Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aloysius den helige, italienskt helgon - Alp (Alb), äfven Rauhe Alp och Schwäbische Alp - Alpacca. Se Alpacka - Alpacka (Alpacca). 1. Auchenia paco, zool., en lama-art. Se Kameldjuren - Alpacka. 2. Ullen af lama-arten - Alpacka-silfver, åtskilliga nysilfverlegeringar - Alpargatas, ett af espartotåga flätade sandaler - Alpari l. Pari, hand., af lika värde - Alp Arslan, en af seldsjukernas furstar - Alpbana. Se Alpvägar och Bergbana - Alpena, stad i Michigan - Alpenglühen, Alpglöd, meteor. Se Skymning - Alperna. Allmän öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gonzaga, italienskt helgon, f. 1568 på slottet
Castiglione vid Mantova, d. 1591 i Rom under pesten,
då han offrade sig för de sjukes vård. Sedan 1587
var A. jesuit. För sitt strängt asketiska lefverne
kanoniserades han 1726. Åminnelsedag 21 juni. Biogr.
af Meschler (5:e uppl. 1899) och V. Cepari (1891).
Alp (Alb), äfven Rauhe Alp och Schwäbische
Alp, den sydvästra delen af det tyska Jura, börjande
i landskapet Hegau v. om Bodensjön och fortlöpande
utefter Donaus norra strand till Wörnitz dal. Längd
175 km., bredd 14 à 28 km. Berget består af tre skikt
öfver hvarandra aflagrade kalkbankar; underst svart
jura (lias), däröfver brun jura, som bildar Rauhe Alps
förberg, och öfverst hvit jura, som bildar bergets
branta afsatser samt det öfversta tafellandet. De
högre partierna äro, liksom i alla kalkberg,
vattenfattiga och föga bebodda. En mängd hålor
med droppstensbildningar finnas, hvarjämte bergen
äro mycket rika på försteningar. Dalbottnarna äro
fruktbara och frambringa vin och frukt i öfverflöd,
men de högre delarna i följd af vattenbristen
ofruktbara. Mot Donau sänker sig berget sakta och
terrassformigt, men mot Neckardalen i norr mycket
brant. På de många skarpa spetsar, som kröna berget,
ligger en mängd borgar eller borgruiner, från
hvilka flera berömda släkter utgått och hvilkas
namn de bära, såsom Plettenberg, Hohenzollern,
Hohenstaufen, Hohenneuffen, Teck, Rechberg m. fl. De
högsta topparna finnas i öfre Neckarområdet:
Oberhohenberg 1,012 m., Schafberg 1,006 m.,
Plettenberg 1,001 m. Bergets medelhöjd omkr. 500 m.
J. F. N.
Alpacca. Se Alpacka.
Alpacka (Alpacca). 1. Auchenia paco, zool., en
af de mindre lama-arterna. Se Kameldjuren. – 2. Ullen
af den i Syd-Amerikas högländer inhemska lama-arten
med samma namn. Denna ull, tämligen fin, svagt krusig
och ganska glansig, spinnes sällan oblandad, utan
vanligen i förening med andra ullsorter, bomull eller
silke samt utgör ett värdefullt spinnämne. Ett den
äkta alpackan betydligt underlägset spinnämne,
hvilket säljes under samma benämning, är en
sort konstull framställd genom sönderkardning
af halfyllelump. Garn af detta slag användes
hufvudsakligen till afviginslag å tjocka, billiga
tygsorter. – Alpacka är äfven benämning på åtskilliga
glansiga damklänningstyger i tvåskaftad väfnad,
urspr. tillverkade af äkta alpackaull, men numera
af bomullsvarp med inslag af alpacka eller annat
glansigt ämne samt för finare kvaliteter ("alpaca
lustre") af silkesvarp med glansigt kamgarnsinslag.
G. A. W.
Alpacka-silfver, benämning på åtskilliga
nysilfverlegeringar, bestående af koppar,
zink och nickel i växlande proportioner. En
sådan sammansättning är 60 % koppar, 24 %
nickel och 16 % zink. Jfr Nysilfver.
G. D.
Alpargatas (arab. al-pargat), ett slags af
espartotåga flätade sandaler, som begagnas i Spanien.
