Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alle man, sjöv., hela besättningen - Allemand, Louis d’ (Ludovicus Alamandi), fransk prelat - Allemand, Fritz L’, österrikisk bataljmålare. Se L’Allemand - Allemande. 1. tysk dans i långsam valstakt - Allemande. 2. ett par tyska nationaldanser - Allemande. 3. Ett tonstycke i långsammare tempo - Allemane, Jean. Se Allemanister - Allemanister, revolutionär grupp - Allen. 1. Bog of Allen, stor torfmosse i Kildare - Allen. 2. Lough Allen, insjö i Leitrim - Allen, William, engelsk teolog - Allen, Ethan, nordamerikansk krigare - Allen, William, amerikansk skriftställare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spisar), "alle mans kojer" (alla kojer nedtagas och
upphängas på sina platser) o. s. v.
H. W-L.
Allemand [allmã’], Louis d’ (Ludovicus Alamandi),
fransk prelat, f. 1380 l. 1381 af adliga föräldrar,
erhöll tidigt ett kanonikat i Lyon, deltog såsom
abbot af Timources i Kostnitz-konsiliet, utnämndes
1418 till biskop af Magelonne, hvilket stift han
skötte medelst vikarier, under det han själf såsom
vice camerarius uppehöll sig vid kurian, och erhöll
slutligen 1423 ärkebiskopsstolen i Arles. Redan
tidigt anslöt han sig till de med konsilierörelsen
sammanhängande reformsträfvandena inom kyrkan,
utan att dock på grund af denna sin hållning
förlora Martin V:s förtroende. Såsom påflig legat
ledde han 1423 öfverflyttningen af Pavia-synoden
till Siena. Hans därvid inlagda förtjänster och de
visserligen ganska platoniska reformsträfvandena,
som samtidigt förspordes vid kurian och bl. a. togo
sig uttryck i reformdekreten 1425, medförde 1426 A:s
upphöjelse till kardinal. Under Eugenius IV blef hans
ställning en helt annan, i det han stod i förbindelse
med det af påfven bekämpade Colonna-partiet. På
Basel-mötet öppnades för A. tillfälle till en
reformatorisk kyrkopolitik i stor stil. Han infann sig
först 1433 på konsiliet och anslöt sig från början
till ytterlighets-partiet. Sedan kardinal Cesarini,
efter den slutliga brytningen mellan konsiliet och
kurian, i början af 1438 lämnat Basel, utsågs A. till
konsiliets president och blef en af de ifrigaste
tillskyndarna såväl till Eugenius’ afsättning 1439 som
till valet af hans efterträdare, Amadeus af Savojen
(Felix V), hvarför han af Eugenius beröfvades sin
kardinalshatt. Under de följande åren förde A. såsom
konsiliets legat fruktlöst underhandlingar med de
neutrale tyske furstarna. Sedan Felix V 1449 nedlagt
sin värdighet och konsiliet erkänt Nikolaus V,
återinsattes A. i sin kardinalsvärdighet och drog
sig tillbaka till sitt stift, där han följande
år afled, berömd för sin fromhet. 1527 blef han
af Klemens VII beatificerad. Jfr Baselkonsiliet.
T. H-R.
Allemand, Fritz L’, österrikisk bataljmålare.
Se L’ Allemand.
Allemande [allmã’d], fr., "tysk" (dans). 1. Ett
slags urspr. tysk dans i långsam valstakt, särdeles
omtyckt i Frankrike under Ludvig XIV:s och Napoleon
I:s tid. Såväl musiken som de till dansen hörande,
behagliga armrörelserna uppgifvas härstamma från
Elsass. - 2. Benämning på ett par tyska nationaldanser
(en i 3/4 och en i 2/4 takt). - 3. Ett slags tonstycke
i långsammare tempo och 4/4 takt, hvilket ofta ingår
som del i äldre sviter.
Allemane [allma’n], Jean. Se Allemanister.
Allemanister, en efter ledaren, typografen Jean
Allemane, uppkallad revolutionär grupp bland de
franske socialisterna, hvilken vill förlägga all
samhällsmakten hos kroppsarbetarna och såsom medel
till detta mål anbefaller storstrejk. Allemane,
f. 1843, blef för delaktighet i Kommun-upproret dömd
till straffarbete 1871, men amnestierades 1880. Hans
grupp utbröt sig 1890 ur partiets flertal.
