Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amfiteater, byggnad med flere trappvis öfver hvarandra upphöjda säten för åskådarna - Amfiteatralisk, inredd med bakom hvarandra stigande bänk- eller stolrader - Amfiteatrov, Aleksej Valentinovitj, rysk publicist och novellist - Amfitrite, grek. myt., en af nereiderna, Poseidons maka - Amfitropt, bot., när fröämnet är krumböjdt - Amfitryon, grek. sag., son af konung Alkaios i Tiryns - Amfora, tvåöradt kärl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttermurarna (byggnadens rundtom löpande fasad)
fingo en betydlig höjd. Därinnanför och under
sittplatserna uppstod ett stort tomrum, som endast
inskränktes af vederlagsmurar och pelare. Detta
utrymme upptogs nästan uteslutande af gångar och
trappor, till en mindre del – nederst och närmast
arenan – af förvarings- och väntrum för djur, kämpar,
fartyg o. s. v. De närmast yttermuren
[bildtext]
Amfiteatern i Pola. Det yttre.
löpande storartade gallerierna, liggande det ena
öfver det andra i tre eller fyra våningar, fingo
ljus och luft genom stora, medelst vederlagspelare
åtskilda, oupphörligt kring hela byggnaden sig
upprepande, öfverhvälfda muröppningar (arkader), af
hvilka de, som funnos i nedersta våningen, tjänade
som ingångar. Dessa voro utmärkta genom centrala
lägen, då de ledde till de förnämsta, lägst belägna
platserna. Enkla eller flerarmade, raka trappor ledde
till bänkrader eller till gångbanor, hvilka sistnämnda
delade den
[bildtext]
Amfiteatern i Pola. Det inre. Genomskärning.
kolossala åskådareringen i flere, för olika
samhällslager bestämda, zonartade afdelningar. Emellan
dessa gångar funnos smalare, öppna trappor, hvilka
ledde upp eller ned till bänkraderna och på samma gång
afskuro zonerna i mindre, kilformiga underafdelningar
för olika kön, åldrar, yrken o. s. v.
Den öfversta af fasadens våningar var föga öppen
utåt, men visade i stället inåt teatern en lätt och
rik kolonnad. Gränsen mellan arena och åskådarerum
bestod stundom af en vattengraf och därjämte alltid
af en 3,5–4,5 m. hög terrassmur, som nedtill var
genombruten af portar för djur, kämpar o. s. v. och
på hvilken, skyddade af bröstvärn, kejsarens och de
förnämes platser befunno sig (se Podium). –
Arenan var en stor, sandad stridsplats och hvilade oftast
på hvälfda rum, tjänande som vattenbehållare, aflopp
o. s. v. Solljusets och hettans öfvermått sökte man
dämpa genom ett rörligt, lätt tak af tyg, som spändes
öfver det ofantliga rummet mellan vid yttre muren
fästa master. Den ansenligaste af detta slags
byggnader är Colosseum (se d. o.) i Rom,
hvilken amfiteater beräknas ha innehållit 87,000
sittplatser. Lämningar af amfiteatrar finnas i många
andra italienska städer, såsom Capua (den väldigaste
näst Colosseum), Pozzuoli, Verona, Pompeji m. fl.,
i Pola, Trier och Basel, i Nîmes, Arles, Fréjus
m. fl. franska städer, vid Sevilla, i Tunis (Utica
och El-Djem), Konstantinopel och Smyrna.
Amfiteater i modern mening är en särskild,
med stigande bänk- eller stolrader försedd
del af teatersalongen, vanligast förlagd
midt framför scenen, i salongens fond, något
högre än parterren (parketten) och nedanför
logeraderna. I nyaste tidens teaterbyggnader har
det kommit ur bruk att anlägga sådan amfiteater.
A. T. G.*
Amfiteatralisk (jfr Amfiteater), inredd med bakom
hvarandra stigande bänk- eller stolrader, hvilka
löpa alldeles (eller åtminstone mer än halfvägs)
rundtomkring; som höjer sig trappvis i rundel (om
dalar och dylika landskapsformationer).
Amfiteatrov, Aleksej Valentinovitj, f. 1855,
framstående rysk publicist och novellist, särskildt
känd under pseudonymen "Old gentleman" i tidningen
"Novoje Vremja". Efter att ha grundat en egen tidning
"Rossija" blef A. kort därpå (1902) förvisad till
Sibirien för en satirisk skiss, som ansågs syfta på
kejserliga familjen.
A-D J.
Amfitrite (grek. Amphitrite, lat. Amphitrite),
grek. myt., en af nereiderna, Poseidons maka. Hon
var uteslutande en hafsgudinna. I den äldsta
grekiska poesien är hennes namn liktydigt med den
brusande, dunkla hafsströmmen, och hos senare antika
skalder nyttjas det ej sällan helt enkelt för att
beteckna hafvet. Hennes son var hafsguden Triton. I
konsten afbildas hon än vid Poseidons sida, än ensam,
omgifven af hafvets underbara varelser. Hon har ett
fagert hufvud med böljande hår eller med ett hårnät
och kräftklor vid tinningarna.
V. K.
Amfitropt (af grek. amfi, omkring, och trepein,
vända), bot., säges fröämnet vara, när det är
krumböjdt och med sin mun ligger omedelbart intill
fästpunkten.
Amfitryon (grek. Amphitryon, lat. Amphitruo),
grek. sag., son af konung Alkaios i Tiryns och
sonson till Perseus. A. råkade dräpa sin farbroder
Elektryon, konung i Mykenai, då denne återvände
från ett härnadståg mot tafierna. Därför blef
han af sin farbroder Stenelos, som nu tog väldet
i Mykenai, fördrifven och flydde tillika med
sin trolofvade, Alkmene, till sin morbroder,
konungen i Tebe, Kreon, som renade honom från
blodskulden. Sedan han på Alkmenes yrkan,
för att hämnas hennes bröder, företagit ett
tåg mot tafierna, blef hon hans maka och födde
honom sonen Ifikles, en halfbroder till Herakles.
V. K.
Amfora (lat. amphora, af grek. amforeus),
tvåöradt kärl, stundom af metall, vanl. af
lera. Det användes af forntidens greker och romare
till förvaring af olja och vin m. m. äfvensom
till grafurna. Bland de olika formerna må särskildt
framhållas den attiska i 5:e årh. f. Kr., ovalformig,
något vidare ofvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