Alpari l. Pari (it., af lat. par, lik, jämgod), hand.,
af lika värde. Betecknar i fråga om statspapper,
obligationer, aktier o. s. v., att dagens pris är
lika med det nominella värdet. En aktie, som lyder
å 100 kr. och säljes för 100 kr., säljes (köpes)
alpari. – I fråga om mynt betyder ordet, att
dagens pris fullt motsvarar deras
inre värde, och i fråga om växlar, att man på en
främmande växelort får lika stor valuta i därstädes
gällande mynt, som man på sin egen ort betalt i eget
mynt. Jfr Kurs.
Alp Arslan ("det starka lejonet"), en af
seldsjukernas mäktigaste furstar, efterträdde år 1063
sin farbroder Togrul bej, underlade sig Armenien och
Georgien samt tillfångatog den östromerske kejsaren
Romanos IV Diogenes. A. dog genom lönnmord 1072.
Alpbana. Se Alpvägar och Bergbana.
Alpena [ä’lpinə], stad i Michigan, vid Thunder
bay, en vik, som Huronsjön gör på den s. k. Nedre
halfön. 11,802 inv. (1900).
Alpenglühen, Alpglöd, meteor. Se Skymning.
Alperna. Allmän öfversikt. Alperna, som utgöra
Europas högsta och formrikaste bergsystem, utbreda
sig ungefär mellan 43° och 48° n. br. samt 5°
och 17° à 18° ö. lgd. De utgöra den sydligare
gränsen för Mellan-Europas högland och skilja den
italienska halfön från Frankrike, Schweiz, Tyskland
och Österrike. I stort sedt, hafva de formen
af ett ymnighetshorn, stå i s. v. i förbindelse
med Apenninerna och sträcka sig i n. ö. med sin
hufvudkedja ända fram mot Donaus stränder, under det
att de med en annan hufvudgren i s. ö. nå bukten vid
Fiume och stå i samband med de berg, hvilka fylla
den turkisk-grekiska halfön. Alpernas hela oval
från Medelhafvet, i nejden af Genova, till Wien
är ungefär 1,300 km. lång. Den största bredden är
vid pass 260 km. (vid Verona), den minsta – öfver
Mont-Blanc-gruppen – endast 130 km. De täcka en
yta af omkr. 220,000 kvkm. och bebos af omkr. 10
mill. människor.
Alperna, hvilkas stupning mot s. är mycket brantare
än mot n., framträda mest storartadt i sin västra del,
räknadt från Mont Blanc till S:t Gotthard, på hvilken
sträcka både de högsta bergstopparna och de största
jökelbildningarna förekomma. Ju längre man aflägsnar
sig därifrån österut, dess mera aftager den storartade
alpkaraktären, till dess den längst i ö. alldeles
försvinner. Den högsta zonen af Alperna, med toppar
på öfver 4,000 m., ligger emellan Mont Pelvoux och
Piz Bernina, och inom denna åter träffas de högsta
spetsarna från och med Mont Blanc t. o. m. Monte
Rosa. Öster om Bernina når ingen topp 4,000 m.,
och med Hochalpenspitz upphör 3,000 meters topphöjd.
Äfven jökelbildningarna äro störst i Wallis-, Bern-
och Bernina-alperna, aftaga efter hand mot ö. Till
Alpernas egenheter hör också deras dalbildning: intet
berg är så rikt på dalar, både längd- och tvärdalar,
och därför lägga A. ej sådana hinder i vägen för
trafiken som många andra berg, t. ex. Pyrenéerna,
Kaukasus och Himalaya. Den kännedom man för närvarande
eger om denna underbara alpvärld är ett resultat
af de senaste årtiondenas trägna forskning (jfr
Alpföreningar), ehuru det ännu finnes stora trakter,
som kunna kallas nästan okända länder.
Den gamla indelningen af A. i Väst-alperna (till
Mont Blanc), Mellan-alperna (Mont Blanc–Etschdalen
eller till Brenner) och Öst-alperna längre österut,
är nu öfvergifven. Af geologiska skäl delas de nu i
Väst-alper och Öst-alper. Gränsen emellan dem dras
i regel genom Rhen- och Hinterrhein-dalarna öfver
Splügen samt därifrån antingen till Comosjön eller
vanligare till Lago maggiore.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
