Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Persiljekamfer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Petrinal, Fr. (antagl. af poitrine, bröst). Se
Pistol.
Petrini, Märta, operasångerska, f. i Falun d. 18
Aug. 1866, elev af Stockholms konservatorium och Bax
i Paris, debuterade i Stockholm 1890, i Paris å Opéra
comique 1893, i Milano 1895 och var engagerad vid
Operan i Stockholm 1895–97, hvarefter hon uppträdt
i Ryssland. Bland hennes roller må nämnas Lakmé,
Julia, Manon, Rosina i »Barberaren» och Margareta i
»Faust». A. L.
Petro-Aleksandrovsk, befäst (sedan 1873) stad i
ryska Turkestan, prov. Sir Darja, vid högra stranden
af Amu-Darja, nästan midt emot staden Kanka i Kiva.
Petroleum V. Nasby [pitrōliöm]. Se Locke. Suppl.
*Petropolis är nu hufvudstad i staten Rio de Janeiro.
*Petrucci, O. dei, dog 1523.
*Petrus, apostel. Fragment af »Petri evangelium»
och »Petri uppenbarelse» upptäcktes 1892 i en
egyptisk graf och utgåfvos 1893 af A. Harnack. Jfr
M. Lundborg: »Det s. k. Petrus-evangeliet»
(akad. afh., 1893).
Petrus Andreae Niger. Se Peder Svart.
Petrus Dasypodius. Se Petrus Astronomus.
*Petrus de Alliaco. Se äfven Dietrich von Niem.
*Petrus de Dacia dog i Febr. eller Mars 1289. År
1896 utgaf J. Paulson i »Scriptores Latini medii
aevi Suecani. I» P:s till 1282 sig sträckande
lefnadsteckning öfver Kristina från Stumbelen
(se denna. Suppl.). Den utgör 2: dra
afdelningen af den i Jülichs ena katolska kyrka
förvarade handskriften rörande Kristina (den 1:sta
afd., äfvenledes af P., är en mystisk kommentar till
en dikt öfver sierskan, den 3:dje är en fortsättning
på biografien, förf. af en tysk vän till Kristina,
magister Johannes). Jfr H. Schück: »Ett
helgon» (i »Nord. tidskr.», 1893).
Petrusfisk, zool. Se Sankte Pers fisk.
Petrus Martyr Anglerius (Ital. Pietro d’Anghiera;
se Anghiera. Suppl), italiensk skriftställare, prest,
f. i Arona vid Lago Maggiore omkr. 1457, hade länge
anställning vid spanska hofvet, skickades 1501 af
konung Ferdinand i uppdrag till sultanen af Egypten
(han skildrade färden i Legationis babylonicae libri
tres, 1511), blef prior vid domkapitlet i Granada
och medlem af Höga rådet för Indien samt dog 1525
såsom abbot af Jamaica. Han författade bl. a. De rebus
oceanicis et de orbi novo decades octo (de tre första
dekaderna 1516, fullständigt 1530; fransk öfvers.
och kommentar af P. L. J. Gaffarel 1892), den första
tryckta större skildringen af Amerikas upptäckt, af
stort värde, och Opus epistolarum (1530), med rika
bidrag till tidens historia. Jfr J. H. Mariéjol:
»Pierre Martyr d’Anghera, sa vie et ses oeuvres»
(1887).
Petrus Martyr Vermilius. Se Vermigli.
*Petrus Olai dog 1390. Se Birgittin-ritualen. Suppl.
Petrus Olai, den heliga Birgittas biktfader, f.
i Skeninge, der han en tid var föreståndare
för helgeandshuset, antogs 1346 till Birgittas
biktfader och följde henne i denna egenskap till Rom,
der han äfven hade styrelsen af hela hennes hus.
Död i Vadstena 1378. I förening med priorn Petrus Olai
(se denne) öfversatte han Birgittas uppenbarelser på
latin och skref hennes biografi. Sjelf författade
han Birgittin-ritualen (se d. o. Suppl.). I
slutet af 1400-talet gjordes förgäfves försök att
få P. O. beatificerad, men inom Vadstena kloster
vördades han som »helig». Lefnadsteckningar öfver
P. O. författades af Vadstenamunken Ulfo 1427 (efter
en handskrift i British museum tryckt af H. Schück i
»Ant. tidskr.», V, 1895) och, antagligen af munken
Mathias Laurentii, omkr. 1470 (hvaraf fragment
efter en handskrift i k. biblioteket tryckts af
K. G. Grandinson i Karlstads lärov. progr. 1887–88).
Petrus Severinus, Lat. Se Sörensen, Peder.
Petrus Valdus. Se Valdenser.
*Pettenkofen, A. von, dog 1889.
*Pettenkofer, M. von, adlad 1883, president i bajerska
vet. akad. 1889, lemnade professuren 1894.
Petterkvist, Lovisa, psevdonym. Se Agrell,
A. T. Suppl.
Pettersson, Sven Otto, kemist, f. i Göteborg d. 12
Febr. 1848, blef student i Upsala 1866, filos. doktor
1872 och docent i fysikalisk kemi 1874 i Upsala,
förordnades 1881 till lärare och 1884 till professor
i kemi vid Stockholms högskola. P:s förnämsta arbeten
falla inom den fysikaliska och oorganiska kemiens
samt hydrografiens områden. Till den förstnämnda
afdelningen höra bl. a. Experimentelle methoden und
Untersuchungen in der physikalischen chemie (1879)
och hans många (tills. med prof. L. F. Nilson utförda)
undersökningar ang. ångtätheten och andra fysiska
egenskaper hos oorganiska föreningar (särskildt
klorider af indium, gallium, jern, aluminium,
krom, berylliuin och sällsynta jordarter) vid höga
temperaturer (1880–89), vidare hans bestämningar
af kroppars specifika värme och smältvärme
(1878–80). Hit höra ock hans analytiska arbeten,
särskildt utarbetandet af särdeles noggranna
och allmänt användbara metoder för gasanalys
(1886–92). På öfvergångsområdet mellan de båda
grupperna stå hans försök ang. vattens och is’
egenskaper (1878–83). På hydrografiens område har
P. författat många och särdeles värdefulla arbeten,
behandlande bl. a. källors och vattenledningsvattens
halt af gaser (tills. med K. Sondén, 1889),
det sibiriska hafvets (1883) samt Östersjöns och
Nordsjöns vatten (1892–97, delvis i förening med
G . Ekman). De sistnämnda undersökningarna ledde
honom till undersökningar ang. praktiska frågor,
såsom fisket (särskildt Bohuslänska sillfisket,
1892) och väderleksförutsägelser för längre tid
(1896). De flesta af P:s arbeten äro tryckta i
Vet. akad:s och Vet. soc:s i Upsala publikationer,
i »Journal für praktische chemie», »Berichte der
deutschen chem. ges.», »Zeitschr. f. analyt. chemie»,
»Meteorol. zeitschr.», »Hygiea» och »Vegaexp:s
vetenskapliga iakttagelser». P. blef led. af
Vet. akad. 1889 och af Landtbruksakad., 1894. S. A–s.
Pettersson, Anna, skådespelerska. Se Norrie. Suppl.
*Petursson, P., tog afsked från biskopsämbetet 1889
och dog d. 15 Maj 1891.
*Petzholdt, J., dog 1891 i Dresden.
Peucedanin. Se Mästerrot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
