Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alderman, kallades hos angelsachserna förmän för skrån - Alderney, den nordligaste af de normandiska öarna - Aldershot, ett i grefskapet förlagdt stående läger af engelska trupper - Aldhelm, angelsachsisk diktare - Aldier. Se Langobarder - Aldiner, böcker - Aldobrandini, gammal florentinsk adelssläkt - Aldobrandiniska bröllopet, en antik freskomålning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
köpingarna och slotten. Sedan danskarna
intagit England, utbyttes benämningen alderman
mot earl. - Alderman är nu en benämning på vissa
medlemmar af magistraten i Englands och en del af
Förenta staternas städer. Dessa personers
ämbetsåliggande består hufvudsakligen i en
kontrollerande polisuppsikt. De tre äldste samt de,
som varit mayors (ordförande för magistraten),
äro därjämte fredsdomare.
Alderney [å’ld*ni], fr. Aurigny [årinji’],
den nordligaste af de normandiska öarna i
Engelska kanalen. Tillhör England. Ytvidden 8
kvkm. 2,062 inv. (1901), som tala en af engelska
och franska blandad munart. Ön är klippig. Där
finnes en egendomlig, inhemsk boskapsras, som
liknar Jersey-rasen och lämnar ypperlig mjölk. I
närheten ligga några farliga skär, The caskets,
med tre fyrtorn.
Aldershot [å’ld**åt], en i engelska grefskapet
Hampshire 77 km. s. v. från London belägen ort,
hvarest sedan 1854 finnes förlagdt ett stående läger
af engelska trupper. - I närheten har sedan dess
uppvuxit en ny stad, Aldershot, 30,974 inv. (1901).
Aldhelm [ald-helm], angelsachsisk diktare på latinskt
tungomål, d. 709, var nära besläktad med konungahuset
i Wessex, blef abbot i klostret Malmesbury och 705
därjämte biskop af Sherborne. A. hade under ledning
af ärkebiskop Theodor och den lärde abboten Hadrianus
i Canterbury samt på utländska resor förvärfvat
en för den tiden sällsynt grundlig bildning, var
väl bevandrad i grekiska och sades äfven kunna
hebreiska. Hans rykte för lärdom gick vida. A. dog
under en af sina vidsträckta predikoresor och
dyrkades sedan länge i Wessex som helgon. Bland hans
latinska skrifter märkas De laude virginitatis (på
prosa) och De laudibus virginum (på hexameter), båda
förhärligande jungfruligheten, samt vidare Ænigmata,
en samling gåtor på vers, hvilka ega ett visst
kulturhistoriskt värde. Hans latinska metrik visar
tydlig inverkan af den angelsachsiska verskonsten med
dess förkärlek för stafrim. Äfven som improviserande
skald på modersmålet var A. berömd. Hans bevarade
skrifter finnas tryckta af Migne i "Patrologiæ cursus
completus", 89:e delen.
Aldier (lat. aldiones). Se Langobarder.
Aldiner, benämning på de med hänsyn till
texttrohet och typografisk skönhet för sin tid högst
förtjänstfulla böcker (mestadels editioner af antika
och italienska klassiker), som 1494-1597 utgåfvos
i Venezia af boktryckaren Aldus Manutius och hans
afkomlingar (märke: ett ankare med en däromkring
slingrad delfin); förr äfven benämning på de af
Aldus Manutius införda latinska kursivtyperna. Se
A. F. Didot, "Alde Manuce et l’hellénisme à Venise"
(1875).
Aldobrandini, gammal florentinsk adelssläkt, af påfven
Klemens VIII upphöjd i furstligt stånd. - Salvestro A.,
f. 1499, d. 1558, var en berömd rättslärd och
juridisk författare. Äfven Salvestros söner Giovanni
och Pietro utmärkte sig som juridiska skriftställare;
en tredje son, Ippolito, var påfve under namn
af Klemens VIII (1592-1605).
- Pietros son, Pietro, f. 1571, d. 1621, blef
redan vid 22 års ålder kardinal och ledde under
sin farbroder Klemens’ regering Kyrkostatens
politiska angelägenheter. - Francesco A., f. 1546,
d. 1601, sonson till Salvestro, blef påflig general
och förde 1594 och 1601 en undsättningshär till
Ungern mot turkarna. Släkten utdog 1681.
Aldobrandiniska bröllopet, en berömd, antik,
i Vatikanen förvarad freskomålning, som 1606
påträffades i Rom och först tillhörde kardinal
Aldobrandini. Målningen, kopia efter ett försvunnet
grekiskt original från det sengrekiska måleriets tid,
är plastiskt
[bildtext]
Aldobrandiniska bröllopet.
tänkt och målad i ett slags reliefstil. Den
framställer en ung bruds smyckande och hurusom
hon, sittande på bädden, af en gift väninna
uppmanas att vänligt mottaga den på en afsats
nedanför längtansfullt bidande brudgummen. Denna
väggmålning utgjorde under sekler det
yppersta profvet på antikens målarkonst,
men senare fynd ha gjort den rangen stridig.
(O. G-G.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