Allen [ä’ln]. 1. Bog of Allen [bå’g *v ä’l*n],
stor torfmosse i de irländska grefskapen Kildare
och King’s county, genomskuren af Grand canal. Från
densamma strömma Barrow mot s. och Boyne mot n. -
2. Lough Allen [lå’ch ä’l*n], insjö i nordöstra delen
af irländska prov. Connaught, grefsk. Leitrim. Den
ligger omkr. 50 m. öfver hafvet, har
en areal af 36 kvkm. och genomflytes af Shannon,
som är segelbar dit.
Allen [ä’l*n], William, engelsk teolog, f. 1532,
d. 1594, studerade först i Oxford och anslöt sig
efter åtskilligt vacklande till katolicismen,
hvarefter han gjorde dess återinförande i England
till sin lifsuppgift. 1561 afslöt han i Louvain sina
teologiska studier och återvände 1562 till England,
där han höll sig dold på det ena gömstället efter
det andra och öfverallt eggade sina meningsfränder
att orubbligt förblifva vid den gamla tron. 1565
lämnade A. för alltid England, lät i Malines
ordinera sig till katolsk präst och for 1567
till Rom, där han ifrigt påyrkade upprättandet af
ett prästseminarium för katolskt sinnade engelska
studerande. Ett dylikt college grundade han 1568 vid
universitetet i Douai, där han 1570 blef teologie
professor. Den nederländska uppresningens raska
utbredning gjorde snart Douai osäkert, och 1578
utdrefvos de där studerande engelsmännen. I Rom, dit
A. 1579 kallats för att ordna "Collegium anglicanum",
förmådde han påfven att öfverlåta dess ledning åt
jesuiterna, liksom han ock kraftigt gynnade den
jesuitmission, som 1580 började i England. Det nya
engelska prästseminarium, som grundats i Rheims,
förestods till 1585 af A. och blef hufvudhärden
för den katolska reaktionens agitationsarbete
i England, hvilket på 1580-talet antog en
alltmera utpräglad politisk karaktär. A. intrigerade
med Maria Stuart, Guiserna och de i England verkande
jesuitmissionärerna samt blef 1587 af Sixtus V upphöjd
till kardinal för att efter Filip II:s väntade seger
kunna som ärkebiskop af Canterbury leda det katolska
restaurationsarbetet. Armadans nederlag gjorde slut på
dessa planer, och A. tillbragte i tillbakadragenhet,
nästan i armod, sina återstående dagar i det
engelska kollegiet i Rom. Hans glödande katolska nit
öfvervann hos honom alla patriotiska betänkligheter;
hans politiska planer misslyckades fullständigt,
men genom grundläggningen af kollegierna i Douai,
Rheims och Rom gaf han åt den engelska katolicismen
en hållpunkt, som räddade den från att alldeles
utplånas. Hans litterära arbeten utgöras mest af
religiöst politiska stridsskrifter, t. ex. Apology
for the two english colleges (1581). I de under hans
namn utgifna, ytterligt häftiga smädeskrifter mot
Elisabet, hvilka utspriddes vid tiden för spanska
armadans anfall, lär A. personligen haft ringa direkt
andel. Litt.: "Letters and memoirs of cardinal Allen"
(1878).
V. S-G.
Allen [ä’l*n], Ethan, nordamerikansk krigare,
f. omkr. 1737, d. 1789, deltog före frihetskrigets
utbrott i gränsstriderna mellan kolonierna New
Hampshire och New York samt var, då kriget utbröt,
af den senares myndigheter förklarad i akt. Med den
friskara han i dessa strider uppsatt, "Green mountain
boys", intog han genom öfverraskning det starka Fort
Ticonderoga (9 maj 1775), en bragd, som med ens gjorde
honom ryktbar. A. deltog sedan i general Schuylers
infall i Canada, blef därunder tillfångatagen,
men utväxlades 1778 och förde sedan befäl öfver
Vermonts statsmilis. Han var ytterst verksam för sin
fädernebygd Vermonts erkännande som själfständig
stat och firas där ännu som nationalhjälte.
V. S-G.
Allen [äl*n], William, amerikansk skriftställare,
f. 1784, d. 1868, rektor vid Harvard college,
författade en mängd poetiska och prosaiska skrifter,
såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
