väsentligaste mån upphäfd.
En sådan orsakas af svårare skador och
inflammationer i leden och är antingen falsk,
då endast de relativt mjuka delar, som bilda
ledgången, skrumpnat och förhindra rörligheten,
eller verklig, då efter ledbroskens förstöring
benytorna sammanvuxit. Ankylosen är besvärligare,
i den mån leden styfnat i en ofördelaktig ställning:
t. ex. för låret och underbenet den böjda ställningen,
för skulder- och armbågsleden den sträckta. Den falska
ankylosen kan vanligen afhjälpas genom gymnastik eller
behandling medelst sträckapparater och maskiner; den
verkliga däremot kan ej rättas genom annat än mer
eller mindre vanskliga operationer. En numera
vunnen riktigare insikt i ledgångssjukdomarnas
behandling har mycket förminskat ankylosernas antal.
RSR.*

Ankyra. Se Angora.

Anlag. 1. Psyk. De medfödda möjligheterna eller
benägenheterna (dispositionerna) hos människor (och
djur) till viss verksamhet, hvilka tillsammans med
"miljön", uppfostran och hennes egna bemödanden
bestämma hennes utvecklings både riktning och
höjd. Rörande de nämnda utvecklingsfaktorernas
inbördes vikt och betydelse finnas mycket olika
åsikter. Under upplysningstidehvarfvet trodde
man ännu allmänt på uppfostrans allmakt, såsom
Helvetius med den största ensidighet formulerat
denna åsikt i påståendet, "att alla människor födas
lika och med samma förmåga, och alla olikheter
bero på uppfostran"; ja, ännu en annars så nykter
tänkare som John Stuart Mill lutade starkt åt
denna uppfattning. För närvarande möter man oftare
en ensidig uppskattning af "miljön", de yttre
förhållandena, de "sociale forhold", som förmenas
göra människorna och samhällsklasserna till hvad
de äro. Utan att på något sätt förneka dessa båda
nämnda faktorers stora betydelse, måste man dock
erkänna de medfödda anlagen såsom den mänskliga
utvecklingens viktigaste förutsättning, själfva den
grund, hvarförutan de öfriga utvecklingsfaktorerna
skulle sakna fotfäste. Anlagen äro dels gemensamma
för alla normala människor, dels gemensamma blott för
vissa befryndade grupper (personer af samma folkstam,
samma folk, samma släkt eller familj), dels rent
individuella. I den ordning arterna af anlag här
nämnts utgöra de senare nämnda närmare specifikationer
af de först nämnda: en individs särskilda anlag äro
specifikationer af hans familjs, dennas af släktens,
dennas af folkets o. s. v., tills man slutligen
möter de allmänna mänskliga anlag, hvaraf alla
de andra äro närmare differentierade former. Den
nutida psykologien, som söker frigöra sig från de
gamla teorierna om en mångfald själsförmögenheter,
får i själfva verket tillbaka samma verklighet
under begreppet de medfödda anlagen, som äfven de
utgöra den bottensats som stannar kvar, när den
individualpsykologiska analysen utsöndrat allt, som
den enligt sina metoder kan förklara. Den psykologiska
öfversikten af anlagens hufvudarter kan därför
begagna sig af de gamla själsförmögenheternas termer,
låt vara i något förändrad bemärkelse. Den grupp af
anlag, som är lättast att iakttaga och å andra sidan
äfven svårast att förklara såsom annat än medfödda
möjligheter eller dispositioner, är väl instinkterna
(se Instinkt). Hvarje sinne har sina särskilda
anlag, ofta olika hos olika människor. Inom minnet
har man att skilja mellan lika många typer för anlag,
som det finnes olika sinnen, hvilkas förnimmelser
i minnet återkallas (se Minne). Likaså finnas olika
fantasianlag, olika förståndsanlag, skilda riktningar
i känslornas och viljans anlag. Dessa mångskiftande
anlag, som spela en så väsentlig roll bland vårt inre
lifs orsaker, äro själfva följder af ärftligheten,
äro nedärfda från närmare eller fjärmare förfäder
(se Ärftlighet). Att de dock aldrig hos ättlingarna
blifva alldeles desamma som hos föräldrarna, beror
naturligen på den individuella blandningen af de från
fadern och de från modern ärfda anlagen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 25 16:51:51 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfba/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free